Örebro - Skövde AIK
5 - 3

Örebro SK - Skövde AIK 5-3: Helvete och himmel

ÖSK syntes inte till första halvtimmen mot Skövde och först när laget kom tillbaka i andra halvlek kunde laget vända och vinna. Men det satt onödigt långt inne.

Efter vinsten mot ÖIS var det upplagt för en ÖSK-seger.
Med en seger mot nästintill avsågade Skövde skulle ÖSK äntligen finna sig i säker, familjär terräng i tabellens mittenskikt.
Sa någon niondeplats?!
Men det nästintill avsågade Skövde tänkte inte göra det enkelt för ÖSK.
Absolut inte.

Efterlyst
Hej, mitt namn är Hasse Aro och ni läser efterlyst.
Vi har fått rapporter om att elva fotbollsspelare saknas i Örebro i samband med en match i superettan.
Om ni har sett någon av följande spelare, tveka inte utan ring till oss direkt.

Okej, så dramatiskt var det kanske inte men när matchen drog igång igår var ÖSK inte på plats.
Inte mentalt iallafall.
En undrade om de hade blivit övertagna av någon sorts utomjordisk livsform som bara försökte härma fotboll för att smälta in.
Eller om de var dunderbakfulla, vi pratar Boris Yeltsin-kaliber på den kollektiva bakfyllan.
Om ni såg spelarna på Ritz, tveka inte utan ring Hasse Aro.

Några som däremot inte var på Ritz var Skövde AIK.
De var ute på åkern med sin traktor.
Hehe, där fick jag till det.
Men i ärlighetens namn så var det bara ett lag på planen första trettio.

Segers skott över tidigt var en synvilla, en distraktion från det faktum att ÖSK inte var vakna.
Det var däremot Skövde och deras mål var ett tecken på detta.
Ett inspel från höger når Elmar Abraham som tar ett skott på volley som styr via Hultqvist till Hugo Engström som hugger till som en orm på chansen.
1-0 i den tionde minuten till Skövde.
Chock på läktarna och alltjämt yrvaket på planen skulle det visa sig.

Det kändes farligt varje gång Skövde kom framåt och det var en kollektiv härdsmälta vi bevittnade.
Det som definitivt var ett tecken på detta var att ÖSK hade glömt bort Skövdes stora styrka.
Långa inkast.
Ja, Fribergs kastarmar av olympisk kaliber må vara borta men inkasten flyger alltjämt in från fyrtio meter eller mer.
ÖSK hade glömt bort detta.
Eller så var de bara dåliga.
Pick your poison.

Ett av dessa långa inkast kom i den sextonde minuten och hittade sin väg in i straffområdet och väl där fann den kalabalik.
Spelare gick upp för att nicka men missade.
De som fick bollen på pannan var inte beredda på det så den styrdes mot bortre stolpen.
Där var Moro, tillbaka i elvan, och kastade sig mot bollen och framför Eskelinen som hamnade på mellanhand.
Även en Skövde spelare hamnade i den där hopen av kroppsdelar och lyckades få in bollen till Vidjeskog som spelade bollen till Engström som gjorde sitt andra.
2-0 i den sextonde minuten och återigen Engström målskytt.

Jag varnade ju om honom inför matchen!
Läser inte Järdler mina rapporter innan matchen.
Jag känner mig kränkt.

Det gjorde också alla ÖSKare för sådär griniga har jag inte hört läktarna på Västra stå vara sen Varberg hemma 2021.
Med all rätta också.
Som tur var hade spelarna börjat vakna till och ÖSK kunde ta över spelet.
Vilket var udda.
Skövde måste ju ha sett att ÖSK låg mot repen men direkt när ÖSK fick bollen backade de hem och det blev minst lika rörigt i deras straffområdet när bollen kom in.
Det var då det slog mig.
Detta är varför Skövde ligger sist.
De kan visserligen göra mål på fasta framåt men gode gud vad passiva de är i pressen och vad rörigt det är i deras straffområde.

Detta utnyttjade ÖSK och Kevin Walker i den tjugosjätte minuten.
Valgeir Valgeirsson, planens mest frustrerade spelare, hittade sin väg in i straffområdet men såg sitt skott blockeras.
Kalabalik uppstod framför östra stå, bollen låg fri och Kalle petade fram den till Walker som bombade in bollen i krysset från straffområdeskanten.
1-2.
Game on!
Nu kör vi!
Nu vänder vi!
Skövde leder med 1-3!
Ursäkta, va?

I sin segervisshet hade ÖSK glömt återigen glömt bort att Skövde är farliga på fasta situationer.
Även fast du vet det, jag vet det, Järdler och spelarna vet det och förmodligen även Lisa Ekdahl, trots att hon påstår annat.
Ändå kunde Filip Schyberg stå omarkerad vid den bortre stolpen och nicka in 3-1.
Jag vet inte vem som ska ha kritik för det.
Alla spelare hade sin gubbe och det var trots allt två svartvita där men icke.
Individer hit och dit, det var en kollektiv insats av lägsta rang vi fick se första trettio.

ÖSK repade någon sorts mod och kunde återigen kontrollera matchen framåt men det skapades inget vettigt.
Bakåt kände man panikångesten varje gång Skövde fick ett inkast fyrtio meter från målet och det var som att vara i ett parallellt universum.
Hade jag kollat noggrannt omkring mig hade jag kanske märkt att solen var i öster, Svampen låg på söder, att slottet var ett Gekås och att Svartåns vatten var drickbart.
För det var så det kändes.
Vart var det där ÖSK som så självklart stod upp mot VSK? Som körde över ÖIS?

Vi kunde bara hoppas att det laget skulle komma ut till andra halvlek för första halvlek slutade 1-3.
Burop hördes och jag kan inte låtsas om annat än att de var rättfärdigade.

Låt mig se det riktiga ÖSK
I halvtid skedde tre byten och ja, något behövde göras.
Ut gick Valgeir, Moro och Björnquist.
De hade inte gjort någon katastrofal insats, någon av dem.
Valgeir hade ett gult och förmodligen ett rött hängandes över sig.
Moro var tillbaka i elvan efter en långtidsskada och det märktes tyvärr, vi får matcha in honom försiktigt.
Dajje kan inte lastas för något av målen, hans byte var det kanske mest oväntade men Järdler ville ha in mer offensiv kraft.
Så in kom Adam Bark, Jake Larsson och Niclas Bergmark.

Bergmark kanske inte var den offensiva härföraren men han var involverad han med.
För när andra halvlek blåste igång så såg man en skylt på sidan av planen.
Man fick lov att kisa med ögonen rejält för att se den.
Den var blå med en vit pil som pekade mot västra stå.
Enkelriktat.

Adam Bark skulle vara involverad tidigt i andra halvlek när han hittade Walker i djupet som spelade snett-inåt-bakåt till Kroon som bara smällde dit 2-3 i bortre från nära håll.
2-3 i den fyrtioåttonde minuten, banankontakt.
På den andra kanten var det Jake Larsson som härjade fritt och även han skulle bli involverad i spelet, minst sagt.
Från ungefär trettio meter fick ÖSK frispark och oftast var det Walker som tog dem men i detta fall kände Jake att hans inre Ronaldo ville ut.
Sagt och gjort, Jake andades in och ut, drämde dit högerfoten och bollen flög in i målvaktens högra hörn.
3-3 i den femtiotredje minuten.
Banan.
Kontakt.

ÖSK tryckte på.
Det var ju trots allt enkelriktat.
In kom bollen från kanten och kroppar kastade sig för att få bollen åt ena hållet eller andra hållet, beroende på vem det var.
In kom hörnorna och ÖSK tornade upp sig.
Gula kort delades ut titt som tätt.
Den danske huvuddomaren (seriöst?) hade inte någon ork för käbbel, kackel eller allmänt jidder.

Kroon fick sedan chansen med stort C att göra 4-3 när en Skövdeback halkade omkull vilket gav honom ett friläge som man oftast ser på Behrn Arenan bredvid.
Och likt en center försökte han runda målvakten och fick iväg ett skott som skruvade sig tätt utanför efter att målvakten fått en touch på den.
"Ja" hördes inte från västra stå.
Några minuter senare var det läge för Seger att försöka skjuta 4-3 till ÖSK när han bröt in och placerade bollen tätt utanför.
Första läget han fick gick över, andra tätt utanför men på det tredje skedde det.

För i den sjuttioandra minuten uppstod det som uppstått så många gånger förr i matchen.
Kalabalik i straffområdet.
Bergmark, av alla människor, skickade på en låg projektil som studsade hit, dit och till slut till David Seger som på volley skickade in 4-3.
Glädje.

ÖSK hade vänt till 4-3 och nu skulle man bara försvara sig till segern.
Så inga inkast, hörnor eller fasta situatoner för Skövde, tack.
Detta fick knappt bortalaget men de skulle skapa en rejäl chans när ett inlägg från högerkanten på ett chansartat sätt hittade till Samuel Sörman som nickade tätt över.
Närmre än så kom inte Skövde utan istället kunde en inbytt Elias Barsoum gå till motangrepp och fixa en straff.
En straff som han inte tog utan det gjorde en för dagen rätt anonym Kalle Holmberg.
Sviten måste fortsätta och han hade revansch att utkräva.
För vi minns alla hans usla straff borta mot Sundsvall.
Den skulle revanscheras och det var exakt vad som skedde.
En iskall panenka i mitten av målet till 5-3.

ÖSK spelade bara fotboll i cirka sextio minuter mot Skövde.
Och det räckte till seger.
Det säger något om detta lag på andra sidan sommaruppehållet.

Matchfakta
Örebro SK - Skövde AIK 5-3 (1-3).
0-1 Hugo Engström (ass. ingen)
0-2 Hugo Engström (ass. Isak Vidjeskog)
1-2 Kevin Walker (ass. Kalle Holmberg)
1-3 Filip Schyberg (ass. Armend Suljev)
2-3 Samuel Kroon (ass. Kevin Walker)
3-3 Jake Larsson (ass. ingen)
4-3 David Seger (ass. ingen)
5-3 Kalle Holmberg (ass. ingen)
Skott på mål: 7-5
Varningar ÖSK: Valgeir Valgeirsson, Samuel Kroon,
Varningar Skövde: Alla, typ.

Matchens bästa spelare:
1. Kevin Walker
Han var katalysatorn på planen och i protokollet och bidrog starkt till vändningen
2. Jake Larsson
Ett drömmål och ett konstant hot framåt på sin kant.
3. David Seger
Satte det avgörande målet och var en annan spelare i andra halvlek.

Bäst i Skövde: Hugo Engström
Han gav Skövde två mål men det räckte inte, surt.

Det vi såg igår var ÖSK när de är som sämst och när de är som bäst.
Svart och vitt, upp och ned, ljus och mörker, slarv och fokus.

I halvtid var det många i redaktionen som gav Järdler kritik.
Med all rätta även om jag även vill lägga skulden på spelarna men det är Järdler som ställer ut dem på planen och hans uppgift att se till att de är påkopplade.
Men spelare har ingen on/off-knapp som Järdler till synes glömde att trycka på, de ska kunna motivera sig själva till att var påkopplade från start.
Det var dem inte.
Att laget inte kunde hantera Skövdes fasta situationer kanske också kan läggas på Järdler och hans stab men även där är det spelarna som i slutändan står på planen.
Det är dem som ska upptäcka Schybergs löpning mot bortre stolpen.
Det är dem som ska rensa undan bollen hela vägen.

Men en miss hamnar helt på Järdler.
Valet att slänga in Moro från start.
Det syntes tidigt att något inte var rätt i backlinjen.
Synken, kemin, var borta och det kändes rörigt och Moro kändes inte skarp.
Inte nog med att han är tillbaka från en skada men han har ju varit borta från spel väldigt länge.
Att slänga in honom mot till synes enkelt motstånd är en chansning som i detta fall gick fel.
Han får matchas in mer försiktigt.
Försvaret hade ju funkat bra innan och som de säger:
"Dont fix what ain't broken"

I andra halvlek fick vi dock se hur det bör se ut när ÖSK spelar.
Fullt jävla ös.
Spelare som Jake, Bark och Seger såg ut som andra spelare, som elitspelare.
Och de två förstnämnda har tycker jag förtjänar att starta i nästa match borta mot Brage.
En resa ni bör boka förövrigt.
En fredag i Borlänge, det skulle kunna vara alldeles hemskt eller alldeles, alldeles underbart.
Om ÖSK spelar som under första halvlek blir det det förstnämnda men om ÖSK spelar som i andra halvlek blir det som det sistnämnda.
Med detta lag vet man aldrig riktigt vad man får.
Men nu vet vi, med säkerhet, att till skillnad från förut så kan ÖSK leverera alldeles, alldeles underbar fotboll.
Låt oss hoppas att de gör det i nittio minuter på fredag.