Örebro - Kalmar FF
1 - 1

Örebro SK - Kalmar FF 1-1: Belägring

Efter en tung förlust senast så var ÖSK ute efter en spelmässig revansch och trots lovande starter på båda halvlekarna så blev det inte så överhuvudtaget. Kalmar hade initiativet under majoriteten av matchen att ÖSK kom undan med en poäng på sin egna hemmaplan var ett mirakel i sig och gör att allvarliga frågor måste ställas om ÖSKs spel på hemmaplan som varit allt annat än övertygande.

Rökridå
ÖSK började matchen bra och hade tidigt initiativet.

Jake Larsson var tidigt framme och testade Hägg-Johansson i Kalmars mål med ett skott från sin position till vänster utanför straffområdet, ett skott som Hägg-Johansson visserligen räddade men returen släppte han rakt ut till Carlos Strandberg som fick en tå på bollen och den var så nära att rulla in men rensades undan utav Viktor Elm på mållinjen.

Efter detta fick även Kalmar en bra chans att ta ledningen när en boll letade sig fram till Maxwell som sköt direkt på volley men hans skott gick utanför Oscar Janssons högra stolpe.

Strandberg var ett par minuter senare framme och oroade igen när han tornade upp sig på ett inlägg från Johan Bertilsson men hans nick gick över ribban.

En bra start för ÖSK som verkligen var på hugget och som var ute efter det där tidiga ledningsmålet.

Som tyvärr aldrig kom.

Istället jobbade Kalmar in sig i matchen och började ta över, spelare som Moestafa El Kabir och Isak Magnusson var två förgrundfigurer i denna skiftning utav matchens riktning.

Just El Kabir skulle skapa första halvlekens bästa chans när han skickade iväg en lobb mot målet från vad som såg ut att vara ett rätt så ofarligt läge men lobben i sig var långt ifrån det och Jansson blev tvungen att sträcka ut sig rejält för att tippa den över ribban.

Förvånansvärt skickligt av Kabir som visade att trots att han är bastant i sin kroppsform så är det vad en gör med fötterna som räknas i slutändan.

Kalmar hade nu tagit över helt, Romario fick ett läge men Jansson räddade, Maxwell fick ett läge men det gick i burgaveln och detta som en följd av att Kalmar pressade högt och effektivt.

Nordin Gerzic blev punktmarkerad av Måns Söderqvist och hade svårt att få till något i offensiven och när 99% av spelet måste gå igenom Nordin ifall vi vill spela konstruktiv anfallsfotboll, alltså inte tjonga långt, så kommer det att bli svårt att skapa något överhuvudtaget.

Arvid Brorsson fick starta denna match istället för Daniel Björkman om det var någon uppgradering är svårt att säga, Brorsson är bättre i luften än Björkman men precis som sin mittbackskompanjon så slarvade han i passningsspelet och såg inte trygg ut under press.

Kalmar öste på, mot slutet av halvleken så var det en regelrätt belägring och Kalmar matade inlägg mot straffområdet och skapade ett gäng "nästan lägen" som hade kunnat resultera i mål men ÖSK kom på något sätt undan. 0-0 i halvtid.

Att råna sin egen affär
I paus gjorde Axel ett byte då Martin Lorentzson gick ut skadad och plockade in Albin Granlund som gjorde ett avtryck nästan direkt när han tog upp kampen mot El-Kabir på allvar, lite sisu på planen skadar aldrig.

Andra halvlek inleddes som tur var för ÖSK inte på samma sätt som slutet på första och belägringen av ÖSKs straffområde var temporärt upphävd och ÖSK kunde istället försöka anfalla lite.

Visserligen var det Kalmar som skapade två superlägen under denna spelmässiga förbättring av ÖSK då de rödvita tryckte på genom Herman Hallberg som sköt ett skott från utanför straffområdet som Jansson släppte ut en retur på men han var följsam och räddade det efterföljande skottet av Viktor Agardius.

Farligt och Kalmar visade att de inte hade glömt bort sin offensiv i omklädningsrummet, om en ska uttrycka det på det sättet.

Några minuter senare var det dags för Strandberg att få ett läge igen när Granlund slevade in ett fint inlägg i straffområdet som Strandberg fick en fot på i ett läge där det kan vara svårt att säga huruvida han bör ha gått för ett direktskott överhuvudtaget och just denna gång så gick hans "styrning" utanför bortre stolpen.

Efter denna chans så gjorde ÖSK ett till byte och ut gick Michael Omoh, som gjorde det så bra i sitt inhopp förra veckan, och in kom istället Martin Broberg.

Kort sagt så kan en säga att Omoh inte hade en lyckad dag men visade att han var viktigt i spelet med boll då han inte var lätt att ta bollen ifrån, mycket tack vare sin fysik.

Maxwell skapade efter detta byte ett till läge för sig själv när han avlossade ett tungt avslut som Jansson räddade och kort därefter skulle "Örebroberg" göra avtryck bara minuter efter sitt inhopp.

Broberg hade bollen en bit ifrån straffområdet på högerkanten och såg att det fanns ett antal alternativ i straffområdet och slungade in ett inlägg mot straffområdet och just denna gång dök Bertilsson upp på den och nickade in den bakom Kalmars målvakt. 1-0 till ÖSK i den sextioförsta minuten och Broberg visade att han var tillbaka på riktigt.

Då bestämde sig Kalmar för att verkligen ta tag i matchen och de bytte ut Hallberg till förmån för Rasmus Elm, inte för att han var involverad i kvitteringen som kom nästan omgående men ändå intressant att Elm var petad till förmån för Hallberg.

Istället var det Piotr Johansson som var involverad då han kom runt på högerkanten och skickade in ett inlägg mot Söderqvist som sköt liggande i luften och satte snyggt 1-1 i den sextiosjätte minuten.

En kan fråga sig vad våra mittbackar höll på med vid detta mål då Söderqvist var så ensam, för att inte säga vad El Kabir var vid sin position en meter bakom, och ingen av våra försvarare var i närheten.

Frustrerande att vi släppte in 1-1 så snabbt och än mer frustrerande var sättet vi gjorde det på.

Kalmar tog efter detta mål över matchen igen och belägringen var återigen igång, Michael Almebäck blev en tid senare tvungen att gå av och in kom Daniel Björkman.

Alltså bestod vår backlinje utav Brorsson, Granlund och Björkman vid denna tidpunkt och många, inklusive mig själv, skruvade nog på sig själva inför de sista minuterna av matchen.

Hörnor, inlägg och kanske en och annan sten slungades in av de upproriska smålänningarna som belägrade vårt straffområde men inget resulterade och udda nog var det ÖSK som skapade matchens sista vettiga chans.

Larsson skulle kopiera sitt läge från i början av första halvlek när han vek in och sköt men denna gång täcktes hans skott undan och det hade varit en euforisk känsla om Larsson hade fått avgöra men det fick han tyvärr inte.

Istället slutade matchen 1-1 och ÖSK hade just rånat Kalmar FF på tre poäng, på sin hemmaplan.

Matchfakta
Örebro SK - Kalmar FF 1-1 (0-0)
1-0 Johan Bertilsson (ass. Martin Broberg)
1-1 Måns Söderqvist (ass. Piotr Johansson)
Avslut: 6-21
Avslut på mål: 3-9
Hörnor: 0-9
Varningar ÖSK: Arvid Brorsson, Daniel Björkman
Varningar KFF: Ingen

Jag sa inför denna match att om vi hade förlorat så hade jag nog ställt mig i domedagskören och vrålat efter Axels avgång, motsatsen hade skett om vi hade vunnit men vad sa jag känna när vi kryssar?

Kort sagt, så skulle jag nog säga att jag fortfarande är kvar Axels skepp men att jag har börjat titta efter livbåtarna, ifall det skulle gå åt skogen på riktigt.

För detta var stundtals pinsamt att kolla på, Kalmar ska inte få dominera så där på vår hemmaplan men de följde framgångsreceptet som så många andra lag har gjort.

Pressa högt och pressa framförallt våra mittbackar, punktmarkera Gerzic och se till att mittfältet inte har någon att spela upp till när de kommer rättvända.

Ett recept som Kalmar följde med den äran och det är egentligen smått osannolikt att de endast fick med sig en poäng.

En kan säga att det visar på god karaktär hos ÖSK att vi inte förlorade trots denna statistik men det håller inte längden, Jansson kan inte rädda våra arslen gång på gång som han fått lov att göra de senaste matcherna och vårat anfallsspel måste ändras.

För om vi ska spela efter backen så måste det finnas spelare som kan göra just det men i och med att Gerzic plockas bort så försvinner en stor del av det spelet och Rogic, som bör spela varje match, har inte den teknik eller spelförståelse med boll för att verkligen konvertera sitt bollinnehav till chanser framåt.

Visst gör han det bra när han får leta lägen i straffområdet men vart han än spelar så sköter han oftast sin roll "okej" och inte mer än så. Han är en duglig wingback, han är en duglig mittfältare och han är en duglig anfallare men aldrig mer än så och ändå avgör han matcher.

Filip Rogic är ett mysterium.

Vårt forum skriker efter nya mittbackar, där kan jag faktiskt hålla med dem.

Vi behöver en ledare i backlinjen för det är ingen som verkligen tar tag i den rollen, de kan peka och klaga när saker inte är rätt men det är ingen av dem som verkligen tar tag i det hela.

Skulle Viktor Tranberg kunna göra det? Kanske men vi kommer inte få veta det förrän nästan halva serien är spelad och det förutsätter att vi plockar in honom direkt när fönstret öppnar.

Kanske är det som så att vi redan har bra mittbackar i vår egna akademi, Helmer Andersson gjorde väl ingen besviken när han var med och spelade i vintras? Kanske kan han komma in och visa Björkman och Brorsson vart skåpet ska stå.

Eller varför inte Niclas Bergmark? Som visserligen är på U17-EM med Dennis Collander men varför inte, det kan väl inte bli sämre än vad det är just nu?

Samtidigt tycker jag att det kanske är dags att Gerzic får sätta sig på bänken...

"Hädelse!"

"Kättare!"

Kanske ni skriker framför era skärmar när jag säger detta men åldern har kommit ikapp honom, de vändningar han brukade göra med bollen kommer han inte undan med till samma grad som förut och om vi kan så tycker jag att vi bör ge Simon Amin chansen tillsammans med Mårtensson i nästa match, ifall vi fortfarande spelar 3-4-3/3-5-2 då.

Jag ser helst att vi går över till 4-3-3 då det är bättre ifall vi endast spelar med två mittbackar som är synkade än tre mittbackar som har lika lite synk tillsammans som tandkräm och apelsinjuice.

Sen ser jag också detta spelsystem som en möjlighet att utnyttja Larsson och Brobergs spetsegenskaper bättre om de får spela på varsin kant utan att behöva oroa sig alltför mycket om defensiven.

Oavsett om vi byter spelsystem eller inte så måste något göras åt vårt spel, förra året släppte vi knappt till någon målchans och vi stoltserade oss över vår defensiv, innan den imploderade på slutet av säsongen när vi försökte vara mer offensiva.

Som det verkar så har den inte återhämtat sig, om det beror på att Tranberg försvann eller kanske innan det när Brendan Hines-Ike lämnade?

Det är svårt att säga men så här illa trodde nog ingen att det skulle bli.

För skottstatistiken på våra tre senaste hemmamatcher är smått otroliga 18-60.

Känn på de siffrorna ett tag, det betyder att för varje skott vi avlossat så har motståndaren avlossat tre.

Målstatistiken är 3-5 vilket tyder på att vi varit effektiva men 18-60!?

Så ska det inte få se ut!

Det är totalt oacceptabelt att låta sig bli så utspelad på hemmaplan, visst kan vi peka på motståndet och säga att det är sån klass på motståndet vi mött men då får vi visa varför motivation slår klass så ofta och verkligen våga spela.

Ett bra lag byggs bakifrån och byggs sedan upp från den riktningen och nu funkar det inte för vårt försvar vilket tar ut sig på hela laget.

När våra mittbackar har ytor att avancera på, tänker främst på Almebäck, så vågar de inte ta den utan istället vänder man hem och spelar till målvakten.

Ingen av våra mittbackar slår "självklara" passningar, något som jag minns att Hines-Ike och Tranberg gjorde.

Det är som att det inte finns något självförtroende i vår backlinje längre, visst kan jag förstå om deras självförtroende är kört i botten med tanke på den målstatistiken som är men det blir inte bättre utav att de spelar fegt.

När saker går emot dig så ska du inte lägga dig ner och dö, vilket ÖSKs mittbackar gör spelmässigt när de passar sinsemellan "ad infinitum" utan då gäller det att våga bryta mönstret och ta tag i det hela.

Var förändringen du vill se i världen, om vi ska uttrycka oss på ett "carpe diem-skt" sätt men när vi inte har möjlighet att värva oss ur denna formmässiga dipp så måste förändringen komma ifrån individen.

Axel kanske ändrar spelsätt till matchen mot Hammarby, kanske spelar vi med två mittbackar eller kanske spelar vi med fyra?

Var gör det om ingen av dem har självförtroende? Vi skulle kunna spela med tre anfallare i Prodell, Deprem och Strandberg men vad gör det för spelet om endast en utav dem har självförtroende?

Om du har elva spelare på planen där majoriteten inte riktigt är i form eller har självförtroende så tror jag inte att det gör någon skillnad hur du ställer upp dem i slutändan.

Därför hoppas jag att laget jobbar med det mentala lika mycket som det spelmässiga inför söndagens match mot Bajen.

För om vi har varit under en belägring både mentalt och på planen i sig så kommer det inte bli bättre när Bajen kommer på besök.