Peo Ljung i längre intervju inför allsvenska comebacken: "Vi ska göra allt för att etablera oss"
HIF E-zines Gustav Lundblad träffade HIF:s tränare Per-Ola Ljung för en längre intervju om återkomsten till högsta serien i samband med den allsvenska upptaktsträffen på Arlanda. Ljung kommenterar statusen på allsvenskan, HIF:s möjligheter, Rasmus Jönsson och nyförvärven.
Vilka förväntningar ska man ha inför säsongen som HIF-supporter?
– Att man ser ett lag och en organisation som gör det man pratat om i sin målsättning, nämligen allt man kan för att det ska bli allsvensk fotboll 2020 på Olympia. Det viktigaste vi kan göra är att lägga all kraft och energi på att åter etablera HIF i allsvenskan. Sen vill jag inte med den målsättningen lägga ett lock på någons drömmar, men oavsett vad vi drömmer om framåt så kan man inte komma ifrån det faktum att det handlar om att etablera sig igen. Det är ett naturligt första steg i en längre strategi, vi måste ödmjukt respektera nuläget. Bommar vi det kan du nog glömma det du drömmer om ska hända lite längre fram också. Förra gången vi gick upp (1993) blev vi… det kan du…
Nia!
– Just det, tack. Malmö blev elva när de kom tillbaka till allsvenskan. Hammarby nia, Norrköping 13:e… Detta är klubbar som sitter på allt nu. Sen kan det gå snabbt också. AIK ramlade ur och blev tvåa året efter. Men vi bör alla förstå nuläget. Så länge vi drömmer någon annanstans än där vi är så är vi illa ute.
Du nämnde 1993. Du var med och spelade då och det har ju hänt oerhört mycket med allsvenskan sedan dess, men hur upplever du att skillnaden är det gäller förväntningarna från omgivningen jämfört med den gången?
– Jag har inte örat på marken så mycket när det gäller snacket, men det finns två väsentliga skillnader. Det ena är att på den tiden så var det nästan bara Blåvitt som hade ordentlig kraft. De hade mer pengar, de hade ett lag fyllt med landslagsstjärnor. Det var det laget som man behövde ta sig förbi. De var tvungna att misslyckas, men om de gjorde det så fanns det sex-sju-åtta lag som kunde vinna också.
– Sedan var det efter 24 år utanför allsvenskan väldigt få i HIF som visste vad det skulle innebära att gå upp. Få som hade erfarenhet av allsvenskt spel på ledar- och spelarsidan. Vi är många fler nu som vet ungefär vad allsvenskan innebär. 24-årsresan gjorde vi på två år den här gången. HIF som organisation kan ganska snabbt relatera till ungefär vad som kommer att krävas.
Peo återkommer till strukturen i serien som ser annorlunda ut idag.
– Det är stor skillnad i organisationerna och det är något som vi har med oss in i detta etableringsförsök. Vi har Malmö med alla sina otäcka pengar, vi har tre Stockholmsklubbar, vi har Häcken och Norrköping som också står ut. Då räcker det inte bara att Malmö misslyckas, utan AIK också och alla de fem-sex klubbarna. Det är tuffare att slå sig in i det klustret än vad det var på 90-talet. De är mycket bättre marknadsmässigt och när det gäller det som administrativt har med allsvenskan att göra. Där har vi mycket att bygga för att återta den statusen.
Det känns som att bara de senaste fyra-fem åren har det hänt mycket. Skiktningen i serien är större.
– Ja det är ju så. Det räcker med att gå tillbaka till 2010-11, då var det vi och Malmö och AIK som växeldrog där.
Och Elfsborg hade högst löner i serien.
– Ja, det har ändrats mycket. Men vi är jättesugna och har längtat mycket och kommer att göra vad vi kan för att etablera oss.
Samtalet går över till förutsättningarna på planen. HIF har haft en stark försäsong och är fortfarande, efter sju matcher, obesegrade under 2019.
Hur summerar du året så här långt?
– Efter förutsättningarna, att vi inte skulle vara med cupens gruppspel, så har vi nog gjort det så bra som vi kunnat. Vi la tidigt en planering som vi kunnat följa och vi hade ett bra läger (på Mallorca, reds anmärkning).
Peo påpekar att det finns stora skillnader inom truppen när det gäller fysisk status, av olika skäl. Det handlar om ålder, långa skadeavbrott och långa perioder med brist på speltid för ett antal spelare.
– Det är spretigt och nu har vi fått en möjlighet att jobba med det. Titta på Rasmus (Jönsson). Jag sa i somras att det är jättebra att han kommer hem, men han kommer att behöva sex månader innan du kommer att känna igen honom. Ingen trodde mig, men vi ser nu, på hur Rasmus rör sig, hur han påverkar vårt spel, att det tog sex månader. Det är de tidshorisonterna vi måste jobba med. (Alexander) Farnerud spelade inte fotboll på ett år. Det är liknande med Wanderson. Och (David) Boysen.
Du nämner Rasmus: Han har varit imponerande på försäsongen. Hur skiljer sig 2019 års Rasmus Jönsson från den Rasmus Jönsson du tränade 2011?
– (Tystnad) Det är bra att jag pausar med svaret, för att det betyder att han är rätt så lik. Hade det varit i somras hade det varit rätt mycket som jag spottat ut som svar. Men jag känner igen mer och mer av honom. Han har gjort en jättestark resa under hösten och framför allt vintern. Han har tränat och jobbat med de bitarna han behövde stärka. Just för att det finns en glöd i honom när det gäller HIF, för att det finns en emotionell laddning hos honom och alla oss som har en sträng historiskt med klubben. Där är något lite extra som det är svårt att sätta fingret på och det har han nyttjat till sin fördel. Jag hoppas att han orkar, att han rent tempomässigt kommer in i de allsvenska matchbilderna. Då tror jag att många kommer att känna igen honom från den perioden (2011). Det kan ske under året.
Det finns fler spelare som inte haft så mycket matchtid på senare år. Som Alexander Farnerud. Som Noel Mbo. Vad ska man ha för förväntningar på de spelarna under våren?
– När det gäller Farnerud: Det är ett stort steg för honom styrkemässigt och härdningsmässigt att han är disponibel när vi ska ta ut lag. Innehållet i de minuter han spelar håller bättre och bättre kvalitet. Räkna inte med att han spelar 90 minuter. Det är kanske inte något man vill stå och säga när vi ska börja snart, men vi måste se förbi att premiären är om en vecka. Vi gjorde det med Rasmus, vi behöver göra det med Farnerud. Vi behöver göra det med Wanderson, vi behöver göra det med Mbo, vi behöver göra det med Boysen, vi behöver göra det med Kundai (Benyu). Då är vi uppe på fem-sex stycken som vi på ett smart sätt behöver få att växa under resans gång. Lyckas vi med det, så hoppas jag att en spännande vår kommer att vända över till vår fördel i höst.
Det är många som imponerats av Wanderson under försäsongen. Särskilt om man jämför med hur han såg ut under hösten. Vad har hänt?
– Ska jag vara lite taskig så skaffade han sig ett rätt bra utgångsläge för att överraska folk under våren. För hösten var som den var. Han var precis tillbaka och hade spenderat tre-fyra månader i Brasilien med en personlig tränare. Och det går ju inte att simulera fotboll på det sättet, det är helt omöjligt. Vi gjorde allt vi kunde, men sen hade vi skadestrul med Micke (Dahlberg) och med Andri (Bjarnason) samtidigt. Och det gjorde att han fick starta tre matcher på hösten och då fick han först kramp och sedan ytterligare en bristning i baksidan som gjorde att han inte kunde avsluta säsongen. Det var olyckligt att det blev på det viset, men samtidigt händer sånt när man är i den processen. Innehållet i hans fotboll nu är mycket starkare än vad det var på hela hösten. När det gäller tid fattas det dock fortfarande för att han ska kunna spela en full match.
Peo förtydligar:
– Det viktiga arbetet har gjorts när han håller sig på planen vecka in och vecka ut och kan stapla de här veckorna på varandra. Den första utmaningen var att fylla den här speltiden med ett innehåll och det tycker jag att han gör nu på många sätt. Nu ska innehållet hålla över en hel match och över tre-fyra omgångar. Det är en process och det är svårt att säga hur lång tid det kommer att ta.
Finns det någon annan spelare som du känner har tagit stora steg under vintern, men som det, till skillnad från Rasmus och Wanderson, inte pratats så mycket om?
– (Mattias) Almeida Sundell är bättre än vad han någonsin varit hos oss. Han är klasser bättre än vad han var förra året. Då var han nyuppflyttad i A-laget, allt var nytt. Å andra sidan så finns det spelare i vår trupp nu som gjort det lite grand bättre. Hur kan vi fortsätta hålla honom på det spåret? Sedan skulle jag vilja lyfta Benyu, han har en bedrövlig fysik i bakgrunden, han har tränat på det gamla brittiska sättet. Får vi ordning på det, då hoppas jag att han kan hjälpa till på många olika sätt.
Ni ser Kundai Benyu främst som en offensiv ”sittande” mittfältare?
– Det är inte säkert, men vi har börjat centralt i Farnerud-positionen, men det finns tankar på att få in honom på kanten. Och om Rasmus inte skulle kunna spela någon gång – då kan det bli två forwards, men det kan också bli att Kundai tolkar Rasmus roll. De här veckorna nu ska vi liksom först hitta honom med fysiken, han ska upp på en nivå där han kan härdas rent belastningsmässigt och sen ska vi hitta en roll för honom i laget. Vi har börjat med alla de här bitarna, och det ger nytta framöver. Men var på planen vi får mest nytta med honom med de kvaliteterna, det får vi nog söka några veckor framåt.
Vilken blir den största spelmässiga skillnaden jämfört med superettan?
– Rimligtvis blir det att vi får visa större tålmodighet i att vi inte har bollen så mycket som vi vill. Men därmed inte sagt att vi inte kommer att basera allt vi gör på att vi ska ha bollen. Det kommer att vara vår filosofi.
– Vi behöver spela en avslappnad offensiv fotboll med små marginaler och högt rikstagande som vi gör, men vi måste också vara nogsamma med misstagen. Det finns ”honest mistakes” och det finns andra felvärderingar på fel ställen på planen som kommer att straffa sig mycket hårdare än vad det gjorde i fjor. Här behöver vi växa.
– Det jag kan garantera är att det varje gång, i 30 omgångar, oavsett om det var vinst eller förlust omgången innan, kommer att stå ett lag och vara peppade med inställningen ”nu kör vi”. Den kraftansträngningen som det för med sig måste vi vara förberedda inför.
