Örebro SK - IFK Norrköping 0-3: De stora luckorna
Foto taget av vår eminenta fotograf Kenny Tunmats.

Örebro SK - IFK Norrköping 0-3: De stora luckorna

ÖSK hoppades på en vändning på säsongen hemma mot Peking men ett pånyttfött IFK Norrköping gjorde processen kort med ÖSK. Hade det inte varit för Bobby Allains något skakiga storspel så hade siffrorna blivit större och nu är krisen här.

Ack ni naiva svartvita barn, trodde ni verkligen att vändningen skulle komma mot IFK Norrköping?
Ack du naiva skribent, åkte du seriöst tio mil söderut med just denna tro i kroppen?

Så fel du, och alla andra, hade.

För vändningen kom inte igår, varken på inledningen av säsongen eller i matchen i sig.
ÖSK blev utspelade som om de hade instrument gjorda av plywood och plåtbitar samtidigt som Norrköping spelade som om de hade fioler gjorda av Antonio Stradivari själv.
ÖSK försökte visserligen, det gör dem alltid men likt de två förgående matcherna så misslyckades dem och Norrköping visade ingen nåd när dessa misstag gjordes.

Håll i, håll ut
Från min position på den något kyliga pressläktaren, trots det fina vädret, fick jag se ÖSK rulla igång matchen med ett gäng banderoller på västra stå bakom ryggen.
Ni kan nog gissa vad dessa handlade om och vem de riktade sig till.

De fick också vänja sig vid att hålla sig nära västra stå då Peking tidigt hittade ett friläge som Bobby Allain räddade, och släppte retur på, något som skulle hända fler gånger denna match.
Många fler gånger.

Peking fick under halvlekens gång många frisparkslägen och hörnor, vid dessa gjorde de ofta någon form av variant men det var på en "vanlig" hörna som ett läge skapades när Allain boxade bollen, åt sidan?
Mot den högra stolpen där en Pekingspelare så när satte den i målet.

Och skott togs utifrån och returer lämnades ut som om Bobby tillverkade och skeppade iväg tröjor som var liiite för stora för kunden. Men ÖSK klarade sig ändå, oavsett om det var Sead Haksabanovic som sköt utifrån flera gånger om.

ÖSK då? Ja, de lyckades sällan spela sig ur den urhöga pressen Peking satte och därför blev det oftast ingenting av anfallen och när bollen väl var på offensiv planhalva, främst hos Romain Gall, så tappade han och ÖSK bollen. Dock lyckades Dennis Collander ta sig in i straffområdet från högerkanten men denna aktion, en av få gånger han syntes, lyckades inte Deniz Hümmet förvalta då hans skott enkelt räddades av Oscar Jansson.

Utan retur dessutom.

Detta hände efter tjugo minuter och ÖSK kom visserligen in i det mer men Peking var farliga i sina kontringar men Jonathan Levis skott utifrån räddades av Allain.

Men med en retur, detta höll på att driva mig till vansinne men jag höll mig lugn.
Jag satt ju trots allt på pressläktaren.

ÖSK kom även dem i en kontring, oftast när de fick läge att kontra fastnade bollen centralt och fick sedan spelas tillbaka och när den väl kom fram var det ingen som sprang i djupled eller i bra ytor.
Om det fanns någon som sprang eller som stod i bra ytor, sällan det gjorde det.

Därför sköt David Seger själv i en kontring men hans tunga skott utifrån gick tätt utanför stolpen.

ÖSK hade spelat upp sig sent i halvleken och en väntade på pausvilan, en såg hur Adam Pettersson på ÖSK förberedde ett inlägg på sociala medier som aviserade 0-0 men han fick tyvärr ändra det.
För det sista som hände var att Peking fick en frispark till vänster som skickades in låångt mot den bortre stolpen, så pass långt att en trodde att den skulle gå ut över linjen.
Men unge Ishaq Abdulrazak höll den inne och nickade in den mot straffområdet och där nickades bollen i nät av Samuel Adegbenro.

1-0 till Peking precis före paus.

Raka spåret mot förlust, ingen vändning här inte
I paus genomfördes ett förutsägbart byte när en ineffektiv Romain Gall byttes ut för Jake Larsson som kom in med energi.
Tyvärr hade även Peking energi kvar, trots en riktigt hög press i första halvlek och de fortsatte på det inslagna spåret.

Detta höll även på att betala av sig direkt när de kontrade och Haksabanovic fick slå ett inlägg på en fri Carl Björk som nickade bollen ner i backen för att få den att studsa och ställa Bobby.
Skolboksexempel på en bra nick men Bobbys räddning med foten, årets räddning så här långt, var ett exempel på hur en räddning av internationell klass ser ut.

Han höll kvar oss i matchen, den gode Bobby.

ÖSK kom inte förbi Peking och därför blev det naturligt att Peking skapade chanserna och på det som inte borde ha varit en chans gjorde de 2-0.

En central frispark en bit från straffområdet skulle tas av Haksabanovic som tvekade och spelade hemåt. Haksabanovic fick tillbaka bollen på vänsterkanten där han hade en helt fristående Isak Bergmann Johannesson som fick måtta ett hårt och lågt inlägg som Carl Björk stötte in till 2-0 i den sextiotredje minuten.

Vart fan var vårt försvar där? Frågade jag mig själv, Johan Mårtensson upptäckte situationen för sent och hann inte ut för att blocka inspelet.
Direkt efter byttes Dennis Collander ut för Erik Björndahl.

"Nu är det dags att brunka" tänkte jag men mer än så hann jag inte tänka då Peking gjorde 3-0 direkt efter.
Andreas Skovgaards vänsterfot visade sin (icke)form när han slog en passning rakt i gapet på Pekings mittfält som skickade bollen i djupled på Haksabanovic som passade åt sidan till Adegbenro vars skott på närmsta stolpen gick in.
3-0 i den sextiofemte minuten och den borde Bobby ha tagit.

Men men, detta var väl att förvänta sig för det syntes lång väg att ÖSK inte hade en vändning i sig denna dag.
Och jag tog mitt pick och pack och lämnade arenan.

Visst, ni får kalla mig ryggradslös men alla supportrar vet när en vändning hänger i luften.
Att vi KAN äta ikapp en ledning, vi gjorde det mot Dalkurd och då stod jag kvar, för jag kände det.
Vi har gjort det flera gånger genom åren när vi gått en holmgång mot diverse lag.

Men igår, då fanns det ingen vändning i sikte.
Höjdpunkterna efteråt visar att ÖSK hade kunnat göra ett mål om Jansson hade varit en dålig målvakt.
Men han är inte det, han är en bra målvakt i ett bättre lag och därför slutade matchen 3-0.

Bäst i ÖSK
1. Bobby Allain
Hade han inte räddat 10 av 13 skott på mål så hade siffrorna varit mycket större.
2. Dennis Collander
Lyste inte så ofta men han kom igenom några gånger, bollarna borde ha varit på hans kant.
3. Daniel Björnqvist
Helt okej insats, det läckte inte på hans kant eller Benjis, det var centralt problemet var.

Matchfakta
Örebro SK - IFK Norrköping 0-3 (0-1)
0-1 Samuel Adegbenro (ass. Ishak Abdulrazaq)
0-2 Carl Björk (ass. Isak Bergmann Johannesson)
0-3 Samuel Adegbenro (ass. Sead Haksabanovic)
Skott på mål: 3-13
Varningar ÖSK: Nordin Gerzic, Dennis Collander
Varningar Peking: Ingen

Blir att tänka på Clubber Langs (spelad av Mr.T) citat i Rocky III när han får frågan om vad han tror om den uppkommande fajten mot filmens protagonist, vars namn inte är svårt att gissa.
"My prediction? Pain."

Jag hade väl en aning om att det skulle bli smärtsamt men åkte ner ändå och maten innan matchen var god så det kompenserade lite grann.
Men att det skulle bli så här smärtsamt?

De säger att fotboll upplevs bäst på plats och det är sant, helt och hållet.
Det blir mer spännande att se en match på plats, en förstår saker bättre men framförallt så känner en saker bättre.

Publikens känslosvall, stadens anda och matchens karaktär.
Saker en inte kan känna hemma i soffan.

Därför var det enda sanna glädjeämnet i denna match den lilla publik som var på plats, de modiga åtta som fick se matchen och folket i logerna.
Men växelramsorna måste bli bättre i framtiden men det är en liten uppgift att jobba på i jämförelse med laget på planen.

Utöver ramsorna en fick höra på plats så fick en även uppleva spelet. Nja, en fick snarare uppleva hur dysfunktionellt ÖSKs anfallsspel är och hur uppenbart det är att Nahir Besara saknas.
Inte en enda gång kunde lyckades en ÖSK-spelare hålla i bollen framför Pekings straffområde utan att tappa den och det saknades alltid understöd på kanterna och fötter i boxen när inspelen väl kom.

Jag intalade mig under hela vinterna att luckan inte skulle bli så stor men tyvärr har alla experter, som enbart synar ÖSKs trupp i sju sekunder, rätt om att tappet av Besara skulle bli kännbart.
Vi vaggade in oss i en falsk tro om att det var sant men journalisterna som lägger mer energi på att skriva om Stefan Billborns senaste bluetooth-högtalare hade rätt.

Därför var detta resultat inte oväntat men det gör det inte mindre smärtsamt, tvärtom.
Det gör att en känner en sorts hopplöshet inför den kommande tiden, vi har ett spel som är beroende av en Besaratyp då vi helt klart inte vill "brunka" vår väg till seger.
Vi ska hålla bollen, spela längs kanterna och försöka hitta in centralt.

Men. Det. Går. Inte.

Vi har försökt placera in spelare i Nahirs roll men utan att lyckas.
Seger kan inte göra det, Gall kan inte göra det och Hümmet kan inte göra det heller.

Och om vi inte ska plocka in Besara (eller Jiloan Hamad) i sommar så är det dags att vi överger detta spelsystem.
Vi måste spela ett spel som bygger på de spelare vi har och de egenskaper de har.
Inte spelarna vi inte har och egenskaper de spelare vi har nu inte har.

För det är bara dumt och dömt att misslyckas.
Ett spel baserat på spöken, i detta fall en Nahir som inte är här, funkar inte och målskillnaden 0-9 är vad en får som följd.
Det är dags att vi börjar spela på ett sätt som får ut det mesta och bästa av de spelare vi har.
Och jag undrar om Axel är mannen att göra det.

Axel känns som en låtskrivare som vet exakt hur han vill att det ska låta, han skriver texten och noterna, han vet vilka instrument han vill ha och till och med vilka märken instrumenten ska ha.
Han samlar ihop allt men när han väl sätter sig och ska spela så låter det inte alls som att han hade tänkt sig.

Det är därför dags för styrelsen att se över Axels roll.
Han ska vara kvar i klubben, inget snack om saken.
Han kan värva spelare och har äntligen fixat en röd tråd i klubbens sätt att värva och fostra spelare för a-laget.
Han är inte mannen som ska leda laget, det är bäst om någon annan gör det.

Men än så länge sitter han kvar, även om jag tror att han inte ville det utifrån det snack som gick i vintras.
Så vi får hoppas att han lyckas vända detta mot Halmstad, i det som blir en måstematch för oss.
För när det vände förra gången lyckades han värva sig ur krisen, denna gång finns inte möjligheten.

Det är dags för dig att börja skapa musik med de instrument du har, Axel.
Annars kommer kören som ropar på din avgång att bli ännu högre.

Per Ohlsjö2021-05-03 20:16:00
Author

Fler artiklar om Örebro

Fem punkter från vallen #3