Petter resonerar: "Det behövs mer solidaritet i Allsvenskan"
Ingen serie i Europa har tvärare kast sett till placeringarna från säsong till säsong. Konsekvenserna av att leva i nuet och att bara se till sitt eget bästa kan slå tillbaka snabbare än vad man kan tro. Fråga bara ÖSK.
När den här texten skrivs är det minuten efter Valdet Rama gjort 1-0 för ÖSK mot IFK Norrköping med ett drömmål. Sportklubben träningsspelar mot rivalerna i Peking och som resultaten från träningsmatcherna verkar föra sommaren till Närke på riktigt. PeO Ljung har fått en nödvändigt fin start i ÖSK. Jag kan inte minnas när jag under ett mästerskap ändå såg fram emot en allsvensk omstart som nu.
Det finns en symbolik att det just är Valdet Rama som trycker undan en IFK-försvarare, fintar en annan upp på läktaren och avslutar med ett kanonskott i bortre krysset. Jag tror och hoppas att han är en av många spelare som under hösten kan uppleva en renässans under PeO Ljung. Utan att sitta på någon information rakt från omklädningsrummet är det ingen vild gissning att det skurit sig mellan Valdet och Sixten Boström. Sixten är efter sin tid i ÖSK inte känd för sin kommunikation med spelarna i allmänhet och de petade spelarna i synnerhet. Scenariot att Rama efter ett par svaga insatser i säsongsinledningen placeras på bänken utan ett samtal eller ens en förklaring från Sixten känns inte otroligt. Att deras relation inte var den bästa borde vem som helst med förmågan att tänka logiskt kunna förstå.
I en krönika från i våras slog jag fast att Rama antagligen lämnar Sportklubben i sommar. Efter tränarbytet tror jag faktiskt att han stannar, och innerst inne hoppas jag det också. En Rama ur form ser sur ut på bänken och ser allmänt ointresserad ut. En inspirerad och formtoppad Rama i form är en spelare av högsta allsvenska klass. En spelare som kan skaka om och förändra matchbilder. En spelare som alla tränare vill ha i sitt lag. Låt oss hoppas att PeO Ljung lyckas plocka fram de här kvalitéerna. Vi vet ju att de finns där.
Om nu Valdet Rama och agent Cabrera trots allt väljer att lämna ÖSK (Cabrera får gärna lämna, även om Rama stannat) i sommar får ledningen vänta till augusti med att plocka in hans ersättare. Som alla vet flyttades de allsvenska lagens transferfönster i fjol från juli till augusti. Drivande i den här frågan under 2010 var de tre toppklubbarna; Malmö FF, Helsingborgs IF och Örebro SK. Att transferfönster infaller senare på säsongen är naturligtvis någonting som gynnar topplagen i betydligt större utsträckning än bottenlagen. Klubbar som Trelleborg i fjol eller ÖSK i år måste vänta längre på att få in de nödvändiga förstärkningar som i vissa fall kan avgöra skillnaden mellan nytt kontrakt och degradering. Samtidigt rusar klubbarna i toppen av tabellen vidare och drar ut tabellen likt ett riktigt elastiskt gummiband.
Argumentet för att flytta fram fönstret var att Sverige skulle anpassa sig efter det stora europeiska transferfönstret. På så sätt skulle de svenska klubbarna undvika att bli plundrade i augusti utan att kunna plocka in en ersättare. Jag har svårt att se vilken klubb, oavsett kompetensen hos ledningen, inte skulle kunna förutse vilka spelare som skulle kunna komma att lämna för ett proffsäventyr i Europa. Till exempel var det ingen skräll att Alejandro Bedoya och Michael Almebäck lämnade ÖSK förra sommaren.
I första hand hoppas jag att ÖSK klarar kontraktet. Samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite skadeglad då ÖSK:s ledning var oerhört angelägna om att flytta fram transferfönstret en månad. Ironin att men själva blir lidande av det bara två år senare är slående.
Att propagera för att slaget mot den moderna fotbollen inte är förlorat vore naivt. Fotbollsvärlden 2012 styrs av pengar, tv-bolag och mäktiga agenter. Att argumentera för motsatsen tyder på att man antingen är idealist, romantiker eller rent ut sagt naiv. Därför går det inte att hoppas på att toppklubbar skall visa någon sorts solidaritet gentemot andra, mindre klubbar i frågor som den med transferfönstret. I länder som Spanien och England är toppklubbarna cementerade i sin position högst upp i hierarkin. Att klubbar som Barcelona, Manchester United, Real Madrid och Chelsea skulle förlora sin status som toppklubb är inte speciellt troligt. De har roffat åt sig en alltför stor del av TV-avtalspengar och skrivit alldeles för stora sponsoravtal med multinationella företag. De klubbarna kommer aldrig att visa någon som helst solidaritet med bottenlagen. De behöver det helt enkelt inte.
I Allsvenskan är läget annorlunda. Väldigt ofta är kasten tvära mellan tabellens absolut topp- och bottenskikt. Jag tror inte att det kommer att hända, men de allsvenska toppklubbarna skulle i längden tjäna på att visa en gnutta solidaritet gentemot mot de som står längre ned i näringskedjan. Ingen serie i Europa har tvärare kast sett till placeringarna från säsong till säsong. Konsekvenserna av att leva i nuet och att bara se till sitt eget bästa kan slå tillbaka snabbare än vad man kan tro. Fråga bara ÖSK.
