StartfotbollSuperettanÖrgryte ISRedaktionens julkalender #1

Redaktionens julkalender #1

ÖIS och Häcken har haft flera minnesvärda duster genom åren. I den första luckan tittar vi närmare på ett möte lagen emellan som utspelade sig 2005 och som fick ett dramatiskt slut. Matchvinnare blev en doldis som få hade koll på vid tidpunkten.

"Babyboom på Hisingen"

"Derbyna" mot Häcken är av förklarliga skäl inte lika laddade som om IFK eller GAIS stått för motståndet. Historiken oss emellan är inte lika omfattande och rivaliteten således inte lika stor. Matcherna mot dem är dessutom inte närmelsevis lika publikdragande som mot alliansbröderna. Men bara för att de inte är lika laddade, så innebär ju inte det per automatik att matcherna mot Häcken inte är minnesvärda. Snarare tvärtom.

Under 2000-talet har vi fått uppleva flertalet spännande kamper som etsat sig fast i minnet. Personligen minns jag det ödesmättade mötet på Nya Ullevi 2006 när ÖIS i princip var tvungna att vinna för att undvika degradering, men misslyckades efter att Robert Mambo-Mumba kvitterat till 1-1 efter 91 spelade minuter. Efteråt var det tyst på den jättelika arenan, med undantag för något enstaka vrål av besvikelse, trots att många stannat kvar efter slutsignalen för att begrunda faktumet att ÖIS nu i praktiken var klara för Superettan. Jag minns, med fasa, även höstmötet mot Häcken 2007 dagen efter att FC Gothia-bomben briserade, då stämningen var rent av kuslig - och oron för vår fortsatte existens enorm.

Idel mörka minnen då Häcken har varit något av ett boogieteam för oss, men det finns ett antal ljusa minnen också. 2005 var Zoran Lukic kapten på den rödblå skutan och den fjortonde augusti ledde han sitt manskap över älven för en drabbning med Hisingslaget. Första halvleken blev mållös men efter paus nätade både Paulinho Guara och Jonas Henriksson. Häcken pressade därefter på för ett ledningsmål - Henriksson försökte men Last stod i vägen, dansken Stig Töfting bombade en frispark i ribban och Dioh Williams prickade även han virket. Häcken förtjänade utdelning.

Zoran noterade att matchen hade runnit oss ur händerna och bestämde sig dryga tio minuter innan full tid för att göra sitt tredje och sista byte. Jóhann Gudmundsson och Marcus Dahlin har redan blivit inbytta varpå valet stod mellan Angelo Vega och Alexander Mellqvist. Lotten föll på Mellqvist, 19 år, som därmed gjorde sin allsvenska debut när han ersatte Dominic Yobe. Direktiven från Zoran var att störa Stig Töfting i den mån det gick, och följa med i anfallen när lägen gavs.

När matchuret stod på 89 ryckte Aílton sig loss på högerkanten i en kontring och spelade in bollen i straffområdet. Där, som gubben i lådan, dök Mellqvist upp och sprang mer eller mindre in bollen från någon meters håll och försatte samtidigt alla ÖISare på plats i ett lyckorus. 2-1 till ÖIS - ett resultat som stod sig tiden ut. Rättvist? Inte ett dugg. Men den som säger att idrotten är rättvis vet inte vad han pratar om, som Zoran sade till Häcken-tränaren Lundin efter matchen.

Inte nog med att Mellqvist alltså fick göra sin allsvenska debut, han avgjorde den också. Med endast en minut kvar av ordinarie matchtid. Zoran Lukic var missnöjd med själva insatsen men givetvis glad över de tre poängen. Segerskytten Mellqvist, brassen från Lilla Edet som han själv skämtsamt beskrev sig som efteråt, var han bara delvis nöjd med. Anledningen?

"Alexander har lite babyfett runt midjan, men när vi får honom i trim kan han bli riktigt bra."