Lirarbloggen: Perfektion är inte det vackra med fotboll
Många som dyrkar och älskar den här sporten ser perfektion som det slutgiltiga målet. Det skall vara bländade spel, oklanderligt försvarsspel och idel korrekta domslut. Självklart är även jag attraherad av den utopin, där spelet mer liknar ett vackert musikstycke än en fotbollsmatch.
Så kanske det är på FIFA (i alla fall när jag spelar) men så är det inte i verkligheten. Det som gör att jag har en sådan passion till den här sporten - och i synnerhet till ÖIS - är dynamiken och den mänskliga faktorn. Det skevar ofta, vilket vi blivit än mer varse om i den här serien. Det som likväll tilltalar mig i Söderettan är att man mer eller mindre går ner på en slags basnivå, långt ifrån alla stora proffskontrakt. Här styr endast passionen till fotbollen. Vare sig du är domare, spelare eller tränare.
Många propagerar för målkameror. Jag är rädd för vad som kommer att hända med fotbollen när kamerorna införs. Jag tror det var David Fjäll som sa i en intervju någon gång, att det intressanta med fotbollen är att det är ungefär samma förutsättningar vare sig du spelar i en utav de lägre divisionerna eller om du är proffs. Visst, spelarna och domarna håller högre kvalité. Men man spelar på likartade premisser.
Perfektion existerar inte. Det behöver det inte heller göra, det finns så mycket annat med den här sporten som får hjärtat att slå några extra slag. För det finns verkligen något i frustrationen över ett feldömt inkast. På samma sätt som när den känslomässiga bergodalbanan nått sin kulmen under en match och ren och skär eufori uppstår. Det ovissa i fotbollen är vackert, likväl den mänskliga faktorn som präglar den. Inte bara i division 6 eller i Allsvenskan, utan på varenda fotbollsplan från Teheran till Reykavik.
Visst, kalla mig gärna konservativ.
***
Två tappade eller en vunnen? Det var frågan efter att Oddevold lyckats kvittera i slutminuterna. Visst, eftersom Lund förlorade drog vi förbi med ännu ett poäng. Samtidigt är ett mål som släpps in i slutminuterna alltid lika surt.
***
Vart har den alltid lika stabile Peter tagit vägen? Jag har känt mig lite orolig över hans ingripanden de senaste matcherna. Hoppas verkligen han hittar tillbaka till den formen han hade förut. Och snälla, inga mer märkliga utrusningar. Tack på förhand.
***
Och ÄNTLIGEN är Johan Pettersson-gate över för den här gången. Det känns bra. Samtidigt som man har en sur eftersmak över GAIS sätt att hantera affären på. Eftersom att JP:s kontrakt går ut i november så tjänar inte GAIS ett öre på att inte låta honom spela. Jag kan även tycka att efter att ha tagit MarGus, Olsson och Alvaro för en spottstyver så är det fan inte mer än rätt att släppa honom. Skönt både för ÖIS och framför allt för honom själv att parodin tillsist är över.