Redaktionens julkalender #4
Dagens lucka var inte svår att bestämma innehållet till och jag tror nog att ni flesta visste på förhand vad som skulle gömma sig härunder. Hipp hipp hurra!
Tiden var inne för idrottens pånyttfödelse
Min riktiga födelsedag infinner sig först om två veckor men redan idag fyller en stor del av mig år. Idag, söndagen den fjärde december 2011, är det nämligen 124 år sedan födelsen av Örgryte Idrottssällskap.Huvudpersonen den där regniga söndagen 1887 var den då 22-årige Johan Wilhelm Friberg. Han och elva andra män samlades runt klockan halv fyra på eftermiddagen i ett rum på andra våningen i Carlslund, i nordvästra hörnet av Balders Hage. Wilhelm Friberg och W. Silow hade kallat till ett möte – detta för att bilda ett skridskosällskap vars skridskobana ämnades anläggas i den på Carlslund igenlagda trädgården. Mötet var över på en dryg timme och under denna timme enades de kallade att godta Fribergs förslag om att döpa sällskapet till Örgryte Idrottssällskap, då man redan nu hade planer på att vara mer än enbart ett vinteridrottssällskap. De tolv hjältarna hann under mötet också med att godta de föreslagna stadgarna och att välja styrelse, där Wilhelm Friberg enhälligt korades till ordförande.
Två veckor senare bestämdes klubbfärgerna till rött och blått: kärlekens och trohetens färger. Även ett emblem tilldelades och det i form av en sju-uddig stjärna med ÖIS initialer i mitten. Idrottssällskapet hade nu kommit en bit på vägen och på nyårsdagen 1888 invigdes den efterlängtade skridskobanan. Tre år senare hölls den första allmänna idrottstävlingen på Balders Hage, och samma år lyckades ÖIS få ta del av skottarna John Lawsons och William Scotts tjänster som instruktörer i den för svenskt vidkommande okända sporten fotboll. Nästkommande år spelades också den första riktiga fotbollsmatchen i Sverige mellan Örgryte Idrottssällskap och Idrottssällskapets Lyckans Soldater – en match som ÖIS gick segrande ifrån med siffrorna 1-0.
ÖIS var, och är, en mångsidig förening. Gymnastik, skytte och tennis stod allt på programmet i de idrottstävlingar som anordnades. Det stod dock relativt tidigt klart att fotbollen var den sport som det skulle satsas mest på och som skulle generera störst intresse. ”Fotboll tror jag är den idrott, som man skulle vilja sätta främst, ty detta spel är icke blott stärkande för kroppen utan även för tanken. Kvicka tankar och snabba vändningar fodras häri mer än i de flesta andra idrottsgrenar. /…/ Hur uppfostrande är inte detta spel, där var och en skall sköta sitt, för att hela laget ska segra. Hur mycken kraft och tanke utvecklas icke här!”
Ovanstående ord är Wilhelm Fribergs och visst skulle han få rätt. Fotbollen har genom åren gett oss många framgångar och otal glädjestunder, och såhär på 124-års-dagen kan man inte göra annat än att hoppas att så kommer ske även framöver.
De tolv stiftarna: Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen och C. Tonning.
Den första styrelsen: W. Friberg ordf., H. Ahlqvist v. ordf., J. Ahlqvist sekr., A Gartz skattm. och Philip Johnsson.
Andreas Kristensson andreaskristensson@live.seankristensson2011-12-04 08:45:00
