Örebro - IFK Norrköping1 - 2
Örebro SK - IFK Norrköping 1-2: Fyllda kvoter och felaktig balans
Ännu en gång blev ÖSK totalt utspelade på hemmaplan av en överlägsen motståndare som fick göra lite som de ville. Trots detta gjorde dem endast ett mål i första och Carlos Strandberg tände hoppet när han kvitterade tidigt i andra men Peking visade klass och tog över igen och avgjorde också matchen som borde ha slutat mer än "bara" 2-1 till besökarna.
Vart är ÖSK?
Den frågan var befogad efter första halvlek emellan ÖSK och besökande Norrköping inför ett halvtomt Behrn arena
Lika befogad som frågan: "vart är matchrapporten från matchen mot GIF Sundsvall?"
Och svaret på båda frågorna är förmodligen: i Sundsvall.
För efter att vi lyckades vinna mot Real Sundsvall, Bayern Sundsvall eller vad vi nu ska kalla dem.
Bankrutta kanske om de inte lyckas fixa x antal miljoner snart men förhoppningsvis lyckas de göra just det.
I vilket fall, kanske var det så att segern mot Sundsvall gav ÖSK en känsla av säkerhet som inte var befogad.
Och en sak som definitivt är sant är att denna skribent inte hann skriva någon matchrapport då livet kom emellan men även jag hade en känsla av falsk säkerhet inför denna match.
Jag tror det kallas optimism nu när jag tänker efter lite grann.
Men denna optimism rycktes ur mig direkt när allas favoritdomare, Mohammed Al-Hakim, blåste igång matchen för trots två dagar mindre vila så såg det ut som att Peking hade vilat i veckor och som om ÖSK just hade vaknat upp.
Dock stämmer inte den jämförelsen riktigt för ÖSK var inte vakna under första halvlek överhuvudtaget.
Okej, Oscar Jansson var det men ingen annan.
Peking tog som sagt kommandot direkt, trots att vi spelade 4-4-2, trots att vi hade vilat mer och trots att det var hemmaplan så gjorde Peking mål direkt.
Filip Rogic, detta mysterium till spelare, tänkte att han skulle spela snabbt tillbaka i en spelvändning till Daniel Björnquist men Gudmundur Thorarinsson bröt passningen och istället kunde Norrköping vända spelet mot ett ÖSK som hade tänkt vända spelet mot dem.
Resultatet blev ett ickeorganiserat ÖSK som fick lov att jobba hemåt mot ett Peking som fick komma rättvända mot målet, anfallet såg ut att gå åt skogen när en passning gick förbi Simon Thern centralt men Kevin Wright fick en snedträff på det efterföljande rensningsförsöket och bollen kom tillbaka till Thern som avslutade.
Men det blockerades!
Bara för att hamna hos Alexander Fransson som fri med målvakten kunde skjuta in 1-0 till Peking i den fjärde minuten....
En mardrömsöppning för ÖSK men för att vara helt ärlig så var resten av halvleken värre än det flipperspelsmål som Peking fick.
För ÖSK kunde inte svara på det målet eller på någonting överhuvudtaget.
Hade någon frågat ÖSKs hårt ansatta försvar vad ett plus ett är under den första halvleken så hade svaret nog varit "silltrut"
Försvaret fick inte en lugn stund när Pekings höga press gång på gång gav resultat och deras läckra anfallsspel med stor rörelse, nätta bolltouchar och ett nästan mekaniskt passningsspel gav dem chans på chans.
Peking fyllde den numera kända "kvoten" av målchanser, det som varje motståndare som besöker Behrn arena får, väldigt snabbt.
En som var väldigt aktiv ifyllandet av "kvoten" var Kalle Holmberg som ett antal gånger vek in från sin plats på vänsterkanten och avslutade med högern, oftast gick avsluten utanför men en gång prickade han kryssribban.
De flesta kände nog att 0-2 hängde i luften men helt ärligt så hängde 0-5 i luften eller som en Pekingsupporter sa efter matchen:
"Lite tråkigt att vi inte dödade matchen i första halvlek bara.."
Så sant som det var sagt men hade ÖSK seriöst ingenting? Frågar du dig kanske.
Och nej, det hade dem inte.
Vi (läs: vi som fortfarande vågar kalla oss svartvita och som orkar associera oss med denna frustrerande sportklubb) skapade noll.
Många av våra försök till anfall gick via vänsterkanten men Wright och de andra kom aldrig förbi egen planhalva.
Kanske var det Pekings plan, att låta oss anfalla på vänsterkanten med tanke att högerkanten har Jake Larsson som fick sitt genombrott i matchen mot Sundsvall för om det var deras plan så funkade den väl.
Ni märker kanske att denna rapport inte följer de andra rapporternas struktur för om jag skulle gå igenom varje målchans Peking fick så skulle jag få kramp i handlederna av allt skrivande.
Om vi ska summera första halvlek snabbt, ÖSK hade inget och Peking hade ALLT.
Förutom målen då första halvlek på något otroligt sätt endast slutade 0-1.
Att försöka ger väl poäng???
ÖSK vaknade i omklädningsrummet, tror jag, för de kom ut som ett helt annat lag.
Vad sa Axel i paus? Eller skällde han kanske ut dem? Oavsett vad som hände så tog ÖSK över direkt.
Jake Larsson som var bortplockad i första halvlek gjorde nästan mål direkt när ett inlägg hittade sin väg igenom straffområdet till hans panna men avslutet satt i burgaveln.
ÖSK var dem som återtog bollen snabbt och Wright, som knappt skapade något i första, forsade fram som en naturkraft på vänsterkanten.
Kanske var hemligheten att ÖSK fick anfalla mot hemmaklacken? Flera gånger såg vi Rogic gestikulera till västra stå på ett sätt som sa:
"Fortsätt heja på! Tillsammans kan vi göra det här!"
Och han fick gehör för detta tryck som ÖSK och västra skapade nådde till slut ett crescendo när kvitteringen kom.
Just Rogic, denna gåta till spelare, sköt ett skott på volley som blev en sorts passning till Johan Bertilsson som nickade i stolpen och på returen trodde man att Carlos Strandberg hade sumpat sitt läge när han gjorde en extra touch istället för att skjuta direkt men han fick lite turligt ett till läge och skickade upp bollen i krysset.
1-1 och Behrn exploderade i ett glädjevrål, här kommer ÖSK! Ingen kan stoppa o..
Men det kunde dem.
Peking visade upp lite av den där professionella skärpan som endast topplag kan visa upp och tog kommandot igen.
Peking skapade chans på chans på chans på chans på chans.
Till slut kom också ett nytt ledningsmål för Norrköpings stolthet (förlåt IK Sleipner) och det var Jordan Larsson som gjorde det när ett inlägg från Simon Skrabb nickades vidare av Kasper Larsen till Larsson som helt ensam kunde rulla in 2-1 till Norrköping i den sextionde minuten.
ÖSK stod och stirrade boll i det läget som om de aldrig sett något liknande förut, som när den amerikanska urbefolkningen såg Columbus och hans flotta för första gången.
ÖSK fick en halvbra chans att kvittera och det var när ett inlägg från vänsterkanten skarvades vidare av Viktor Prodell men den gick precis utanför Isak Petterssons vänstra stolpe.
Mer än så blev det inte och givetvis hade Peking flera lägen att döda matchen men som sagt, mina handleder till inte så mycket skrivande.
Norrköping vann med 2-1 men som tur var så var inte Mohammed Al-Hakim en katastrof denna match om han nu inte gav någon ett rött kort efter slutsignalen men det tror jag inte han gjorde.
Matchfakta
Örebro SK - IFK Norrköping 1-2 (0-1)
0-1 Alexander Fransson (ass. ingen)
1-1 Carlos Strandberg (ass. ingen)
1-2 Jordan Larsson (ass. Kasper Larsen)
Varningar ÖSK: Ingen
Varningar Peking: Alexander Fransson
ÖSK blev utspelade på hemmaplan men lyckades ändå hålla siffrorna nere.
Hört det förut? För nu hände det igen.
Vad är det med ÖSK i år? Vi har oftast spelat uselt i första halvlek och vi har än så länge inte gjort ett enda mål i första halvlek.
Förra året klagade vi på att ÖSK oftast kom ut till andra halvlek och släppte in mål.
Det betyder alltså att vi gjorde rätt så bra första halvlekar men då hade vi också andra spelare.
Och jag mår lite illa av att säga detta men vi behöver en spelare som Nahir Besara i laget igen.
För just nu är Nordin Gerzic den enda i laget som faktiskt vågar hålla i bollen i utsatta situationer, alla andra i ÖSK gillar endast att hålla i bollen när närmsta motståndare är femton meter bort.
Grovt sagt, givetvis.
Besara var likadan, han ville ha boll och vågade ha den i utsatta lägen, visserligen ledde detta till att mycket av spelet var tvunget att gå igenom honom men jag tror att denna trygghet med boll smittade av sig på resten av laget.
En sorts dominoeffekt som smittade av sig på offensiven, precis som att Brendan Hines-Ikes trygghet gav en dominoeffekt i vår defensiv.
När vi saknas ledarfigurer i dessa specifika lagdelar så blir spelet lidande som vi nu har märkt och detta lag behöver förstärkningar i sommar.
Ska vi försöka ta hem Nahir? Kan någon säga till honom att Sköldmark inte är sportchef längre? Då kanske han är mer villig!
Eller är Jiloan Hamad sugen på att rädda sin hemstads största klubb?
Tills dess så måste något göras åt det statiska spel som vi har just nu, Axel bör specialstudera hur Peking spelade sin anfallsfotboll igår och försöka göra en "ctrl+c och ctrl+v" manöver i verkliga livet.
Dock har Peking en helt annan kaliber av spelare i sitt lag men detta är allsvenskan och vi bör ändå kunna hålla någon sorts nivå i det egna spelet.
På tal om nivå, några som inte ens hade fått spela i Sylvia, Pekings B-lag mer eller mindre, är Filip Rogic och Johan Bertilsson.
Två spelare som gör riktigt bra saker utan boll, Rogic och Bertilsson kan båda sniffa till sig målchanser men de kan inte skapa något kreativt med bollen.
Rogic som andre mittfältare funkar inte, någonstans på planen ska han vara men vart!?
Vi har ställt oss denna fråga flera gånger men vi får aldrig något vettigt svar.
Bertilsson agerade som en sorts offensiv libero mot Sundsvall, en roll han fick igår också men han var totalt osynlig förutom hans nick i stolpen som ledde till målet.
För det är en sak att kunna hantera bollen under press likt Gerzic men det är också så att Gerzic VILL ha bollen i dem lägena.
Han är inte rädd men det är resten av ÖSK.
Har Axels jakt på en välfungerande defensiv efter Axéns rock n roll år helt dödat det offensiva tänket i ÖSK?
Försvann vår offensiv med Nahir Besara? Var jag naiv i att tro att vi skulle kunna bli bättre av att han lämnade?
Förmodligen när en tänker på det i efterhand.
Men jag håller fast i mitt tankesätt, det är inte bra att vara så beroende av en spelare som vi var när Nahir spelade här.
Problemet är bara att vi är numera beroende av att Nordin spelar som en gud, förut kunde vi luta oss mot både honom och Nahir.
Och vad händer när Nordin plockas bort? Jo, då försvinner vårt spel.
ÖSK 2019 är helt enkelt inte bollskickliga nog och är för defensivt lagda i sitt tankesätt för att spela en vettig anfallsfotboll.
En del av detta faller givetvis på Axel, vi kan inte blunda för det.
Men vad ska vi göra då? Sparka Axel och anställa en offensiv coach?
Vad kommer denna coach då säga när vi inte har spelare för någon offensiv fotboll? Då kommer det bli ännu mer katastrofalt än vad det är i nuläget.
Så vad är lösningen då? Min åsikt är att det krävs lösningar på flera nivåer.
Först och främst i hur vi spelar, 4-4-2 tycker jag vi bör fortsätta med då vi har för få kompetenta mittbackar för att spela ett konstruktivt 3-4-3/3-5-2.
Mentaliteten i truppen måste ändras, detta kan vi göra genom träning förstås, ge laget övningar där offensivt tänk belönas.'
Rörelsen måste komma igång, vi är alldeles för stela i vårt spel och få spelare rör sig utan boll vilket leder till ett anfallsspel som är enkelt att försvara sig emot.
Och truppen i sig, eller snarare startelvan, skulle må bra av lite ändringar. Först och främst så borde Rogic petas, ge Simon Amin chansen, jag tror inte han skulle göra bort sig på mittfältet.
Sen får vi försöka överföra denna skadeförbannelse som Sirius har gett oss på något annat lag, helst ett annat bottenlag.
Jag föreslår att vi genomför en ritual och överför förbannelsen på Helsingborgs IF.
Till sist, våga lita på det egna spelet hur naivt det än låter och detta knyter an till mentaliteten.
För det finns en fin balans i hur fokuset på det egna och motståndarnas spel ska fördelas. Som det känns just nu så lägger vi för mycket fokus på motståndarna och för lite fokus på hur vi ska spela anfallsfotboll vilket leder till att vi inte tar oss längre än halva planen innan vi stoppas.
Anfall är bästa försvar.
Nästa match är emot Östersunds FK på måndag, en till resa norrut alltså.
Jag vågar inte uttala mig om den matchen i nuläget och som det verkar så kommer en del spelare saknas till den matchen.
Michael Almebäck kommer nog inte spela då han lämnade planen skadad senast.
Martin Broberg verkar ha fått en rejäl skada igen....
Agon Mehmeti har inte gjort en enda minut så här långt i a-lagets tröja och verkar även han ha skadeproblem.
Fabio har börjat träna lite grann igen! Ett litet glädjetecken iallafall.
Som ni märker så skriver jag inte särskilt sammanhängande längre, jag har slut på bränsle i form av främst ilska och kvar finns endast en sorts grå massa som trycker på tangenterna i hopp om att något konstruktivt ska komma fram ur det.
Förhoppningsvis så kan både jag och ÖSK ladda om till på måndag.
Udda nog så känner jag lite optimism inför den matchen för alla dessa matcher där vi blivit totalt utspelade har kommit på hemmaplan och vi har varit bättre på bortaplan för det mesta, med undantag för vad som hände i Borås.
Men det gäller att ha en bra balans emellan pessimism och optimism för annars blir det som för ÖSK i matchen mot Peking när man inte hade rätt balans i spelupplägget och då sitter man där med tjugo avslut mot sig efter nittio minuter plus tillägg.
Kanske, bara kanske så hittar Axel och ÖSK rätt balans när omgång tio drar igång.
Vi kan iallafall hoppas men inte för mycket, som sagt.