Petter resonerar: "Är det desperationen som räddar ÖSK?"
Desperationen lyser rakt genom de laguttagningar som i dagsläget känns lika förutsägbara som en kenodragning. Denna brist på stabilitet är egentligen, som alla förstår, något oroväckande. Men om vi väljer att se det från andra sidan, hur stor är chansen att Sixten prövat att spela Haginge som mittfältare om laget inte befunnit sig i den rådande situationen? Jag tror att det varit större chans att Sixten börjat coacha i träningsoverall.
En tredjedel av Allsvenskan är spelad och ÖSK är alltjämt utan seger. Sixten Boström byter spelsystem och spelare från match till match utan att riktigt hitta rätt. Ledningen är kritiserad. Supportrarna kritiserar tränaren. Tränaren kritiserar supportrarna. Alla har kritiserat alla vilket i förra veckan mynnade ut i ett möte mellan ledningen och supportrarna för att ”rensa luften”. Kris är bara förnamnet i sportklubben våren 2012.
När undertecknad i onsdags satt fast på ett tåg snodde ÖSK en poäng av AIK i slutsekunderna på Behrn Arena. Välförtjänt? Det vet jag inte. Psykologiskt viktigt? Garanterat.
Krisen har även lämnat sina spår på planen. Sixten Boström har hittills under sina år i ÖSK aldrig vikt av från den väg av 4-3-3 och possession-fotboll som tog laget till tredjeplatsen 2010. Under den hittills bedrövliga våren har dock den gode finländaren prövat exakt allt från hög press till 4-4-2 och kontringsfotboll utan att träffa rätt. Dessutom har Sixten börjat laborera med spelarnas positioner i laguppställningen, någonting som åtminstone i min bok tyder på att han har slut på konkreta lösningar till lagets problem.
I onsdags tog Sixtens senaste försök med en ny startuppställning försvararen Patrik Haginge till en position på det defensiva innermittfältet. Chansningen föll väl ut och Haginge stod tillsammans med Tobias Grahn upp bra i mittfältskampen under matchen. De senaste matchernas laguttagningar har andats desperation från Sixtens sida. Han är uppenbarligen rådlös. Vissa chansningar, Wowoah som vänstermittfältare, har gått sådär medan gårdagens experiment föll väl ut. Egentligen är dessa ständiga förändringar ett tecken på att det är något som inte står rätt till i laget när grundspelet så tydligt inte fungerar. Desperationen lyser rakt genom de laguttagningar som i dagsläget känns lika förutsägbara som en kenodragning. Denna brist på stabilitet är egentligen, som alla förstår, något oroväckande. Men om vi väljer att se det från andra sidan, hur stor är chansen att Sixten prövat att spela Haginge som mittfältare om laget inte befunnit sig i den rådande situationen? Jag tror att det varit större chans att Sixten börjat coacha i träningsoverall. Ibland kommer människor fram till de mest revolutionerande lösningarna i de mest pressade situationerna.
Jag är beredd att ta gift på att alla vi som bryr oss om Örebro sportklubb skiter fullständigt i hur spelet ser i ut i de resterande matcherna innan det långa EM-uppehållet. Sixten måste ge spelarna direktiv om att gå och kriga för poängen, oavsett hur det ser ut. Det gör inget om motståndarna har bollen 75% av tiden om vi klarar av att spela ett försvarsspel som tvingar dem att rulla runt den likt ett handbollslag större delen av matchen. För att det här ska bli verklighet krävs det att Boström en gång för alla överger sin idé om hur han vill spela fotboll. Fokus på fin och publikfriande fotboll kan överlåtas åt topplagen, ÖSK har fullt upp med att hänga kvar. Om Sixten inser det kan det inte bara bli ÖSK:s räddning till nytt allsvenskt kontrakt, det kan mycket väl också bli Sixten Boströms räddning som fotbollstränare i klubben. Jag både hoppas och tror att Sixten till sist har kommit till insikten att det ibland är läge att svälja sin stolthet och överge något vackert man tror på som uppenbarligen inte fungerar till förmån för något fult och effektivt. Det handlar om att anpassa spelet och det taktiska upplägget utifrån det spelarmaterial som står till förfogande, något som Sixten blivit allt bättre på under säsongens gång.
Draget med Haginge på mitten andas alltså desperation. Jag gillar det. Om Sixten inte känt sig pressad under den senaste tiden är det något fel på honom, men jag är rätt säker på att han känt sig rejält obekväm och jagad under de senaste veckorna. Han har börjat tvivla på sin idé om 4-3-3 och famlar istället blint i mörkret efter ett spel som håller ÖSK kvar i Allsvenskan till nästa säsong. Mot AIK kändes det ändå som att han åtminstone hittade en liten lysknapp när draget att placera Haginge på mittfältet föll väl ut. Därför hoppas jag att Sixten ger Patrik fortsatt förtroende på mittfältet efter den fina insatsen mot AIK.
Patrik Haginge är inte spelare av högsta allsvensk klass, men det går inte att beskylla honom för att han inte biter ihop och ger allt när det verkligen behövs, något som också Mattias Ekdahl så fint poängterade i sin krönika efter onsdagens match. Det är precis sådana spelare, inte divor och stjärnor, som vinner matcher mot Häcken en regnig oktoberkväll i snålblåst på Rambergsvallen. Det är sådana spelare som räddar kontraktet.
Nu väntar två 6-poängsmatcher, Syrianska och Gefle, för ÖSK. Dessa matcher är vad som brukar betraktas som ”räddningsplankor”, matcher lag som vill hänga kvar bara måste vinna. Säsongens första segrar måste komma, annars är vi mer än halvvägs till Superettan 2013 lagom till EM-uppehållet. Jag hoppas att Sixten fortfarande är desperat när han tar ut laget.
Just nu känns det som vår enda räddning.
