Petter resonerar: "Make up eller inte – Det är poängen som räknas"
Bara ett par veckor efter att Per-Ola Ljung tagit över ÖSK har skåningen redan lyckats sätta sin prägel på ÖSK. Klokt nog verkar han byggt sitt lag bakifrån. Under våren saknades all sorts organisation i försvarsspelet.
Nollan i segerkolumnen spräcktes på torsdagkvällen efter hård kamp mot GAIS på Gamla Ullevi. ÖSK och Per-Ola Ljung fick den nödvändiga första segern som ger laget rejält med skjuts in i hemmamötet.
Även om det krävdes en utvisning, en rejäl kämpainsats, ett riktigt snyggt mål på kontring och en tackling på gränsen till misshandel signerad Patrik Haginge innan säsongens första seger kunde bärgas är känslan den samma. Lättnad. Som den sanna pessimist jag är tänkte jag ”nu backar GAIS hem och det blir 0-0” när Ekunde visades ut i början av matchen. Länge såg det ut att bli fallet, och den känsla av lättnad som sköljde över mig och alla andra supportrar när Daniel Bamberg på tilläggstid gav den i tävslingssammanhang debuterande Per-Ola Ljung en drömstart på sin sejour som ÖSK-tränare. Återigen, känslan av lättnad när slutsignalen ljöd är i det närmaste obeskrivlig.
Det här var en match som kom att symbolisera det något uttjatade begreppen ”ångestmatch” och ”sexpoängsmatch”. Det märktes verkligen på spelarna att även de tagit till sig bilden som målats upp av mötet som ett sexpoängsmöte och ångestmatch. Naturligtvis smittade det av sig på spelet. En match som präglades av kamp och rädslan för att göra fel och begå avgörande misstag snarare än att ta initiativ och avgöra själva. Ju längre matchen gick desto mer präglades den av rädslan för att bli syndabock.
Frågan var inte när någon skulle avgöra utan snarare om någon ens tänkte in sig själv i rollen som matchhjälte.
Jag vet inte om Daniel Bamberg och Jonas Sandqvist visualiserade sig som svartvita frälsare. Däremot var det uppenbart att rollen passade dem perefkt. Naturligtvis är det extra välkommet när båda två hittills inte rosat marknaden under sin första vår i Örebro. Att se hur Jonas Sandqvist agerade igår jämfört med till exempel matchen mot AIK är som natt och dag. Daniel Bamberg som hittills mest gått skadad och när han väl spelat visat upp långa inlägg över straffområdet överbevisade åtminstone en skeptiker med torsdagens insats. Inte mig emot om han gör det till en vana.
Bara ett par veckor efter att Per-Ola Ljung tagit över ÖSK har skåningen redan lyckats sätta sin prägel på ÖSK. Klokt nog verkar han byggt sitt lag bakifrån. Under våren saknades all sorts organisation i försvarsspelet. Backlinjen såg inte ut som och rörde sig inte heller som den enhet en backlinje skall vara för att fungera fullt ut. Det här har under sommaren förbättrats och jag tycker mig se tendenser till en stabil grund att bygga höstens upplaga av Örebro SK på. Inte minst fungerade mittlåset fint och Ilir Berisha ser mer och mer ut som en högst komptetent och värdig mittbackskollega till den pålitlige Magnus Wikström.
Jonas Sandqvist visade varför han skall vara förstavalet mellan stolparna. Sankan uppträdde betydligt mindre fladdrigt i luftrummet än hans kollega Tomer Chencinski gjort under de 8 matcher han startade under vårsäsongen. Jonas våghalsiga brytning med fötterna först i samband med Mervan Celiks kvitteringsläge på tilläggstid sammanfattar ÖSK:s inställning och attityd i matchen. När allt kommer till kritan är inställningen och viljan att vinna det enda som spelar någon roll i bottenstriden. Per-Ola har gjort sina val kring vilka han vill bygga försvaret under hösten. Nu är det upp till dem att tacka, ta emot och spika igen.
Förståeligt har det offensiva bygget inte kommit lika långt, även om det fanns ett antal ljuspunkter under matchen. Allra mest glädjande var Valdet Rama som faktiskt såg ut att tycka att det här med fotboll är rätt roligt, trots allt. När det ordinarie anfallsparet Haddad och Atashkadeh återigen är redo att starta tillsammans har ÖSK en offensiv besättning som skall kunna göra rejäl nytta under den stundande hösten. Kombinerat med den irrationella Rama på vänsterkanten och matchvinnare Bambergs känsliga högerfot kommer ÖSK kunna hota efter marken och i luftrummet.
Även solen, och ÖSK:s defensiv, har tyvärr sina fläckar. Laget stora svaghet just nu finns att hitta på ytterbackspositionerna. Patrik Anttonen har spelat mycket lite fotboll under det senaste året på grund av skada, och det är bara en tidsfråga innan han kommer in i rätt matchtempo och åter blir en högerback av fullgod allsvensk klass. Värre är det med vänsterbackspositionen. Jag har alltid gillat Samuel Wowoah men det är numera uppenbart att Vovven inte längre håller på allsvensk nivå. Som backup finns Christoffer Wiktorsson som inte har gjort bort sig när han fått chansen, men gör än större nytta som mittback när Patrik Haginge nu skolas om till innermittfältare. Jag hoppas att Per-Ola Ljung tillsammans med Lennart Sjögren och Magnus Sköldmark lägger fokus på att värva in en ny vänsterback när transferfönstret öppnar i augusti.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att ÖSK och Per-Ola Ljung håller på att skaffa sig en stabil grund att stå på inför höstutmaningen. Att bärga tre poäng mot GAIS var naturligtvis livsviktigt även om det fortfarande finns en hel del saker att ”lägga make up på” som P-O uttryckte det i en intervju med Svartvitt.
Oavsett make up eller inte kunde sportklubben i torsdagskväll stuva in säsongens första trepoängare i bageutrymmet, sätta sig i bussen med ett leende på läpparna och åka hem till Närke. I ångestmatcher är det allt som betyder något.
