Örebro SK: försäsongens frågor och svar
Sällan har en försäsong bjudit på så många frågor som denna. Varför i hela friden Dubai? Varför vara så ängsliga inför att möta ett lag från Uzbekistan? Varför Birro? Varför ingen Astrit? Hur går det med kontraktsförlängningen av Rogic och Mårtensson? Vilket spelsystem ska ÖSK spela med? Vart är den vänsterfotade wingbacken? Vad betyder snacket om Sköldmark? Vart är mitt lag på väg?
För oss som håller på Svartvitt är det ofta en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan. Ibland vinner vi, men minst lika ofta, eller mer ofta, förlorar vi. Det är sen gammalt. Men det som tillkommit under just den här försäsongen är förvåningen och i viss mån det ologiska i de beslut som klubben tagit i en rad frågor.
Träningslägret i Dubai
När ÖSK meddelade att de planerade att förlägga träningslägret till Dubai blev fler än jag förvånade med tanke på den diktatur som Förenade Arabemiraten utgör. Det är polisstater som inte tillåter yttrandefrihet, är aktiv part i ett av världens med inhumana krig och där mänskliga rättigheter är starkt tillbakapressat. Fasaden Dubai må vara vacker men ytlig och baksidan är allt annat än städad.
Kopplat till den diskussion som redan pågått i fotbollssverige kring att förlägga träningsläger där blev därför min förvåning och min besvikelse över ÖSKs val stor.
Samarbetet med Civil Right Defenders kändes också som en efterhandskonstruktion för att ge en lite annan bild av lägret.
Samtidigt får en ta i beaktande att valet av Dubai och den kritik som följde på det sannolikt kommer att göra att ÖSKs utvärdering av Dubai blir ordentligt genomarbetat.
Till den utvärderingen kan en lägga till att lag som FC Köpenhamn nu bestämt sig för att inte åka till Dubai igen samtidigt som Malmö FFs medlemmar tydligt gav deras ledning direktiv om att Dubai inte är aktuellt. AIKs medlemmar har å sin sida sagt att de vill ge sitt lag de bästa möjliga sportliga förutsättningarna och därför kan man komma att välja Dubai igen.
Hur ÖSK väljer att göra tänker jag blir en fråga som den interna utvärderingen samt klubbens medlemmars vilja kommer att avgöra utgången på.
Klart är ändå att de sportsliga förutsättningarna som blev i Dubai överglänste de senaste årens läger på Iberiska halvön med råge.
På det stora hela kan jag ändå känna att valet av Dubai var logiskt (även om jag inte gillar det) men jag saknade ett tydligt statement från klubbens sida om baksidan med Dubai. Kanske hade ett ÖSKTV-inslag från lagets möte med Civil Rights Defenders kunnat ge den nyansen?
Pakthakor Tashkent – diskursen kring det uzbekiska laget
Det hela började med att ÖSKs planerade match mot Shanghai blev inställd. Det gjorde att arrangören av träningslägret i Dubai erbjöd ÖSK att möta det uzbekiska laget Pakthakor Trashkent, ett för många okänt lag.
När undertecknad frågat ÖSKs VD Simon Åström om turerna kring detta beskriver han att om de var förhållandevis förberedda på kritiken kring Dubai så kom rubrikerna om Tashkent som en överraskning.
Enligt det samtal jag haft med Åström övervägde aldrig ÖSK att tacka nej till laget på grund av de politiska funderingar som Fotbollskanalen var först att skriva om. Istället beskriver ÖSKs VD att när de nu fick så mycket kritik kring Dubai ville ledningen ändå ta ett, fullt rimligt, samtal om vad som skulle kunna hända kring valet av det uzbekiska laget.
I Fotbollskanalens artikel, där det framstår som att ÖSK övervägde att tacka nej till att möta Tashkent på grund av vad den uzbekiska medborgaren Akilov gjorde på Drottninggatan 2017, är tagen ur sitt sammanhang och utanför kontext.
När jag samtalat med Åström om saken blir min analys att Fotbollskanalens nyhet är en form av nyhetsanka som blev uppförstorad och är direkt felaktig. ÖSK övervägde inte att tacka nej till Taskhent och därmed faller den nyheten (för undertecknad) inom ramen för rätt kass nyhetsrapportering och jag skulle vilja säga att efter det att jag samtalat med Åström om saken blir den delen av försäsongen ett helt avslutat kapitel för mig.
ÖSK inleder samarbete med Marcus Birro
När undertecknad först nåddes av ryktet att Marcus Birro kanske var på väg att landa in på ÖSKs kansli blev jag tom i skallen. Va? Birro till ÖSK? Det här är bara för mycket. Först Dubai och allt kring det och sen Birro. Va fan! Vad händer i min klubb? Det här kan inte vara sant!
För mig är Marcus Birro en mycket begåvad skribent, debattör och en poddmakare av rang. Hans podd Studio Allsvenskan är en av landets största och når cirka 250 000 lyssnare varje vecka och hans passion för fotboll, framförallt Italiensk fotboll och Roma i synnerhet är väldigt tydlig. Men vad ska han i ÖSK att göra? Han är ju för fan ÖIS!
Helt ärligt, jag höll på att koka över.
För det första – hur ska Birro kunna lyfta ÖSK och hur ska hans texter om ”mitt” lag kunna bli äkta när han inte ÄR ÖSK?
Min känsla var att vi värvat in en legosoldat som helt utan svartvitt hjärta skulle börja sprida evangeliet om Kronblom, Bergmark, Nordin och Kjäll, om över hundra år utan en pokal men med Lagrell och tvångdegradering. Det kändes bara för mycket!
För det andra – Birros bakgrund inom högerpolitiken faller mig inte alls i smaken och framförallt anser jag att den inte är att kombinera med ÖSKs värdegrund. Birros bakgrund är så långt ifrån Svartvita i Stockholms banderoll om ”Refugees Welcome” och Kubanernas kampanj om att bjuda med en nyanländ på fotboll som det bara går.
Det är ju inte bara det att Birro tuggat lunch med företrädare för Sverigedemokraterna. Det är ju betydligt värre än så då han uttryckt sig islamofobiskt på Twitter samt deltagit i Exponerats antimuslimska podd RLM som då drevs av Ingrid Carlqvist som också låg bakom extremhögertidningen Dispatch International.
Det är inte bara lite SD-mys, det är betydligt brunare än så.
Nu har Birro tydligt tagit avstånd från de uttalandena och beskriver den tiden i sitt liv som ett omoget sätt att försöka bygga sig en plattform som han idag ångrar.
Fine, alla har rätt att göra fel, köra i diket och ändå få fler chanser.
Detta handlar dock egentligen inte om personen Marcus Birro utan om huruvida ”mitt” lag Örebro SK ska sammankopplas med den typen av politik och värdegrund.
Jag har pratat med Simon Åström om även detta och precis som med frågan om Dubai berättar Åström att klubben var förberedda på att det skulle komma kritik eftersom att Birro har ett kontroversiellt förflutet, men att den blivit större än väntat.
Avsikten med att anlita Marcus Birro, till att börja med på ett två månaders konsultuppdrag, var aldrig att ersätta något eller någon utan att komplettera det som redan finns och görs.
Birro ska komma in med influenser utifrån för att boosta ÖSK inför säsongsstarten. Och här uppfattar jag det på Åström som att han själv inte är helt nöjd med hur kommunikationen kring Birro blivit från klubbens sida.
Som det ser ut nu ser det nästan ut som att Birro kommer in för att ersätta Erik Wärlegård eller för att bli någon form av ny mediechef - vilket inte stämmer.
Enligt det samtal jag haft med Åström är Birros uppgift att under, inledningsvis, två månader ge ÖSK en injektion ur ett utifrånperspektiv och han beskriver också att de gjort ett gediget researcharbete inför samarbetet med Birro där de intervjuat både Birro själv, men också tagit referenser från andra inom bland annat media och analysen landade i att Birro lämnat det politiska och idag helt fokuserar på passionen för fotboll.
Under mitt samtal med Simon känns det rätt tydligt att min kokande Birro-kittel snabbt börjar svalna.
Okej, jag gillar fortfarande inte Birros bakgrund och jag har fortfarande svårt för att min klubb blandar ihop sig med den typen av historik, samtidigt kan jag köpa Åströms argument, resonemang men också Åströms självkritik i att kommunikationen kring vad Birro ska göra i ÖSK inte blivit tillräckligt tydlig.
När jag nu fått klart för mig att Birro är anställd på ett två månader långt konsultuppdrag för att boosta klubbens förmåga att synas i media kan jag kanske ändå köpa just den delen eftersom att ÖSK haft förtvivlat svårt att nå ut i nationell media.
På lokal nivå har vi en trogen kärna av supportrar och åskådare som kommer till matcherna i ur och skur, men i takt med vikande publiksiffror så behövdes någonting göras. Någonting drastiskt. Jag säger inte att Birro då är rätt val, men jag kan absolut förstå tanken bakom det på ett annat sätt nu än innan.
Ska vi dessutom vara ärliga så har Birros ankomst genererat mer publicitet för ÖSK i nationell media på en vecka än vad klubben fick under typ hela förra säsongen.
Vill vi växa som klubb, så kanske vi inte kan göra samma saker som vi alltid gjort eftersom att det tenderar att ge ungefär samma resultat som det alltid gjort.
Det material som Erik Wärlegård gett oss under åren har varit av yppersta toppklass, utan tvekan bäst i Allsvenskan. Men det har kanske varit lite internt och inte nått ut till fler än den mest hängivna kärnan. Kanske att Birro i kombination med Wärlegård skulle kunna vara något som verkligen sätter ÖSK på kartan?
För jag uppfattar verkligen det som att Simon VILL behålla Wärlegård och att både han och klubben som helhet sätter ett enormt högt värde på det som Wärlegård gjort genom åren.
Avslutningsvis vill undertecknad understryka att jag fortfarande inte är överförtjust i valet av Birro, men att jag landat i att jag ändå vill se vad dessa två månader med Birro har att erbjuda.
Hittills har det kommit en krönika om stolthet, hjärta och passion som jag hade ganska svårt för med tanke på att jag ser min passion för ÖSK som just passion för ÖSK där Birros text mycket väl skulle kunna appliceras på valfritt betalande lag.
Ovanpå det pratar han dock gott om ÖSK i ett av de senaste avsnitten av Studio Allsvenskan
Idag dök det också upp en andra krönika samt information om att det ska startas en ÖSK-podd bland annat.
Jag är redo att ge det en chans.
Gillar jag det inte, så kommer jag helt enkelt inte att läsa eller lyssna på det som kommer ut. Det är ett val jag väljer.
Astrit Ajdarevic valde att gå till Djurgården
Ja, jag är besviken.
Samtidigt är jag inte förvånad över Astrits val.
Vad jag förstår så har ÖSK alltid varit tydliga till Astrit med att beskriva vad de kan erbjuda och vad han får om han kommer hit.
I kombination med att Astrit nu ska bli förälder för första gången (till tvillingar dessutom) hade jag ändå full förståelse för om han då valde bort ÖSK till förmån för Blåvitt eller Häcken eftersom att hans partner är från Göteborg.
Nu föll istället hans val på Djurgården och om det som Poya Asbaghi (blåvitts tränare) beskriver i att Blåvitt erbjöd Astrit ett marknadsmässigt kontrakt men att det är svårt att konkurrera med Djurgården när de fem-dubblar det erbjudandet så var nog valet inte så svårt.
Astrit är i den åldern att han inte har jättemånga år kvar i branschen som spelare och att då få ett lukrativt kontrakt står säkert högt i kurs hos många i liknande situation.
Tidigare har vi pratat om att ”money talks Astrit walks” och det kanske finns fog för det även nu även om jag ändå tror att han kanske har ett rätt stort hjärta för vår klubb någonstans där inne.
Å andra sidan, om du blir erbjuden, låt säga 50 000 kr av klubb 1, 65 000 av klubb 2 och 325 000 av klubb 3. Vad väljer du då? (Observera att jag bara killgissar om siffrorna, det är bara ett räkneexempel.)
Men det ska bli spännande att se hur Astrit tas emot av oss när vi möter just Djurgården i den Allsvenska hemmapremiären i början av april.
Förläng med Rogic och Mårtensson!
Under gårdagen kom det ut en artikel, eller jobbansökan, på Fotbolltransfers där Filip Rogic ungefär säger ”kom o köp!” samtidigt som han säger att han vet att ÖSK vill förlänga.
Direkt efter det kom det kommentarer i vårt forum om att det är ”sååå typiskt att klubben inte ens erbjudit kontrakt”.
Jag är inte alls lika säker på det utan jag är istället helt övertygad om att ÖSK vill behålla och jobbar på att förlänga med både Filip Rogic och Johan Mårtensson, sen om klubben lyckas med det eller inte är oklart.
Obesegrade på försäsongen
ÖSK har nu avverkat i stort sett hela sin försäsong och är obesegrade inför det att tävlingsmatcherna nu drar igång med Svenska Cupen-matchen mot GAIS nu på lördag.
Att vara obesegrade är inte dåligt och vinsten mot Sirius, 0-0 mot FCK och första halvlek mot Degerfors tycker jag är försäsongens höjdpunkter.
Speciellt med tanke på att FCK vann sin efterföljande träningsmatch mot New York City med 2-0 och dessutom sin match i ligaomstarten med 6-1 mot Odense (som leds av förre Bajen-tränaren Michelsen). Att spela 0-0 mot dem är ett bra bevis på att vår defensiv håller hög klass.
Spelsystemsmässigt har det också sett intressant ut. 3-4-3 och 3-5-2 har varierats och kombinerats och Prodells start mot Degen kan ju knappast ha blivit så mycket bättre och jag tycker att det syntes rätt tydligt att Prodell erbjuder en helt annan uppspelspunkt än vad Kennedy gjorde förra säsongen.
Dessutom tycker jag att Johan Bertilsson och Filip Rogic har sett extremt bra ut.
Vi har en riktigt bra förstauppställning och om vi dessutom kan få in en vänsterfotad (gärna offensiv) wingback tycker jag att truppen ser klar ut.
I Dajje och Albin har vi två defensivt säkra wingbacks, men det vore av stort värde att kunna variera det spelet med att sätta in, eller starta med, en offensivt orienterad vänsterfotad wingback för att på så vis radikalt kunna förändra spelet. Jake Larsson har sett oerhört intressant ut, men han är inte vänsterfotad.
I anfallet ser jag Prodell som tokgiven men bakom honom är det lite tunt med bara, relativt oerfarna, Rodin Deprem och Isaac Boye. Om Prodell skulle bli skadad känns det kanske inte jättetryggt.
Å andra sidan vill många supportrar och även lagledningen att de unga ska få chansen och om en mer erfaren anfallare skulle värvas in stängs dörren för Deprem och Boye. Det är inte lätt att hitta en lösning på att ge talangerna den speltid de så väl behöver.
Damned if you do, damed if you don’t.
Sköldmarks och omorganisationen
Ja, vi på Svartvitt fick ett tips om att sportchefen Magnus Sköldmark skulle fått sparken och undertecknad har pratat med Simon Åström om den saken och precis som Calle Pauly beskriver i NAs artikel om ämnet förnekades det att Sköldmark skulle fått sparken.
Däremot bekräftades det att någon slags organisatorisk översyn är under arbete och exakt vad den landar är inte klart.
Vi valde därför att inte skriva någonting om detta av tre orsaker: vi visste för lite för att på ett trovärdigt sätt kunna skriva en artikel på ämnet. Tipset om Sköldmark skulle mycket väl också kunna visa sig vara fel när det väl kommer till kritan och då ville vi inte vara med om att sprida ett felaktigt rykte om Sköldmark eftersom att det alltid finns en människa bakom. Vi ville heller inte undergräva den process som uppenbarligen pågår.
Av respekt för människan, av respekt för att vi visste för lite och av respekt för att vi ville låta klubben göra klart sitt arbete valde vi därför att inte skriva någonting.
Det vi nu vet är att Sköldmark inte fått sparken men att det pågår någon slags organisatorisk översyn som eventuellt ska presenteras vid årsmötet i mars.
Exakt vad den landar i är omöjligt för någon utomstående att sia om.
Vart är mitt lag på väg?
Avslutningen på den här sammanställningen blir någonstans att knyta tillbaka till början.
Den här försäsongen är något av det mest oväntade och i många delar mest förvånande som jag varit med om under de år jag följt ÖSK. Tvångsdegraderingen inräknad.
Det finns delar i detta som jag absolut inte håller med om (resan till Dubai), det finns delar jag är beredd att ge en chans (Birro) och så finns det delar som jag ser fram emot (obesegrade på försäsongen och Bertilsson-Prodell-Broberg).
Sammanfattningsvis vill jag ändå landa i att jag har oerhört stort förtroende för Simon Åström och övrig klubb- och lagledning.
Ja, jag är kritisk mot en del val, men jag kommer ändå stå där på Vallen och heja fram mitt lag.
Mot nya mål men alltid med stolthet, hjärta och passion.
För Örebro SK!
