Boisabagen: Paradoxen Varbergs BoIS
Börjar se slutet på sin underbara resa?
Har skrivit det flera gånger förut men det tål att upprepas igen: den resa Varbergs BoIS gjort de senaste åren med 4 raka allsvenska säsonger och vägen från konkurshot till 26 miljoner på banken idag är fantastisk. Ser man till klubbens förutsättningar och att man uträttat detta som allsvensk debutant är jag också ganska säker på att prestationen saknar motstycke i svensk fotbollshistoria.
Med detta sagt förstår jag också att det kan te sig aningen hypokritiskt att först hylla föreningens uttalade strategi att värva ungt och oetablerat för att sedan vara kritisk när det inte går lika bra längre. Men faktum är också att jag redan ifjol "lyft frågan" och även inför denna säsong funderat över hur Varbergs BoIS ska ta nästa steg.
För innerst inne är vi väl många som undrat om det verkligen kan hålla i längden att aldrig eller åtminstone väldigt sällan lägga pengarna på mer beprövad kvalitet? Men paradoxalt nog känns det nästan som att ju rikare och mer etablerad klubben blivit i allsvenskan desto mer återhållsamma har man också blivit - åtminstone vad gäller spelartruppen.
Varbergs långsiktiga strategi är så klart i grunden rätt men det känns som man på senare tid misslyckats med att kombinera denna med att stegvis försöka flytta fram positionerna. Något som man faktiskt borde vara i stånd att göra med tanke på just den position man skaffat sig i och med storleken på det egna kapitalet.
Men att det finns något som inte "lirar" riktigt blev tydligt i våras när Lars Karlsson i HN menade att man i år satt av mer pengar till just spelarbudgeten. Ett uttalande som Joakim Persson också ställde sig frågande till under min intervju med honom på allsvenskans upptaktsträff.
Nu finns kanske pengarna men frågan är om de kommer lite i senaste laget? Och var Varbergs BoIS lirar säsongen 2024?
