Redaktionens julkalender #21
Hittills i julkalendern så har vi berättat historier om stora och framgångsrika händelser såsom JSM-guld och kvaljubel, men också lyft fram detaljer som Steinthors voltinkast och Alex överstegsfint. I dag blir det något helt annat. I dag nöjer vi oss med att helt enkelt ge er en bild utöver det vanliga.
Redaktionens julkalender är tillbaka - en ÖIS:ig lucka per dag ända fram till julafton! I år så har vi valt att fokusera på de underbara bilder som tagits genom åren. Bilderna som vi har valt ut är sådana som vi tycker är värda att lyfta fram lite extra. Det kan vara antingen för att inte så många sett den tidigare, att den har en bra historia, eller helt enkelt för att vi tycker den är rolig. Oavsett - håll till godo!
* * *
Bilden i full storlek.
I takt med teknikens utveckling så tar vi fler och fler bilder. På allt och alla. Av de som tas på en själv så är det vanligtvis få som man är nöjd med, men så finns också de där guldkornen där man känner att "där blev jag faktiskt rätt bra". Den här bilden är sannolikt inte en av dem för Dick Last.
Det var ingen bra dag överlag för vår gode Last, den tolfte maj 2002. ÖIS tog sig an Landskrona BoIS på bortaplan i en tidig seriefinal, men man kom in till uppgiften med råg i ryggen efter en moralhöjande derbyseger mot IFK Göteborg i omgången innan. När de 90 minuterna var till ända så ledde Landskrona med 2-1, efter att Last släppt in en straff från Henrik Nilsson och en riktig slägga från Daniel Nannskog. Det var således ett ÖIS på kvitteringsjakt under den sista skälvande sekvensen av matchen.
Den gav ingen lycka, utan istället kom spiken i kistan från Landskrona. Inhopparen Matthias Eklund rann igenom och när han skulle runda Dick Last blev han fälld. Domaren blåste för straff, och då det var ett friläge så halades även det röda kortet upp. Last fick snällt lomma av plan, och ersattes i mål av Valter Tomaz Jr som trots ett gott försök inte kunde rädda Nannskogs straff. Matchen slutade således 3-1 till skåningarna.
Som om inte det vore illa nog, så fick Last oväntat sällskap hela vägen in i duschen. Den utsände fotografen för dagen följde helt sonika med in i omklädningsrummet till synes utan några som helst restriktioner. Resultatet blev bland annat bilden ovan där Last visar upp en mindre fotogenisk sida av sig själv, där de sömndruckna ögonen och prillan under läppen skapar ett ansiktsuttryck som lika gärna kunde ha förevigats av valfri överförfriskad person ute på Göteborgs gator och torg en lördagsnatt efter krogstängning.
För egen del så är det omöjligt att inte bli full i skratt varje gång jag ser den här bilden. Hur Last själv känner inför detta mästerliga porträtt är däremot oklart.
Ps. Nej, det blir inga referenser till eller skämt om den berömda duschen inför premiären 2009. Vi jobbar aktivt med att förtränga allt som har med det förbannade skitåret att göra. Ds.
