Redaktionens julkalender #13
I 2016 års julkalender blickar vi tillbaka på året som gått, och lyfter fram saker som är mer eller mindre värda att minnas. Vill du blicka ännu längre tillbaka? Då kan vi tipsa om föregående års luckor, som finns länkade längst ner.

Redaktionens julkalender #13

Vi har ett framgångsrikt år bakom oss. A-laget uppnådde målet med att hänga kvar i Superettan, men de största framgångarna skördades i ungdomsleden. Titlar, avancemang, landslagsspel – 2016 bjöd på det mesta.

Att ÖIS akademi höjt sin nivå de senaste åren råder det inga tvivel om. Konkursens svallvågor har retts ut och en stabil och kunnig organisation börjar ta sin plats. Resan har på intet sätt gått spikrakt, men sakta – ett steg i taget – har förbättringar skett. Och i år skördades en del delikat frukt.
 
Den som följt A-laget har kunnat notera detta i form av att ett antal ungdomar tagit plats i matchtrupper under året. Fem, för att vara exakt. Oskar Vilgotsson (som ju fick A-lagskontrakt inför säsongen), Marwin Leidewall, Adam Andersson, Arvid Sigurdsson och Jens Cajuste.
 
Cajuste, ja. Den som tagit mest plats av de fem. Mot Sirius skedde debuten, mot Assyriska kom första starten, och häromdagen kom A-lagskontraktet till honom för påskrift. Resan för den 17-årige mittfältaren har gått snabbt. För bara något år sedan försvarade Cajuste ÖIS färger i Gothia Cup, och redan då syntes de kvalitéer som nu raffinerats och blivit än tydligare. Passningssäker, klok, modig. Egenskaper värdig en lirare.
 
– En fantastisk person. Ödmjuk och ambitiös, han vill utvecklas. Och framförallt är han en bra fotbollsspelare. Trots hans ålder är han väldigt vuxen i sitt sätt. Han är nästan en senior i kroppen allaredan. Bra med bollen och teknisk. Han har alla förutsättningar till att lyckas, menar Marcus Lantz.

Vid landslaget är han inte ännu, men den varan fick däremot Tyler Sernling testa på under året. 01:an Sernling imponerade stort under Elitpojklägret under sommaren och belönades med en plats i truppen till P15-landslagets septembertrupp. Högerspringaren gjorde uppenbarligen inte bort sig – för nu i helgen var det dags för ett nytt läger. Med sig den här gången fick han lagkompisen tillika försvararen Kevin Fransson, även han född 2001, och när Adam Andersson dessutom blev kallad till P17:s läger så kan vi konstatera att en imponerande landslagstrippel för ÖIS roddes i hamn.
 
Det är dock inte det individuella vi främst tar med oss från 2016, utan de kollektiva framgångarna. Prisskåpet utökas med en pokal efter att U19 gått och spelat hem distriktsmästerskapet. Adam Anderssons två mål i finalen mot Utsikten, som slutade 4-1, blev matchavgörande och bärgade hem segern till ÖIS-gården. Fyra matcher, fyra segrar, 16 mål – en titel.
 
Den största prestationen stod emellertid U17 för. Under en lång säsong vacklade de knappt en enda gång. Av 22 matcher vann de 19, smällde in 89 mål och knep i hård kamp med Degerfors förstaplatsen i division 1 norra götaland. Den serien vinkas nu hej då till och det går istället att se fram emot ett 2017 där det ska mätas krafter med IFK Göteborg, Malmö och alla andra. ÖIS är tillbaka där de hör hemma.
 
De här framgångarna ska nu förvaltas och inspirera till nya. Ett spännande 2017 stundar för ÖIS akademi. U17-Allsvenskan, samarbete med Real Sociedad är två saker som sticker ut, men vi ska inte heller glömma de yngre kullarna där de första kliven tas. Oavsett om det leks eller tävlas: 2016 var bra. 2017 ska bli bättre. ÖIS akademi är på frammarsch.

Andreas Kristensson2016-12-13 10:00:00

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK