Redaktionens julkalender #16
Magnus Källander kommer ständigt förknippas med små trumpinnar till ben, kämparglöd och ett hjärta för ÖIS. ”Källa” var väl inte direkt vad man skulle kalla en elegant spelare, men den långa karriären hade sina magiska ögonblick.
Året var 2008 och det var match i Superettan, mellan ÖIS och Väsby - vid seger kunde Örgryte säkra avancemang till Allsvenskan och målet hade vart nått. Som om matchen var en sida, utdragen ut en sagobok, hängde hemvändaren Marcus Allbäck två mål – men matchens grannaste strut, var onekligen signerad Magnus Källander.
Nu hade det suttit fint med en lång och härlig beskrivning om gåshuden som spreds, om vrålet från åskådarna som steg och om den saliga lyckan, när bollen rasslade i nätet. Tyvärr, så hade det varit lögn. Jag befann mig – olyckligt nog – inte ens på Valhalla IP den dagen, jag var på annan plats och spelade egen match. Ja, du läste rätt – jag missade ett av de lyckligaste ögonblicken Öisarna upplevt på senare år och det grämer mig ständigt.
Nå, jag fick uppleva matchen på annat sätt. Direkt efter slutsignalen i min egen match, plockade jag upp telefonen och ringde runt. 2-0, fick jag höra – samt att läktaren hade rasat och att de två målen hade gjorts ”Mackan”.
Lycklig som ett barn begav jag mig för att äta en bit mat på McDonald’s, fanns ju ändå ingen chans att hinna hem till slutet av matchen. Ungefär fyra tuggor in i min hamburgare får jag beskedet – 3-0 Rödblått och det Allsvenska kontraktet var vårt. Jag reste mig upp och tjöt av glädje, saken var ju klart för bövelen – förstod inte de andra, stirrande, kunderna det?!
Väl hemma såg jag igenom hela matchen och tro mig, då kom gåshuden och den saliga lyckan. Mål nummer tre, är en förevigad favorit. Sättet ”Källa” möter den studsande bollen och med ett litet uns av utsida, dunkar han in bollen med utåtskruv. Livet är inte alltid rättvist, sägs det – men det var ren och skär rättvisa, när nummer 39 fick säkra avancemanget. Visserligen var jag för ung och dum för att förstå det fantastiska med Källanders mål mot Örebro år 2000, så det målet gav jag aldrig en ärlig chans - men volleyn mot Väsby duger mer än väl för mig.
Ett år senare – då iklädd nummer 40 – tackar Källander för sig. En lång och slitsam karriär tog slut, åtminstone på planen. Jag tror inte att jag var den enda på läktaren som rös av välbehag när Magnus breda leende tackade den applåderande publiken - målet mot Väsby spelades som i repris framför ögonen och visst var gåshuden där, precis om varje gång man spolar tillbaka för att se baljan ännu en gång.
Magnus Källander: I ÖIS från år 1995 till 2003 och sedan tillbaka år 2005 efter en sejour i Grekland. "Källa" blev kvar i ÖIS till 2009 och sammanlagt gjorde han 292 matcher i den röda tröjan.
