Petter resonerar "ÖSK i med och motgång – oavsett serie."
Igår och idag vaknar alla som investerat tid, kärlek och pengar i Örebro SK i flera år och känner tomhet. Att ÖSK förlorade en match där spelet såg någorlunda bra ut och laget skapade målchanser gör naturligtvis allting ännu värre. Förlusten mot AIK var enklare att ta för supportern och laget. ÖSK var i ärlighetens namn aldrig med i matchen, blev utspelade och kunde lägga bottennappet till handlingarna. Att förlora matcher som fredagens är betydligt värre.
Nu känns det som att det är tack och hej till Allsvenskan. Det har varit roliga år, särskilt när klättringen från botten 2007 till tredjeplatsen tre år senare fullbordades. Även om det är en tredjedel kvar av säsongen och 30 poäng att spela om känns det som att luften gick ur ÖSK i fredags. Det ska så pass mycket till om kontraktet skall räddas, det är lika bra att damma av det närkingska uttrycket ”det går aldrig”.
Igår och idag vaknar alla som investerat tid, kärlek och pengar i Örebro SK i flera år och känner tomhet. Att ÖSK förlorade en match där spelet såg någorlunda bra ut och laget skapade målchanser gör naturligtvis allting ännu värre. Förlusten mot AIK var enklare att ta för supportern och laget. ÖSK var i ärlighetens namn aldrig med i matchen, blev utspelade och kunde lägga bottennappet till handlingarna. Att förlora matcher som fredagens är betydligt värre. Jag är av åsikten att ÖSK var bättre än Gefle över 90 minuter och var värda åtminstone en poäng, för att inte säga tre.
När domare Johannesson pekade på straffpunkten efter 12 minuter kännde jag som precis hela västra läktaren; ”aldrig att det där var straff”. Efter att ha sett situationen i efterhand känns den hård men korrekt, även om jag tycker det är märkligt beslut att ignorera när Kalle Holmberg blev nedsprungen i offensivt straffområde 20 minuter senare. Gefles 2-0 var ett typiskt mål som riktiga bottenlag släpper in. Det är den ständiga oturen, bollen studsar fram, den studsar tillbaka för att sedan trassla sig in i mål mellan benen på Jonas Sandqvist. Det här är helt enkelt inte ÖSK säsong. Oturen grinar laget i ansiktet. Dock är det viktigt att komma ihåg att tur är något man gör sig förtjänt av, något som ÖSK inte har gjort på mycket, mycket länge.
Under sommaren har jag roat mig med att läsa om gamla nummer av det briljanta magasinet Offside. I det exexmplar som gavs ut i november i fjol publicerades en lång artikel skriven av den gamle Halmstad BK-profilen Per ”Texas” Johansson. Texten behandlar karriärens sista matcher och omställningen från Halmstad och Allsvenskan till Superettan och Falkengbergs FF. Texas beskriver en värld helt skild från den Allsvenska han, och för den delen ÖSK:s spelare och organisation, vant sig vid.
I Allsvenskan åker man till bortamatcherna dagen innan, sover på hotell och går på morgonpromenad. I Superettan åker man buss på matchdagen vilket gör spelarna sega, slitna och naturligtvis också ökar skaderisken. Den ekonomiska situationen försämras avsevärt. Lag med stora bortaföljen som AIK, Malmö och Djurgården kommer inte till Berhn Arena utan byts ut mot lag i stil Brage, Ängelholm och Falkenberg. Lag som sällan har med sig något bortafölje, och när det finns uppgår det sällan till mer än 20-25 personer. En stor omställng inte bara ekonomiskt, utan äv rent miljömässigt.
Det var naturligtvis inte bara i fredags allt gick åt helvete för ÖSK. Det finns strukturella fel i organisationen och arbetet med klubben. Väldigt många har gjort väldigt mycket fel under en rätt lång tid och det måste få konsekvenser högre upp i klubbens hierarki än spelartrupp och lagledning. Den nödvändiga utrensningen måste få vänta tills efter säsongen, det viktiga nu är att gå ut med stil och faktiskt ge allt så länge som chansen till allsvenskt spel 2013 fortfarande finns i teorin.
Att spela med Tobias Grahn och Daniel Bamberg som centrala mittfältare gav önskad effekt. ÖSK kunde dominera bollinnehavet och kom allt som oftast till inläggssituationer, delvis för att Gefle medvetet släppte kanterna och centrerade sitt lag värre än Grekland gjorde i EM 2004. Bambergs fina blick för spelet kommer till bättre användning när han spelar centralt, men det var också uppenbart att hans känsliga högerfot saknades när inläggen skulle slås.
Istället fick Patrik Haginge, kvällen till ära offensivare än Dani Alves, sköta inläggen. Haginge spelar med hjärtat utanpå tröjan, krigar tills domaren blåser och ger sig aldrig, men hans tillslag är inte hans största tillgång som fotbollsspelare. Det märktes igår, det har märkts när han spelat på mittfältet och med facit i hand kanske den numera svajiga Patrik Anttonen borde startat till höger i backlinjen.
Oavsett om det är kört eller inte är det 10 matcher kvar på säsongen och det är på sin plats med en fin höst för att återupprätta hedern. Det kommer förmodligen inte att räcka, men kommer att ge laget en skjuts in i nästa säsong.
Ett lag i framgång skaffar sig fans, i motgång blir bara supportrarna kvar. Svartvitt i med och motgång, oavsett serie.
