Mästerdetektiven Dick Johnson och fallet ÖSK 2021 del 6: Våren 2021
Hur ÖSK kunde ramla ur allsvenskan är ett mysterium som engagerar många men som endast en man kan lösa: Mästerdetektiven Dick Johnson. I denna del tittar Dick på vårsäsongen 2021 och de två tunga smällarna som skulle komma att prägla resten av säsongen.
När en ska utreda vad som gjorde att något gått fel kan en gå långt, långt tillbaka i händelseförloppet och titta på orsakerna bakom orsakerna.
Varför föll huset ihop? För att snickaren gjorde ett dåligt jobb.
Varför gjorde snickaren ett dåligt jobb? För att snickaren hade dåliga verktyg.
Varför hade snickaren dåliga verktyg? För att snickarens chef var en snåljåp.
Och så vidare, och så vidare.
Under min utredning av ÖSKs fall 2021 var tanken att inte gå längre tillbaka än 2020, även om det hade varit relevant för min utredning men jag har endast så mycket tid och ork.
Vi detektiver har enbart två lägen; att jobba maniskt långt in på nätterna eller inte jobba mycket överhuvudtaget och istället sitta med händerna bakom huvudet framför skrivbordet och grubbla.
Det finns inget mellanläge.
De senaste veckorna har jag befunnit mig i det senare läget, kanske är det julen som gör att jag inte riktigt kan fokusera.
Som en något ljusskygg detektiv vars garderob inte blir ljusare än beige så går jag inte riktigt ihop med den färgglada och intensiva årstiden som julen är. Så när Frank Sinatra och Dean Martins mer tjatiga låtar går på radion i lägenheterna bredvid så vill jag bara lägga mig i sängen och täcka öronen med kuddarna för att slippa eländet.
Det finns få ljusa stunder under denna årstid för mig. Gubben Uffe sitter på sin rullator med tomteluva på och ger mig alltid ett glas "glögg" om jag vill ha. Jag tackar alltid ja för att vara snäll, även om det i själva verket är rödvin som kokats med kanel och ingefära.
Men nu är julafton förbi och jag kan återigen fokusera på min utredning.
Dagen efter julafton kände jag mig tvungen att gå igenom mitt material från utredningen och det var många dokument jag hade samlat ihop på skrivbordet:
"Hmm, säsongen 2020, tränarfrågan, Oscar Jansson, osäkra truppläget och försäsongen..." muttrade jag för mig själv. Efter en stunds betänketid blev det tydligt för mig att det enbart fanns en väg framåt och det var att börja titta på säsongen i sig.
Detta skulle inte bli kul.
Med en ansträngning och ett dammoln som flög upp i luften startade till slut datorn.
Jag loggade in på det discovery+ konto jag blivit tvungen att skaffa mig och med en kopp kokhett kaffe värmde jag upp mig själv i mitt kalla kontor och började kolla på hemmapremiären mot IFK Göteborg.
En rätt sömnig historia inför en tom arena som slutade 0-0.
Göteborg och Örebro hade sina chanser och matchens bästa chans hade de blåvita men fransmannen gjorde en bra räddning och ÖSK fick med sig en poäng.
Precis innan jag skulle börja kolla på nästa match hostade datorn till och mer damm flög ur den och jag hörde hur fläkten kämpade och kämpade men till slut skakade datorn till en sista gång innan den dog.
"Fan också" konstaterade jag för dammråttorna som onekligen hade invaderat och ockuperat mitt kontor vid det här laget med tanke på hur smutsigt det var.
Jag öppnade sidan på datorn och kunde komma till slutsatsen att jag inte var någon datortekniker och om det fanns en myndighet som kunde ta ifrån människor rätten att ha elektronikvaror som behöver städas ur regelbundet så hade den myndigheten tagit ifrån mig min dator utan att tveka.
Jag bestämde mig för att gå med datorn till en tekniker för att få hjälp med datorn och kanske även en präst med tanke på den oheliga, dammiga röran som var inuti i den.
Jag packade ner gamla Hedda, som jag kallade min dator, i en större plastpåse och begav mig ut på de alltjämt färgglada gatorna i Örebro.
Teknikern var ett par kilometer bort och Hedda vägde mycket men det var väl bra att jag fick lite motion med tanke på hur mycket tid jag spenderat inomhus de senaste veckorna.
Dessutom var det ljust ute vilket kändes oväntat skönt för mig, även om jag var orolig att detta solljus skulle lysa upp mitt ovårdade ansikte till allmänhetens förakt.
Dock tror jag inte att detta var ett alltför stort problem då jag förmodligen inte såg ut som mer än en amatörmässig tomte med mitt halvbuskiga skägg som hade vuxit fram.
*Klamp klamp klamp* lät det från mina kängor jag gick nedför gatan och trots att en viss julkänsla hade börjat krypa igenom min trenchcoat och sedan small det till.
Påsens botten hade spruckit och där låg datorn på trottoarkanten.
"Fan också!" Sa jag och skulle precis plocka upp datorn när en man kom fram och plockade upp den åt mig.
Framför mig stod en man i ungefär min ålder i med gråsvart skägg i en blå vinterjacka toppat av en mössa med lappar på sidan. I hans läderhandskbeprydda händer höll han min dator.
"Oj, vad olyckligt! Hoppas den klarade sig." Sa han och sedan tittade han lite snett på mig.
"Visst är det du som utreder ÖSK? " sa han vetandes.
"Jaaa, det är jag som utreder ÖSK. Dick Johnson, mästerdetektiv. Till din tjänst." Sa jag och räckte fram handen och han skakade genast den i ett grepp som otroligt nog var fastare än mitt.
"Trevligt att träffas, Dick. Jag heter Östen och jag måste bara fråga hur utredningen går!"
"Jaa, det kan jag väl men jag måste fråga varför du är så intresserad." Sa jag lite försiktigt, jag visste ju inte riktigt vem det här var. Kanske var han en konkurrent till mig, man vet aldrig.
Han nickade och sa:
"För att jag är en ÖSK-supporter, såklart! Jag har stöttat laget i vått och torrt och jag har sett alla matcher sedan 1997!"
"Ahaaa, imponerande! Då undrar jag om du kan du berätta för mig om matchen borta mot Östersund? Bortapremiären?" Svarade jag och tog fram mitt anteckningsblock och penna, något en bra detektiv alltid har med sig.
Jag stod med pennan tryckt mot blocket och väntade på att han skulle börja prata men det var tyst. Min blick rörde sig från det tomma anteckningsblocket och mötte en lika tom blick. Jag viftade med pennan framför ansiktet på honom och han började prata, med en apatisk röst:
"Östersund borta... Det var då vi insåg vad det skulle bli för säsong..."
"Vad menar du?" Sa jag och höjde på ögonbrynet.
"Krysset hemma mot Göteborg, det var ett resultat i underkant. Det var underkänt. Vi skulle ha vunnit matchen. Att vi inte skapade några chanser var bara oflyt. Urladdningen skulle komma mot Östersund. Ett mål, två mål, tre mål."
Jag skrev ned att förväntningarna var höga, vilket överensstämde med det jag observerade efter säsongen 2020 tog slut.
"Men det var Östersund som fick en urladdning. Vi hade ett bra lag och de kom i våg efter våg efter våg efter våg! DET TOG ALDRIG SLUT!!!" Sa han, tappade Hedda på marken och grep tag om axlarna på mig och skakade mig.
Jag blickade chockerat ner på datorn som ännu en gång låg på trottoaren men spottet som flög i mitt ansikte från den nu galne supportern förde bort min uppmärksamhet.
"Ett mål! Två mål! Tre mål! Fyra mål! Fem mål!!! Blair Turgott gjorde tre mål i en match! Nästan halva hans målskörd från året innan på en match! Vart var anfallet?! Vart var Besara?! Vart var det vattentäta försvaret och målvakten från förra säsongen?! Vart?!" Han skakade mig som om jag vore den mest svårskakade drinken i baren.
"Jag vet inte vad menar!" Sa jag och tog bort hans händer från mig och rättade till min trenchcoat.
"Okej, okej." Sa jag lugnt och försökte få han på bättre tankar.
"Så ni förlorade mot Östersund i en bortapremiär men det är väl inte hela världen? Eller?"
Nu verkade han ha lugnat ned sig och sa:
"Nej, det är sant. Vi förlorade två i rad efter det vilket var underkänt men sen vann vi mot Halmstad och vände mirakulöst 0-2 till 3-2 borta mot Häcken. Sen var det dags för derby..."
"Ahaa, låter som att det gick rätt okej ändå. Hur gick det i derbyt då?"
Han svarade inte utan fick ett konstigt uttryck i ansiktet som om han hade sett ett spöke och sedan sprang han iväg, skrikandes.
Jag stod där, förstummad, potentiellt ruinerad och väldigt förvirrad.
"Vad var det där om?" Sa jag och plockade upp datorn och fortsatte gå mot teknikern med vetskapen om att det skulle bli mycket dyrare.
På vägen dit tänkte jag på derbyt, vad hände i derbyt som hade sån stor effekt på honom? Och vilken effekt kunde det ha haft på laget?
Efter att ha lämnat datorn på reparation gick jag till en leksaksaffär och köpte mig en fejkmustasch. Jag var tvungen att låna en dator och det fanns bara en plats där jag visste att jag kunde få låna en sådan.
Biblioteket. Men jag var portad därifrån sedan tidigare och med mitt alias "Sven Andersson" fick jag låna en dator men ytterst motvilligt från bibliotekarien i recepetionen som trots idoga försök inte lyckades se förbi min förklädnad. Eller kanske kände hon sig givmild under högtiden och ville hjälpa mig i min utredning.
Spekulationer åsido kunde jag inte spendera mer tid åt gissningar. Jag behövde veta vad som hände i derbyt borta mot Degerfors och det var en riktig skitmacka för ÖSK.
Till att börja med hade några av Örebros egna supportergrupperingar varit på plats på Stora Valla och klottrat ned arenan vilket gav Örebro skamfläckar och Degerfors tändvätska.
"Åh nej." Sa jag tyst för mig själv när jag läste om klottret, den efterföljande fredskonferensen eller vad en ska kalla det som hölls på slottet och reaktionerna efteråt.
Sedan läste jag på om matchen och det var lika hemskt som jag hade anat. Karman, efterklokheten och många fler bet Örebro i bakdelen när Victor Edvardsen, som tydligen hade provspelat för ÖSK utan framgång, gjorde matchens tre mål mot ÖSK.
"Åh nej." Sa jag och grimaserade när jag antecknade ned allt detta.
En förnedring i derbyt efter det som hände innan kan inte ha varit bra för ÖSK, tänkte jag och såg nu att våren hade blivit en enda stor missräkning för ÖSK.
ÖSK, ett lag som inte hade lyckats ersätta nyckelspelare med samma klass och med en tränare som egentligen inte ville vara tränare för laget, hade inlett våren uselt.
Förlusten mot Degerfors följdes upp av en förlust hemma mot Malmö, vilket inte var helt oväntat men inte var det dem behövde.
Kanske hade de vunnit matchen om Nahir Besara varit med eller om någon av målvakterna hade hållit Oscar Janssons klass. Men de gjorde inte det och nu låg ÖSK i botten av tabellen.
Till råga på allt hade Rasmus Karjalainen skadat sig tidigare under våren och var indisponibel under resten av sin utlåning, otur på otur.
Jag stängde av datorn och gick ut ur dörren men inte förrän jag hade fått en ilsken och misstänksam blick från bibliotekarien i receptionen.
Väl hemma i kontoret stod jag där framför anslagstavlan med en till lapp. Jag funderade på att sätta dit två lappar men en lapp räckte, kände jag. På den stod det:
"Våren 2021"
Det sammanfattade väl vad jag menade och vårsäsongen blev inte alls vad ÖSK hade tänkt sig och en hård påminnelse om att detta inte var samma lag som förra hösten. Det var i mångt och mycket samma spelare men nyckelspelarna hade inte ersatts tillräckligt och flera frågetecken kring laget innan säsongen hade lett till detta. Lägg dessutom till två tunga förluster mot Östersund och Degerfors så är det ingen svår gissning att lagets självförtroende var kört i botten inför EM-uppehållet.
Det var nu ÖSKs fall hade börjat.
