Petter resonerar: "Fuskbygget Örebro SK"
Örebro SK har den här säsongen varit ett fuskbygge där stommen lite nonchalant prioriterats bort för att lägga kraft, tid och pengar på offensiv kompetens och stjärnvärvningar. Det kommer att sluta med degradering till superettan.
Att ÖSK åker ur Allsvenskan är vi supportrar i princip överens om. I eftermiddag möter man guldkanditaten Elfsborg på bortaplan och det är väl egentligen inte någon som på allvar tror att ÖSK har något att hämta på Borås Arena. Hur det har blivit såhär har ältats fram och tillbaka fler gånger än vad som kan anses som nyttigt. Bristfällig sportslig ledning och en vilsen tränare under vårsäsongen är med all säkerthet två starkt bidragande faktorer. Att leta orsaker och döma ut folk till höger och vänster kan vi vänta med till efter säsongen, men trots allt finns det utyrmme att redan nu ta grepp på den totala katastrofsäsongen.
Under hösten har ÖSK allt mer börjat framstå som ett fuskbygge. Ett intressant skal men med ett innehåll som gång på gång gör en besviken. Spelare som Ilir Berisha, William Atashskadeh, Kalle Holmberg, Mohammed Saeid och Tobias Grahn är en mix mellan spännande talang och allsvensk rutin. Talangen finns där och spelare som går en intressant framtid till mötes, främst nyss nämnda Holmberg och Berisha. Gemensamt för dessa spelare, sånär på Berisha, är att dereas största kvaliteter på planen finns att hitta i offensiven. Bakom dessa spelare är det tomt. Mycket tomt. I min mening finns det en spelare i backlinjen som fortfarande håller allsvensk klass, Ilir Berisha.
Låt oss titta på Sveriges absolut bästa lag när det kommer till att kriga i botten av tabellen, Gefle IF. Gefle har sedan sin återkomst till Allsvenskan 2005 alltid varit nederlagstippade men alltid lyckats hänga kvar. Anledningen till det här är naturligtvis försvaret. Gefles bästa spelare är målvakten Mattias Hugosson. I fjol höll han, tillsammans med ett välorganiserat försvar, nollan i över 700 minuter vilket är näst bäst i Allsvenskans historia. Gefle har byggt sin allsvenska existens på ett tryggt försvar med en av allsvenskans bästa målvakter mellan stolparna. Framåt ser det lite tunnt ut, men spelare som Jakob Orlov kommer alltid att kunna toffla in bollen efter en hörna eller skalla in ett inlägg oavsett hur bra eller dålig anfallsbesättningen är.
Om vi jämför Gefle med ÖSK är skillanderna påtagliga. Hos ÖSK är den starkatse lagdelen anfallet, den näst starkaste mittfältet, den näst svagaste lagdelen är backlinjen samtidigt som ÖSK:s absolut svagaste lagdel är målvakterna där ingen egentligen håller allsvensk klass. För att hänga kvar i Allsvenskan måst det naturligtvis vara tvärt om. Den försvarsmässiga organisationen i våras var en katastrof. Efter Per-Ola Ljungs entré i sporklubben i juni har det blivit bättre, men laget släpper fortfarande in mål i match efter match. Visst produceras det framåt, men det spelar egentligen ingen roll så länge som försvaret läcker som aldrig förr. ÖSK är alltså byggt från fel håll.
I torsdagens Nerikes Allehanda publicerades en krönika i vilken statistik i vilken målvaktsfrågan berörs. Jonas Sandqvist har vaktat ÖSK:s mål i 16 matcher den här säsongen. På dessa matcher har han släppt in 28 mål och stått för 48 räddningar. Detta ger honom en räddningsprocent på 63%. Bara en målvakt som spelat över tre matcher har en sämre räddningsprocent. Det är IFK Göteborgs andremålvakt Erik Dahlin med 59%. Dahlin har dock bara spelat 7 matcher, att dra in honom i jämförelsen är således inte rättvist. Att döma ut Sandqvist är dock hårt. Han har inte varit ordinarie i någon av sina senaste klubbar och få spelare är lika beroende av kontinuitet och självförtroende som målvakter. Jag tycker mig se att han blivit något bättre under hösten, även om agerandet i straffområdet fortfarande är passivt och han, trots sin storlek, stundtals är oerhört passiv i luftrummet.
Låt oss återigen titta på Gefle som ett exempel. Gefles Mattias Hugosson har fjärde högst räddningsprocent i Allsvenskan med 78 procent. På 24 matcher har han släppt in 29 mål och stått för 105 räddningar vilket är väldigt bra för att spela i ett lag som parkerar på tabellens nedre halva.
De ansvariga för spelarekryteringen har antingen haft en övertro till de numera till åren komna defensiva spelarna eller helt enkelt priorieterat fel. Ett bra anfallsspel bygger på en säker grund att falla tillbaka på i försvarsspelet. Örebro SK har den här säsongen varit ett fuskbygge där stommen lite nonchalant prioriterats bort för att lägga kraft, tid och pengar på offensiv kompetens och stjärnvärvningar. Det kommer att sluta med degradering till superettan.
Låt oss hoppas att Lennart Sjögrens efterträdare lär sig av sin företrädares misstag och tillsammans med Per-Ola Ljung bygger ett nytt och framgångsrikt ÖSK bakifrån.
