Örebro SK - IFK Göteborg 3-3: Upp och ner, in och ut
Det blev dramatiskt på Behrn arena när ÖSK och IFK Göteborg gjorde vad dem kunde för att försöka nå kvartsfinal. Ett tag verkade det som att ÖSK var på väg till kvartsfinal, det verkade till och med som att Nyköping på allvar skulle utmana om gruppsegern men till slut sket sig alltihop för både Nyköping i Göteborg och som en följd även för ÖSK och IFK Göteborg i Örebro.
Prodell vs Prodell
Jag skriver, för det mesta, mina matchrapporter dagen efter en match spelas. Detta är för att jag ofta finner att jag skriver i affekt om jag skriver under samma dag som en match har spelats och skriver jag i affekt efter en match som slutade med ett negativt lag för mitt ÖSK så blir det oftast syrligt.
Med det sagt så är inte känslan att denna matchrapport hade blivit syrlig ifall jag skrev den igår, känslan från matchen består fortfarande idag och den är mixad.
Vi kommer komma till varför senare men först går vi igenom matchen.
Det var ingen rivstart från hemmalaget direkt, en trodde på förhand att både Axel och Poya skulle våga släppa handbromsen och låta lagen byta mål med varandra som om det vore handboll men effekten blev snarare motsatsen.
Iallafall de första fyrtiofem minuterna då ÖSK inte hade något eget spel överhuvudtaget och hade svårt att hantera Blåvitts höga press, framförallt såg Arvid Brorsson lite skakig ut när han sattes under press.
För blåvitts del så var det mycket fina passningar och kombinationer som tyvärr inte ledde till några vettiga målchanser men det såg snyggt ut, en som imponerade på mig i denna match var Amin Affane som i sin centrala roll var omöjlig att ta bollen ifrån.
Men fint spel och läckra kombinationer ger endast stilpoäng och mål går före stilpoäng och mål skulle vi få när en snabb frispark tagen av Nordin Gerzic hittade fram till Johan Bertilsson som revs ner av den gigantiske greken Giannis Anestis.
Straffen förvaltades av Viktor Prodell som satte den säkert bakom Giannis och efter tjugosex minuter hade ÖSK ledningen med 1-0 samtidigt som det var 1-1 i Göteborg vilket betydde att ÖSK var vidare.
Vi hann knappt tysta ner våra glädjerop efter målet för nästan direkt efter det så var Blåvitt framme och Patrik Karlsson-Lagemyr satte ett skott som gick via ribban och ner för att sedan rensas till en hörna.
På den efterföljande hörnan så gjorde blåvitt någon form av variant där bollen gick till Affane som stod en bit utanför straffområdet och måttade, hans skott tänkte Prodell förmodligen nicka undan men rensningen gick in i det egna målet istället.
1-1 och helt plötsligt och under loppet av en minut så hade Prodell kastats ner från målskyttens himmel till den nionde cirkeln av helvetet där självmålsskyttarna huserar.
Målen hade hittat sin väg till Behrn arena till slut och nu började målchanserna komma, Kristopher Da Graca sköt ett skott som Jansson räddade och den efterföljande hörnan blev resultatlös men genomgående under matchen var att Blåvitt försökte sig på varianter, något jag vill att ÖSK ska göra även om statistiken kanske talar för att hörnvarianter inte leder till fler mål.
Dock tror jag vi skulle göra fler mål på hörnor om någon annan än Nordin tog dem, karln kan inte slå hörnor.
Inför matchen så skadade sig Filip Rogic på en träning och han ersattes av Michael Omoh, anledningen till att jag inte nämnt honom förrän nu var för att han inte fick mycket att jobba med och när han väl skulle jobba så gick det åt pipsvängen.
När ÖSK återtog ledningen så gick det åt pipsvängen igen men på ett bra sätt för Omoh sköt ett skott på volley i de blåvitas straffområde som gick via Affanes rygg till Johan Bertilsson som kunde rulla in 2-1 till ÖSK.
2-1 till ÖSK i den trettiofjärde minuten alltså och samtidigt hade Nyköping tagit ledningen borta mot GAIS vilket betydde att ÖSK var vidare.
Och det skulle bli bättre för de svartvita när Johan Mårtensson slog en lång boll till Daniel Björnquist som kände sig sugen på att ta en löpduell, till en början såg den ut att bli bortnickad av en blåvit försvarare eller plockad av målvakten men istället för att någon av spelarna försökte göra något så blev resultatet att inget hände och denna oförmåga att göra något utnyttjade Björnquist till fullo när han kom emellan de två och nickade in bollen i målet bakom den utrusande målvakten.
Kommunikation och aktivitet kommer nog vara ledorden på de kommande träningarna i Göteborg efter den där blundern och helt plötsligt hade ÖSK 3-1 samtidigt som Nyköping fortfarande ledde med 2-1.
Grisarna flög, planeterna stod på rad och temperaturen i helvetet började bli väldigt obekväm för Hin Håle.
Drömmen om kvartsfinalen levde mot alla odds.
Och då spelade ÖSK inte bra heller, Blåvitt förde spelet under hela halvleken men det var ÖSK som gjorde målen.
Blåvitt lyckades inte replikera i slutet på första och lagen gick till paus med 3-1 till hemmalaget på rapporttavlan.
Dock tror jag att många, tillsammans med mig, spenderade lika mycket tid till att titta på matchen som att kolla på resultattavlan för att se vad det stod i matchen mellan GAIS och Nyköping.
Drömmen dör
Inför andra halvleken var önskningen precis som inför första att ÖSK skulle våga spela men som Nicke en gång sa:
"Icke."
ÖSK valde att spela på resultatet och Blåvitt fick därför fortsätta hålla i taktpinnen samtidigt som de fortsatte finlira sin väg framåt.
En spelare som var mycket bra på detta var Sargon Abraham, f.d. Degerforsare, som visade prov på bra teknik och touch i sitt spel.
Men ÖSKs försvar var ändå stabilt och det blev bättre när vi fick höra att Nyköping hade utökat sin ledning till 3-1 mot GAIS.
Nu var det nära och visserligen var det lite tryck på ÖSK för ifall Nyköping gjorde ett mål till så var det alltså gruppens division 1 lag som var vidare.
Men sen gick allt fel på en gång för Nyköping och i förlängningen ÖSK när GAIS både reducerade och kvitterade.
En såg klart och tydligt att ledarstaben hade koll på matchutvecklingen i Göteborg och de började nog bli lite svettiga och inte blev det bättre när Blåvitt reducerade.
I en andra halvlek som inte hade innehållit särskilt mycket att lägga på minnet som skedde på planen (resultattavlan däremot!) så var det Victor Wernersson som skulle ändra på det.
Med en läcker första touch så tog han ner en långboll på vänsterkanten och lyckades i samma nedtagning ta sig förbi Björnquist och en något passiv och seg Brorsson förmådde inte blockera hans skott när han sedan vek in och sköt med högerfoten.
Skottet gick in bakom Oscar Jansson och i ett sådant läge hade man önskat mer av både Björnquist och Brorsson, Björnquist borde inte ha gått för hårt på första pressen för det var det som gjorde att situationen blev farlig och tvärtom gäller för Brorsson som jag tycker borde ha gått hårdare in i situationen när Wernersson kom in i straffområdet.
"Men men, vi är ju fortfarande vidare..."
"Va? Leder GAIS? Helvete!"
Så gick tankarna hos alla svartvita när det uppdagades att GAIS hade tagit ledningen, då fanns det endast ett alternativ för Axel Kjäll.
Släppa handbromsen och satsa allt framåt, för om vi skulle ha någon chans att gå vidare så gällde det för oss att göra minst två mål trots att vi endast lyckades göra tre mål i första p.g.a. blåvitts inkompetens i eget straffområde.
Men det fanns inga andra alternativ som sagt och det var full fart framåt som gällde men ÖSK forcering resulterade endast i att blåvitts bollskickliga anfallare fick massvis av ytor att kontra på och efter nästan en kvart av ineffektivt forcerande så kom kvitteringen när Patrik "Paka" Karlsson-Lagemyr tunnlade Brorsson och skickade in 3-3 och i och med det målet så var jakten på kvartsfinalen över.
En hade önskat att blåvitt hade låtit ÖSK göra ett par gratis mål på slutet för att skicka oss vidare istället för GAIS men jag tror inte att de hade vågat även om de ville för SvFF håller nog rätt bra koll på vad som sker både på och utanför planen ett tag framöver när blåvitt är involverade.
ÖSKs forcering hade kommit av sig helt och de inbytta spelarna i Jake Larsson, Dennis Collander och Rodin Deprem kunde inte göra någon skillnad på slutet.
Istället var det Blåvitt som var nära ett par gånger att göra 4-3 men de gångerna stod Jansson i vägen och till slut blåste domaren av matchen som således slutade 3-3.
Matchfakta
Örebro SK - IFK Göteborg 3-3 (2-1)
1-0 Viktor Prodell (straff)
1-1 Självmål (Viktor Prodell)
2-1 Johan Bertilsson (ass. ingen)
3-1 Daniel Björnquist (ass. Johan Mårtensson)
3-2 Victor Wernersson (ass. Patrik Karlsson-Lagemyr)
3-3 Patrik Karlsson-Lagemyr (ass. Giorgi Kharaishvili)
Det blir inget cupenguld i år heller, inte ens en kvartsfinal blir det.
Visst kan vi peka på matchen i sig och säga att det var dåligt att vi tappade 3-1 men helt ärligt var det redan över efter debaclet i Nyköping, efter den matchen var det bara en fråga om det var blåvitt eller GAIS som skulle gå vidare på vår bekostnad.
Nu blev det GAIS efter en skrivbordsseger och att skrivbordssegrar ger 3-0 tycker jag är lite väl överdrivet i ett så kort gruppspel som detta ändå är, de borde se över den regeln.
Men vi åker ur på egen inkompetens och istället borde vi analysera denna match som en utvärdering av vart vi står som lag för några saker är tydliga efter denna match.
Vi har en tunn trupp men en bra startelva, i denna match saknades Martin Lorentzson och Filip Rogic, två spelare som hade gjort stor skillnad, Rogic med sitt riv och slit som förmodligen hade gett mer än Omohs inkompetens.
Lorentzsons lugn hade nog även det hjälpt ÖSK mycket då Brorsson visade i denna match att han har en bit kvar att gå innan han är helt redo för allsvenskt spel igen.
Michael Omoh visade att han hör hemma på bänken som en supersub, en inhoppare som kan göra stor skillnad vid ett inhopp med sin irrationella spelstil men den gav ingenting mot Göteborg överhuvudtaget.
Jag önskar att vi hade sålt honom när vi hade chansen, för vårt och hans eget bästa.
Sen har vi den lite ambivalenta situationen kring våra yngre spelare, jag har redan vidrört detta lite grann när jag pratade om Brorsson men vi har en tunn trupp sett till rutin. Simon Amin har ett års erfarenhet men han fick inte spela mycket förra året, Jake Larsson har potential men har inte riktigt fått visa vad han går för mot svårare motstånd, Dennis Collander är en oslipad diamant men såg vilsen ut mot blåvitt och Rodin Deprem väger för lätt i rollen som nia.
Alla dessa unga killar vill vi se ta chansen samtidigt som vi vill ha in rutin som förmodligen kommer skicka dessa spelare längre ned i rangordningen. Axel har sagt det själv att han vill ge de yngre chansen samtidigt som vi supportrar blir oroliga när de yngre inte tar chansen och övertygar direkt.
Samtidigt så får vi väl hoppas att denna match var Arvid Brorsson sämsta insats denna vår, han var trots allt bra mot FC Köpenhamn och han kan bättre än så här och precis som alla andra så kommer bara han och de yngre bli bättre ju längre säsongen lider.
Allt annat vore bara dåligt.
Det är en knepig situation och visserligen är det bara den fjärde mars men premiären närmar sig och får vi några skador under dessa kommande veckor så kommer ropen efter rutin från supporterleden och undertecknad bara bli högre.
Nu till det positiva, Prodell visade verkligen att han funkar som den uppspelspunkt vi efterlyst, med sin storlek och bollmottagning så lyckades han få Bertilsson och de andra i spel gång på gång.
På mittfältet så gjorde Johan Mårtensson comeback och var lika rivig och slitig som vanligt, den gode "Morran" såg inte ut att ha varit borta överhuvudtaget och han gjorde bra ifrån sig i spelet framåt också.
Längre bak så gjorde Daniel Björkman sin första match från start och det kändes skönt att se en vänsterfotad spelare på planen, inte bara för att undertecknad är vänsterfotade men för att det bidrar till en helt annan rytm på vänsterkanten när den faktiskt befolkas av vänsterfotade spelare.
I övrigt så finns det inte mycket mer att ta upp ifrån denna match, hela matchen blev konstig av att matchplanen styrdes lika mycket av vad som skedde ner på planen som utav det som skedde i Göteborg. Det hela ledde till en närmast parodisk match men det är väl vad som händer när målskillnad avgör istället för inbördes möten.
Nu får vi istället sikta på att ta ett SM-guld istället och det börjar den trettioförsta mars mot Falkenberg nere i Halland.
Men det är en lång tid kvar tills dess och vi har en träningsmatch mot IFK Mariehamn kvar tills dess och förhoppningsvis någon match till utöver det.
Innan vi tar oss an ålänningarna så hoppas jag att våren gör sitt intåg och kanske även ett nyförvärv eller två.
Eller ska vi låta de unga få chansen? Hur ska vi ha det egentligen?
