Redaktionens julkalender #2
Det är den 28 mars 2001. På en fotbollens bakgård i Moldoviska huvudstaden Chisinau utspelas en fotbollsmatch som går till historien av två anledningar: det senvintriga ovädret, och en 27-årings definitiva genombrott i den svenska landslagsdressen.
Knappt två år tidigare tog dåvarande förbundskapten Tommy Söderberg upp sin telefonbok och började ihärdigt bläddra efter ett passande namn. Ett möte med Jamaica stod på schemat och en ersättare till småskadade Pascal Simpson behövde kallas in. Valet föll på en viss Marcus Allbäck som efter en utlåning till Lyngby och Bari nu hade återvänt hem – och det med besked.
Målsuccén i ÖIS borgade för en flytt till Heerenveen, men i det Lars-Tommyska landslaget lät genombrottet vänta på sig. I det miserabla 1-2-mästerskapet vid namn EM 2000 fick Allbäck som enda spelare sitta på bänken varenda minut, och i inledningen av kvalet till VM 2002 fick han på nytt stifta bekantskap med avbytarbänken trots att laget darrade och anfallsparet Henrik Larsson/Kennet Andersson underpresterade. Men allt det skulle ändras över en kväll. En kylig och snöig sådan.
Fyra dagar tidigare hade Sverige slagit Makedonien med 1-0. Trots ett systemskifte till 4-2-3-1 var offensiv fortsatt tam och experimentet skrotades till Moldavien-matchen, mycket på grund av de yttre förhållandena. Snön hade vräkt ned hela natten och dagen, planen var hal och temperaturen hade sjunkit så lågt att alla på plats hade behövt en likadan mössa som Patrick Ekwall. En återgång till 4-1-3-2 klubbades därför igenom för att känna trygghet på den svårspelade gräsmattan, men av den syntes intet. Sverige stod för en rakt igenom andefattig prestation helt utan vare sig tempo eller kreativitet. 0-0 stod sig länge och fiaskorubrikerna kom allt närmre, men lyckligtvis fanns en 27-årig tillgång för Lars-Tommy att sätta sin tro och sitt hopp till.
Tolv minuter av ordinarie speltid fick Allbäck på Republican Stadium den kvällen. Han behövde bara elva – sedan hade han presenterat sig för den svenska landslagspubliken på allvar. Ett högerinlägg av Mattias Jonsson och ett triangelspel med Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg gav två chanser vilket för en målskytt likt Allbäck innebar två mål. Den moldoviska kylan var inte längre det påtagliga utan den svenska glädjen – som yrde likt snön gjort tidigare – och entusiasmen som Allbäcks inhopp tillförde dominerade istället.
I nästkommande kvalmatch mot Slovakien startade Allbäck ihop med Henke och sedan rullade en framgångsrik landslagskarriär på. Mästerskapen avlöste varandra och målen från Allbäck likaså. Betydelsen och skönheten varierade, men att vår nummer elva var där kunde man alltid räkna med. 74 landskamper hann han med under sin nioåriga landslagskarriär och med sina 30 gjorda mål återfinns Allbäck på en hedrande sjundeplats i landslagets skytteliga genom tiderna.
Jamaica-matchen blev startskottet, en smärtsam match mot Ryssland avskedet, men den riktiga presentationen tog rum där och då i Moldavien. Och allt som krävdes var två touch. Som Allbäck själv uttryckte det efteråt: ”pang, pang sa det bara”.
