Örebro SK - Hammarby IF 1-2: Sorgens fem faser
Det var en dramatisk match som utspelade sig på Behrn arena då Bajen kom på besök. Med fint väder och slutsåld arena så vankades det fest och det började roligt för oss svartvita. Sedan tog matchen en skev vändning som vände matchen och festen på sitt huvud. En vändning som ledde till att en del av oss gick igenom ett brett spektrum av känslor.
Det gäller att hålla huvudet kallt. Därför skrev jag min matchrapport nu istället för direkt efter slutsignalen igår. För då var jag sannerligen inte kall, snarare höll jag på att koka över och det tog lång tid innan jag lugnade ner mig. Att hålla huvudet kallt kan inte heller vara lätt för en domarstab när det är en varmt och en fullsatt arena gör allt för att psyka domarna med diverse burop och fina ordval. Eller när spelarna i de två lagen gör allt för att vinna sitt lag en fördel genom att slänga i straffområdet eller lägga sig ner trots minimal kontakt. Det är en del av leken och det är upp till domarna att göra så bra ifrån sig som möjligt för att leken ska bli rättvis. Tyvärr skulle det visa sig att domarna inte var särskilt kalla denna dag.
Vad gör vi? Nu kör vi!
Matchen började iallafall bra för oss svartvita. Vi tog initiativet och Hammarby, eller framförallt Jiloan Hamad, hade det riktigt svårt mot det svartvita försvaret. ÖSK får en halvchans direkt när Daniel Björnquist kommer fram på högerkanten och slår en boll igenom straffområdet som någon borde ha fått en fot på. Sedan efter blott tretton minuter kommer målet som får Behrn att explodera på ett sätt som jag aldrig varit med om i mina år som svartvit. Michael Omoh får med sig bollen på vänsterkanten och tar ett lågt skott med högerfoten som Johan Wiland lämnar en billig retur på. På returen dyker Kennedy Igboananike upp, mannen som gjort mål tre matcher i rad, och dunkar upp bollen i nättaket. 1-0 till ÖSK.
Efter detta så skulle en period med Hammarbytryck komma men mycket farligheter skulle inte skapas mot det kompakta ÖSK-försvaret. Det skulle istället dröja till den trettiosjunde minuten då det som skulle prägla allt snack efter matchen hände. Men jag orkar inte prata om den situationen och känner samtidigt att min redaktionskamrat, Marcus Müntzing, redogjorde för det hela rätt så bra i sin krönika. Jag förstod inte vad som hände, de bredvid förstod inte vad som hände, aftonbladet skickade ut en push-notis där de förklarade att de inte vet förstod vad som hände. Trots en man mindre så lyckades ÖSK ändå freda sitt straffområde bra i slutet på första och kunde gå in i halvtidsvilan med en 1-0 ledning.
Belägringen av Behrnabeu
I början på andra så satte Hammarby högsta fart, Hamad började faktiskt se ut som en spelare för vm-truppen och kvitteringen kom omgående. Ett inspel från högerkanten hittar till Nikola Djurdjic som Martin Lorentzson tappar markeringen helt på och han kan enkelt peta in kvitteringen inför de tillresta fansen. ÖSK kunde inte skapa något vettigt överhuvudtaget och sedan skulle även ett ledningsmål komma för Hammarby när Hamad tar ett skott utanför straffområdet som Oscar Jansson lite billigt släpper in. ÖSK lyckades ändå hålla bollen i sin jakt på kvittering i slutet men var alldeles för slarviga och man såg framförallt på juniorerna att de var lite tagna av stundens allvar. Hammarby kunde således hålla undan enkelt och vinna med 2-1.
Matchens tre bästa spelare:
1. Michael Almebäck
Var väldigt bra och visade vilken spetsegenskap hans fart är i duellerna i djupled.
2. Nordin Gerzic
Var bra under hela matchen och höjde sig på slutet när vi jagade kvittering
3. Kennedy Igboananike
Gjorde ett mål som endast en måltjuv gör och var bra fram tills ni vet vad.
Jag hatar att förlora mot stockholmslag, det finns inga förluster som gör mig mer arg än de matcher vi förlorar hemma mot de stockholmslagen och deras "tillresta" fans. Men efter den här matchen så var jag inte arg på Bajens supportrar, helt ärligt tycker jag att deras supportrar håller högst klass av stockholmsklubbarnas supportrar. BP har jag ingen större åsikt om. Så därför känns det än mer jävligt att vi ska förlora på detta sätt, jag hade varit okej med ett mål i nittiotredje eller en överkörning likt förra året. Men detta är bara för mycket, hade jag skrivit en matchrapport igår efter slutsignalen så hade jag nog ägnat varje spalt till att spy galla över Al-Hakim och hans assisterande domares insatser. Jag hade skrivit saker som att: "Den enda anledningen till att Kennedy fick rött var för att Al-Hakim fick en swish-betalning från Lars-Åke Lagrell." eller att detta är del av en större konspiration för att Hammarby eller något stockholmslag för den delen ska vinna guld i år istället för Malmö.
Därför kan jag förstå er som tycker att detta är hyckleri då jag skriver dessa grejer nu men ta det med en skopa salt. Så här i efterhand så finner jag bara dessa saker roliga men igår var jag villig att tro vad som helst för att kunna hantera det jag just sett. '
Efter matchen så gick jag därför igenom sorgens fem steg under en rätt så kort tidsperiod. Först ut var förnekelsen direkt efter matchen, jag trodde inte på det jag hade sett och vägrade acceptera det som just skett när jag och min bror började gå mot Coop Österplan. Sedan kom ilskan, "Den där jävla sopan Al-Hakim, jag ska fan ha sönder hans bil!" Min bror var inte så glad han heller och gjorde inte mycket för att förhindra min fruktlösa jakt på det som kunde vara hans bil utanför Behrn arena. Sedan kom förhandlingen vid korsningen innan Coop där jag försökte förstå mig på det som skett och tänkte på vad som hade hänt om jag endast hade gjort det ena istället för det andra. Sedan inne på affären kom depressionen som blev extra svår då jag inte hade alkohol till hands så fick jag dränka mina sorger på något annat sätt. Men väl där inne så kom ändå acceptansen ifatt och jag visslade lite lätt på "Always look on the bright side of life" då den låten passade så hemskt väl för stunden.
När acceptansen väl hade tagit grepp om mig så tänkte jag att det som skedde drabbar alla lag ibland, tyvärr händer det oss för ofta och framförallt Kennedy Igboananike verkar det som. Men det är väl så det är och jag tycker att det bästa för oss alla är att lägga den här jävla matchen bakom oss. Nu väntar djurgården borta och allt vårt fokus ska ligga på den matchen, Axel Kjäll och laget pratar ofta om att deras fokus ligger på nästa match och det bör vårt fokus också göra. Det är en sak om vi tänker för långt fram men nu ska vi inte sitta kvar i det förflutna likt IFK Göteborg och deras överfixering med åttio och nittio-talet. Ännu konstigare är det att det finns vissa som säger att det som skedde var en akt av retroaktiv rättvisa och pekar ut tveksamma domslut vi fått med oss men vad gör det egentligen? Att leta efter mönster och greppa efter tunna halmstrån kan folk som tror på "chemtrails" syssla med.
Vi är svartvita, vissa av oss tycker vi ska vara vana vid dessa saker men det är vi inte och det ska vi fan inte vara. Vi ska inte vara SvFFs docka och vi ska inte ställa oss på alla fyra när de kommer frustandes och pustandes. Vi ska kämpa emot när såna här saker sker men det finns en gräns och den tycker jag att vi supportrar redan har passerat. Låt Magnus Sköldmark och de andra ta hand om överklagandet men nu tycker jag att vi lägger allt vårt fokus på att ta ut denna ilska på Djurgården, oavsett om Kennedy är med på planen eller inte.
På tal om sorgens fem faser så gick jag igenom dem igen under bilresan hemåt när jag fick höra att även Johan Mårtensson hade fått rött kort för en "knuff" på den assisterande domaren efter slutsignalen. Men det kommer jag inte redogöra för er utan istället väljer jag att avsluta denna "matchrapport" och jag känner att jag redan nu börjar längta efter matchen mot Djurgården och jag hoppas att ni gör det också.
Nu släpper vi detta och går vidare mot nästa match.
Matchfakta
Örebro SK - Hammarby IF 1-2 (1-0)
1-0 Kennedy Igboananike (ass. ingen)
1-1 Nikola Djurdjic (ass. Simon Sandberg)
1-2 Jiloan Hamad (ass. Arnór Smárason)
Varningar ÖSK: Brendan Hines-Ike, Isaac Boye, Johan Mårtensson
Utvisningar ÖSK: Kennedy Igboananike, Johan Mårtensson
Varningar Bajen: Bjørn Paulsen, Mads Fenger
Kennedy Igboananike - Michael Omoh
Filip Rogic - Johan Mårtensson - Nahir Besara - Nordin Gerzic - Daniel Björnquist
Brendan Hines-Ike - Michael Almebäck - Martin Lorentzson
Oscar Jansson
Avbytare: Mathias Karlsson (mv), Arvid Brorsson, Alfred Ajdarevic, Albin Granlund, Simon Amin, Sebastian Ring, Isaac Boye.
Amin, Ring och Boye fick speltid.
