Så mycket blir kvar av spelarförsäljningarna: ”Vi behåller ungefär två tredjedelar”
Artikelserie i fyra delar om ekonomin och framtiden i HIF
När 2011 inledde hade HIF ett eget kapital på under en miljon kronor och levde farliga nära gränsen för förnyad elitlicens. Elva månader senare har Joel Ekstrand, Marcus Nilsson, Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson sålts till utländska klubbar, fyra affärer som enligt HIF tillsammans genererat runt 80 miljoner kronor i intäkter. Samtidigt har HIF tagit hem både Allsvenskan och Svenska cupen och därigenom säkrat europeisk spel även 2012.
Att förutsättningarna i HIF är bättre än på länge råder inget tvivel, men kommer man genom försäljningarna som nämns ovan kunna uppvisa ett förbättrat resultat i samma storleksordning? Svaret är enkelt och tveklöst. Inte en chans. HIF E-zine kommer i den här artikelserien försöka bringa klarhet i hur pass ekonomiskt starka HIF står rustade inför framtiden.
Investerare tar en stor del av överskottet
Som vi i tidigare artiklar redogjort för har HIF under de tuffa åren som följt sedan den 2003 varit beroende av externa investerare för att ha möjlighet att knyta till sig nya spelare av hög kvalitet. Avtalen med dessa investerare har varit av olika karaktär – och oavsett vad man tycker om dem så här i efterhand – har de varit en nödvändighet.
Av spelarna som såldes under året omfattades tre (Ekstrand, Nilsson och Jönsson) av det tidiga avtal som skrevs med Bengt Adolfsson (BA) genom hans bolag HIF Support KB. Detta avtal innebär att 20 % av övergångssummorna för dessa spelare tillfaller Adolfssons bolag. Återstående spelare som omfattas av detta avtal är nu endast Pär Hansson och Marcus Bergholtz.
Vidare upprättades ett annat avtal då Erik Edman inför säsongen 2010 värvades från engelska Wigan. Övergångssumma och signing on löstes med hjälp av Bengt Persson (BP), ägare av Ekeby Möbelaffär. Avtalet som då undertecknades sade att HIF, om vissa spelare såldes och genererade överskott, skulle göra en återbetalning som även innebar viss avkastning på investeringen.
I fallet Alexander Gerndt ägde HIF hälften av spelaren själv, medan två anonyma investerare ägde vars 25 %, med rätt till en viss avkastning vid en försäljning. Detta avtal ska emellertid vara betydligt gynnsammare för HIF än de som beskrivits ovan.
Utöver de externa investerarna har även klubbarnas tidigare klubbar rätt till viss ersättning. Gefle IF kan troligen ha rätt till 15-20 % i vidareförsäljningsklausul, medan Lunds BK (Ekstrand), Rydebäcks IF (Nilsson) och Vikens IK (Jönsson) har rätt till en mindre del.
Hur stor del av försäljningarna faller egentligen bort till externa parter?
- HIF behåller cirka två tredjedelar själva, säger Myllenberg.
Två tredjedelar av 80 miljoner innebär cirka 53 miljoner kronor, av tonfallet att döma något högt räknat. Utifrån 80 miljoner i bruttoförsäljningar har HIF E-zine gjort ett förenklat räkneexempel för att bedöma rimligheten i detta. Observera att beloppen inte är bekräftade av HIF utan bygger på uppgifter i media och tidigare artiklar och intervjuer av ekonomisk prägel gjorda av HIF E-zine:
* 20 % på överskjutande del av försäljningssumman.
Viktigt att poängtera i den här uppställningen är att 80 miljoner kronor är de bruttointäkter som genererats 2011.
Kan du säga något om vilka ytterligare intäkter som finns att hämta beroende på spelarnas insatser i sina nya klubbar?
- Vi kommenterar inte enskilda avtal, men vidareförsäljningsklausuler existerar.
Nu tänkte jag snarare på andra typer av ersättningar, exempelvis när spelaren gjort X antal matcher eller liknande.
- Det finns sådana ersättningar inbakat i en del avtal också.
Årets försäljningar kan med andra ord stärka HIF även i framtiden.
I morgondagens artikel diskuteras nyförvärv och kontraktsförlängningars betydelse för årets resultat