Redaktionens julkalender #10
Under lucka nummer tio, gömmer sig ännu en rödblå legend. Han kom som en räddare i nöden, vände skutan och styrde den mot lugnare vatten – jag talar förstås om succétränaren, Erik Hamrén.
När Erik Hamréns egna karriär som fotbollsspelare avslutades på grund av en knäskada, tog nästa äventyr fart. Nå, att säga att karriären vrålstartade är att ta i – men man måste ju börja någonstans och det var precis vad Erik gjorde. Yrkesofficer i IFK Sundsvall var dennes första post och år 1983 tog Sundsvalls pojkjuniorer SM-guld med Hamrén i fören, intresset för coachning var väckt.
Med blodad tand begav sig Hamrén mot huvudstaden för att studera på Gymnastik- och Idrottshögskolan. Efter att ha tränat några mindre klubbar, belönades Hamrén med en roll som assisterande tränare till Hasse Backe i AIK – två år senare erövrade han tronen som huvudtränare och ledde laget till två cupsegrar på två år.
1997 fick Erik sparken från ”Gnaget” och det dröjde bara ett år innan han klev in i bilden som Örgryte IS tränare. Ett ÖIS i kritiskt läge, skrämmande nära nedflyttning – behövde förändring. På något sätt lyckades Hamrén styra upp det och rädda vårt kära Sällskap på ett mirakulöst sätt.
Erik gjorde ytterligare fyra säsonger i laget och detta kom att bli lagets hittills mest framgångsrika år under 2000-talet (Tja, säsongen 1999 också förstås). Erik Hamrén kommer för alltid att ha helgonlik status i Rödblått och den mäktiga banderollen med texten: ”Be till gud så svarar Hamrén”, beskriver dennes storhet i klubben.
Två SM-brons och ett ”lilla silver”, resulterade i miljöbyte – Aalborg var nästa destination.
Efter två år i Danmark styrde han segel mot Norge och Rosenborg – det var här Hamrén verkligen fick briljera. Han gjorde RBK till en mästarklubb utan dess like, styrde och ställde i Norge – samt vågade sig på ett utmanande i Champions League. År 2009 kunde inte längre SvFF lägga dövörat till åt folkets vädjan – Erik Hamrén tillsattes som förbundskapten för det svenska landslaget. Med sig tog han även allas vår Marcus Allbäck och tillsammans initierar de landslagets nya ”gladfotboll”.
Jag kan inte låta bli att tänka att sensationssegern mot Holland i oktober, var ännu ett bevis på att det räcker att be till gud – så svarar Erik Hamrén.
