Real Betis - Villarreal
0 - 2

Roar Hansen: Vi har en stark grundtro på det vi gör

Att våga för att vinna. Är det framtidens motto? Ett för dagen oerhört imponerande HIF körde över ett tamt Elfsborg. Roar Hansen vågar dock ännu inte tro på att krönet på backen har nåtts.

”När vi gör 2-1 så ser man att de ligger där de ligger”. Orden är Elfsborgs tränare Jan Mians efter matchen.

HIF inledde matchen tveksamt. Men vid 2-0 hände något. Nervknutar släppte. Spelet släppte. Fotbollens psykologi medför att HIF börjar spela som våren 2013 igen. Precis som klacken skanderade i andra halvlek. Att vi har fått HIF tillbaka. Ibland är det så enkelt. Men tänk om Elfsborg gör 2-1? Vad händer då? Hur agerar vi? Men Roar Hansen vill inte tänka så. ”Jag känner inte så. Kanske ni på läktaren eller ni journalister tänker på det viset, men inte jag. Det fanns aldrig de tankarna. Det är bara att köra på”.

Hansen säger att det inte heller var något som man pratade om i paus. Elfsborg gjorde 2-1. Hur skulle HIF reagera? Roar Hansen menar att han tror på sina spelare och idéer. Han håller fast vid dem. Oavsett vad som händer eller vad folk på stan tycker. ”Jag har mina grundtankar om hur vi ska spela. Jag har hållit fast vid dem hela säsongen och gör det fortfarande. Jag har en stark grundtro på att det jag gör är rätt”.

Idag var det rätt.

Ett annat HIF uppträdde på planen jämfört med sömnpillret mot Norrköping. Är det mod det handlar om? Självförtroende och mod är inte nödvändigtvis samma sak. Roar Hansen visar genom sin inställning utåt mot media och allmänhet ett mod. Att han är så trygg i sig själv och håller fast vid den spelidé han tror på att han är beredd att riskera ett öppet misslyckande. Hans självförtroende, och även spelartruppens, har dock genom motgångarna med tiden gett ett vacklande självförtroende. Man har utåt sett accepterat den idé som Roar Hansen har haft att genomföra matcherna. Men i takt med motgångarna har man på vissa håll säkert börjat tro att förmågan att kunna vinna med denna spelidé inte existerar. Även om man utåt sett har förmedlat att det "snart kommer att vända". Självförtroendet har inte funnits trots att modet att genomföra dessa idéer varit närvarande. När modet dessutom har saknats har man sett besvikelsen hos Hansen. Man har inte backat upp honom. Man har svikit hans förtroende. Problemet är att då har inte heller den eventuella idé som Roar Hansen har haft kunnat bevisas vara bra.

Är det så att för mycket ansvar då har lagts på de yngre spelarna i början av säsongen? De har inte klarat av att hantera pressen? Roar Hansen håller inte med om det. ”Nej, vi har fortfarande många unga spelare i startelvan. Se på Jere och Emil, som levererar match efter match. Jag vill inte påstå att unga spelare generellt har svårare att hantera press”. Men den rutin som Markus Holgersson och Victor Pálsson kommer in i truppen med är ändå värdefull, menar Roar.

Bland personer utan insyn i klubbens sportsliga verksamhet har röster hörts kring att Roar har ”tappat greppet” om spelartruppen och att en spelidé överhuvudtaget inte existerar. Roar Hansens kompetens som tränare har ifrågasatts och röster har höjts om att han ska avgå. Därför var segern idag mot ett topplag i allsvenskan som Elfsborg så oerhört viktig. Ett kvitto på att HIF kan. Efter slutsignalen gav en rörd Roar Hansen Victor Pálsson en stor kram. Därefter Jesper Jansson. Det skämtades på presskonferensen och en lättad Roar Hansen hoppades att alla i Helsingborg ikväll äntligen skulle kunna vara glada. Att äntligen få se och fira en vinst. Men att krönet var nått och nedförsbacken nu skulle börja ville han inte riktigt hålla med om. Det är psykologi det handlar om. Som i så mycket annat här i världen.