Redaktionens julkalender #4
Det finns utvisningar – och så finns det 35-meterslöpningar ut till domaren med mord i blicken. Tryggvi Gudmundsson gör ingenting halvdant.
Redaktionens julkalender är tillbaka - en ÖIS:ig lucka per dag ända fram till julafton! I år så har vi valt att fokusera på de underbara bilder som tagits genom åren. Bilderna som vi har valt ut är sådana som vi tycker är värda att lyfta fram lite extra. Det kan vara antingen för att inte så många sett den tidigare, att den har en bra historia, eller helt enkelt för att vi tycker den är rolig. Oavsett - håll till godo!
* * *
Bilden i full storlek.
Det var en märklig match, Halmstad-ÖIS den där julikvällen 2004. Janne Andersson ledde ett stjärnspäckat Halmstad som jagade guld. Jukka Ikkäläinen ledde ett sargat ÖIS som jagade form, poäng och identitet. Enkel hemmaseger? Kanske, om det inte vore för ÖIS tre huvudrollsinnehavare.
Matchen inleddes dock relativt normalt. Halmstad ledde med 2-0 i paus. Först Markus Rosenberg och sedan Yaw Preko ordnade ställningen in i halvtid och den ledningen var i underkant. Halmstad rev upp stora luckor i ÖIS-försvaret med en rörlighet och passningsskicklighet som var mer än de rödblå mäktade med.
Men efter pausen så skedde en scenförändring, mycket tack vare att bytet mittback Eric Gustafsson ut, anfallare Boyd Mwila in, gav laget en bättre balans efter några justeringar. I den 56:e minuten jobbade Gudmundsson till sig en straff som han mot alla oskrivna regler tog själv. Och mycket riktigt: Conny Johansson räddade. Paradoxalt nog vände det matchen till ÖIS fördel.
Halmstad blev självsäkert av räddningen och såg ut att ha tankarna på kommande match. Den här segern var redan klar. Fram till matchminut 85 såg så ut att bli fallet, men en reducering signerad Aílton Almeida lyfte matchen från de döda och gav den nytt liv. I samband med målet så blev Tryggvi Gudmundsson varnad vilket han, för att uttrycka det milt, inte var nöjd med. Det känsloutbrottet skulle dock visa sig bara vara en mild bris för huvuddomare Stefan Johannesson och assisterande domaren Erik Bergsten jämfört med som komma skulle kort därpå.
För i den 89:e minuten så fullbordade ÖIS upphämtningen, och givetvis var det Tryggvi som ordnade det. Framspelad av Robin Ganemyr måttade islänningen in kvitteringen med sin vänsterfot och bara en sekund efter att bollen gått i nät, byttes målglädjen i hans ögon ut mot en bestämd och betydligt kyligare blick. Likt en målsökande robot spejade han ut, hittade Erik Bergsten - och satte fart.
Med en aldrig tidigare skådad entusiasm sprintade Tryggvi ut till honom, stannade precis framför och startade firandet: armar upp, jubel igång. Av någon outgrundlig anledning tycktes dock varken Bergsten eller Johannesson se firandets briljans så som den leende Tryggvi gjorde, utan det röda kortet halades upp ur fickan och ÖIS fick spela de återstående minuterna med en man mindre. 2-2 höll man dock tiden ut, och ÖIS fick därmed med sig en viktig poäng.
Såhär tio år senare är emellertid inte matchen i sig det bestående intrycket. Det är Tryggvi Gudmundsson. Straffsumparen, poängräddaren, galningen. I tur och ordning. Tack för showen.
* * *
Laguppställningarna från matchen
Halmstad: Conny Johansson – Joel Borgstrand (Andreas Johansson 18’), Tomas Zvirgzdauskas, Tommy Jönsson, Emil Jensen – Mikael Nilsson, Dusan Djuric, Magnus Svensson, Sharbel Touma (Magnus Andersson 77’) – Markus Rosenberg, Yaw Preko.
ÖIS: Dick Last – David Marek, Eric Gustafsson (Boyd Mwila 46’), Johan Anegrund (Mentor Zhubi 85’), Anders Prytz – Erik Johannesen (Michael Alverstrand 92’), Valter Tomaz Jr, Magnus Källander, Robin Ganemyr – Tryggvi Gudmundsson, Aílton Almeida.
