Redaktionens julkalender #17
2002 möttes ÖIS och Djurgården (föga överraskande) två gånger i Allsvenskan. Afonso Alves vann.
Det första av två möten tog plats på Stockholm Stadion en sommarkväll i juli, och redan efter nio minuter sattes tonen för den symfoni Afonso var på väg att inleda. Ett halvt misslyckat skott från ingen mindre än Morgan Nilsson, som dock tvingade Andreas Isaksson att ge ifrån sig en retur, förpassades i mål av Afonso som därmed hade gjort sitt första men långt ifrån sista och vackraste mål mot Kaffeknapparna från huvudstaden.
Strax innan paus föll 2-1, även denna gång från den magiske brasilianarens högerfot, via förarbete av anfallskollegan Paulinho som elegant lyfte bollen över försvarare till Afonso som direktsköt i mål. Tidigt i den andra halvleken blev hattricket ett faktum, och det efter ett vänsterinlägg signerat Jeffrey Aubynn. Halvt liggande i luften smällde Afonso in mål nummer tre som också det blev matchavgörande. 3-2 blev slutresultatet, och lika hyllad som vår nummer 8 blev, lika knäckt var Andreas Isaksson efteråt. Och värre skulle det bli.
Tre månader och tretton omgångar senare var det dags igen, men den här gången med Gamla Ullevis eminenta gräsmatta som underlag. Spelplatsen må ha varit annorlunda, men själva matchen artade sig på ungefär likartat sätt. Det vill säga en enda lång uppvisning av Afonso Alves. Ett hattrick var helt enkelt inte nog, utan Afonso stod återigen för tre mål bakom en A-landslagsaspirerande Andreas Isaksson som när matchen var färdigspelad hade släppt in 25 mål varav Afonso stått för över en fjärdedel av dem. Hisnande siffror. Vackra siffror.
Matchen som sådan blev offensivt lagd mellan tabelltrean och tabelltvåan, med ett högt underhållningsvärde. I paus hade bara ett mål infallit, en frispark från Lolo Chanko, men under den andra halvleken hände det desto mer. Afonso kvitterade till 1-1 efter knappa timmen med ett lågt skott och bara fyra minuter senare rullade han in 2-1 efter att Markus Johannesson mycket elegant (och medvetet, såklart) knäat fram bollen i djupled.
Kim Källström kvitterade förvisso men det spelade föga roll då Afonso inte var klar med sin uppvisning. Det tredje målet blev också det snyggaste och fungerade som pricken över i:et, på flera olika sätt. Dels som höjdpunkt för kvällen, men också som prick över det i som är Isaksson. Skottet flög in i mål precis över långskockens ansikte och orsakade en rejäl mittbena på honom. Förarbetet gick inte heller det av för hackor. Källander slog en passning bakom Djurgårdens backlinje, Afonso tog emot, avancerade några meter och vek sedan in i straffområdet förbi en Richard Henriksson som mest liknade en blårandig staty. Och sköt sedan.
Martin Ulander satte i slutet spiken i kistan genom att rulla in 4-2, men det här var Afonsos kväll. Precis som den på Stockholm Stadion tidigare under säsongen. Sören Åkeby sade efter matchen: ” Det vete fan hur många mål han har gjort mot oss nu. Jag vill inte räkna.” För din information, Åkeby, gjorde han sex mål mot er året 2002. På två matcher.
Kungen av Göteborg.
