StartfotbollSuperettanÖrgryte ISSällskapspanelen [19]: Är försäsongens schema sunt?

Sällskapspanelen [19]: Är försäsongens schema sunt?

Med bara två och en halv vecka kvar till den första träningsmatchen, mot Häcken, är Sällskapspanelen tillbaka och diskuterar just utformningen på försäsongens spelschema. Det rekordunga laget och bristen på rutin avhandlas också, precis som önskevärvningar om vi vore i Kent Carlzons skor.

Sällskapspanelen är en artikelserie där tre personer, för det mesta redaktionsmedlemmar, diskuterar aktuella ämnen rörande ÖIS. Har ni tips på ämnen att ta upp eller gäster att ta in är vi idel öra, och det går bra att kontakta oss via forumet, artikelkommentarerna, facebook, twitter eller mail!

* * *
Seriestarten närmar sig även om den såhär i grådassiga januari kan te sig väldigt långt borta. Frågan är dock om vi verkligen är redo för Superettan? Hur väl står sig det här laget egentligen?

Andreas Kristensson:
– Det är ju tiotusenkronorsfrågan, snudd på omöjlig att svara på i dessa ovissa försäsongstider känns det som. Efter att ha varit borta från Superettan i två år är det svårt att bedöma styrkeförhållandena mellan oss och de andra lagen. Men, om man bara fokuserar på oss och våra tillgångar råder det ju inga tvivel om att vi har ett skickligt lag. Abrahamsson håller hög SE-klass, försvaret känns stabilt och mittfältet är otroligt talangfullt och spelskickligt. Frågetecknen består i om Karlsson och Wallén lyckas prestera även på den här nivån, om Hedman med en säsong i benen har kommit in i tempot och tar nästa steg. Anfallsbesättningen är stark men oprövad, och däri ligger en stor del av tveksamheten.

Frågetecken nummer två handlar om alla våra unga spelare inte bara förblir talangfulla, utan också presterar. Och hur klarar spelare som förra året var ett väloljat vinstmaskineri av de förluster som kommer att komma? Rent spelmässigt tror jag definitivt vi har ett tillräckligt skickligt lag för att stå väl rustade för Superettan, men det är många andra komponenter som ska klaffa också.

Robin Persson:
– Det är för mig en näst intill omöjlig fråga att svara på, eftersom jag har alldeles för lite kött på benen när det kommer till nyförvärven. Och just nyförvärven är det vitala, en tung byggsten som kan komma att bli avgörande om huset ska stå stadigt eller falla ihop som ett korthus.

Sistone har jag hört många – inklusive GP:s journalist Johan Sköld – prata om att ÖIS kommer rasa ur Superettan. För mig är det otänkbart. Visst, jag är jävig på grund av mitt supporterskap. Men jag är ändå övertygad om att vi har tillräckligt med rutin från högre divisioner både på spelar- och ledarsidan. Vi kommer stå upp väl mot lag från botten av tabellen, vilket vi inte minst visade mot Degerfors förra säsongen.

Fredrik Hansson:
– Oerhört svårt att säga i nuläget. Det faktum att vi, med undantag för Robin Jonsson, har fått behålla hela centrallinjen från det lag som förra säsongen lyckades vinna Division 1 Södra får ses som väldigt positivt då Superettan är en tuff serie där mycket avgörs i kampen centralt på banan och i de båda straffområdena. Samtidigt har många nya, unga spelare tillkommit på kort tid och det blir oerhört viktigt att Prytz och dem andra lyckas spela in dem ordentligt i laget under försäsongen så att de är redo för Superettan när det är dags för premiär. Vi har ett rekordungt lag vilket gör att starten på serien blir extra viktig. Blir det några förluster direkt är det lätt att börja hänga med huvudena. Här har ledarstaben och lagets äldre spelare en enorm uppgift när det gäller att tydligt kommunicera vad som krävs för att gå bra under en lång säsong. Kvalitén finns absolut i laget, men det gäller att få ut den på plan också.

* * *
När det gäller Silly Season har förstärkningarna enbart varit av ung karaktär, helt i linje med den satsning som är av måste för vår överlevnad. Men har vi rentav ett FÖR ungt lag? Hur viktig är egentligen betydelsen av rutin?

Robin Persson:
– Tanken på ett ungt, frejdigt ÖIS-lag är kittlande. Jag gillar tanken med unga hungriga spelare som tar sina första steg på ÖIS-gården. Samtidigt är det oerhört viktigt med mod, att vi vågar lägga ansvar på en ung spelares axlar. Se bara på Jakob Lindström och Filip Holländer vilka kuggar de blivit efter att ha tilldelats ansvar.

Fredrik Hansson:
– Det är klart att det saknas rutin i laget och i den bästa av världar hade Kent ”Agent” sett till att krydda truppen med ytterligare 2-3 spelare av god Superettanklass, som vet var det handlar om och kan se till att vi tar poäng när spelet hackar i ösregn och stormvindar. Dessvärre ser ÖIS ekonomiska verklighet som bekant inte ut på det sättet. Istället måste man välja mellan rutin och ungdomlig utvecklingsbarhet och entusiasm och i det valet står jag bakom klubbens beslut att satsa ungt.

Det är fullt möjligt att vi kommer att väga för lätt i årets Superetta och att en del av de på förhand spännande nyförvärven inte alls utvecklas så som vi hoppas, men det är samtidigt en risk klubben måste våga ta. Vill vi lyckas med målet att ta oss tillbaka till Allsvenskan på sikt går det inte att nöja sig med spelare av medelmåttig Superettanklass och då klubben inte har råd att köpa ”färdiga” stjärnor kvarstår unga utvecklingsbara talanger som det enda alternativet om laget ÖIS skall bli bättre de kommande åren.

Därmed inte sagt att rutin är oviktigt. Tvärtom är rutin helt avgörande när det gäller att gå bra i långa, tuffa serier som Superettan. Därför har ÖIS valt att plocka in Marcus Lantz i ledarstaben, för att bidra med rutin och erfarenheter. Ett bra och nödvändigt beslut av klubben som jag tror räcker en bit på vägen. Om det sedan är tillräckligt återstår att se.

Marcus Lantz roll i ledarstaben kan visa sig viktig för ett rekordungt lagbygge.

Andreas Kristensson:
– Den ska definitivt inte negligeras. Alla lag behöver ett visst mått av erfarenhet, där storleken varierar beroende på förutsättningar och förväntningar. Några lagpappor som har varit med förut och vet vad det handlar om, som kan hålla fokus på rätt saker vid eventuella motgångar och dra laget framåt är ett måste. Den ungdomliga entusiasmen och naiviteten som kommer på köpet med vår låga snittålder är vacker och i många fall eftersträvansvärd, men den behöver balanseras upp av lite mer kontrollerat och kanske även cyniskt tänk som kommer med åldern. I Leinar, Bengtsson och Johansson har vi en ärrad trio och därbakom en handfull spelare i 25-årsåldern. Sedan kommer talangpoolen. Så ja, ett lite mer rutinerat nyförvärv hade i varje fall inte jag sagt nej till. Även om min tro på det här unga laget är så pass stark att jag tror vi klarar oss utan det.

* * *
Åtta matcher är i skrivande stund inbokade innan premiären mot Falkenberg 7/4, fem träningsmatcher och tre cupmatcher. För motståndet står fem allsvenska lag, två från Superettan och ett från division 1. Tufft schema, kanske för tufft till och med?

Fredrik Hansson:
– Det här är en fråga som har hållit mig sömnlös under större delen av julledigheten. För visst är det bra med ett par tuffa matcher på försäsongen som ger laget en fingervisning om vad som väntar en nykomling i Superettan. Frågan är dock vad som händer med självförtroendet hos alla våra unga spelare om det värsta inträffar och vi förlorar större delen av träningsmatcherna. Självklart går det att avfärda sådana förluster som oviktiga med tanke på att de kommer under en försäsong där matcherna (Svenska Cupen i all ära) trots allt är av begränsad betydelse. Ett sådant resonemang är dock att förenkla en aning för mycket för min smak då jag hellre klamrar mig fast vid devisen att segrar föder självförtroende och ytterligare segrar. Ur ett sådant perspektiv kan det tuffa schemat därför ifrågasättas. Fast vem vet. Vi kanske vinner samtliga matcher på försäsongen istället och då kommer jag sitta här och tjata om övermod istället.

Andreas Kristensson:
– Att motståndet är tufft står bortom allt rimligt tvivel, men jag tvivlar inte på att Prytz, Karlén och övriga ledare har en plan med varenda sekvens av försäsongen. Ett tufft schema fyller sin funktion på så sätt att vissa spelmoment kommer i större fokus. Jämfört med ifjol kommer vi få ligga mer på defensiven, och mot Allsvenska lag kommer vi såklart att få träna på det. Risken finns dock såklart att vi får många resultat emot oss, och även om resultaten inte är det primära under en försäsong, tycker jag personligen att man som lag mår bra av några enklare matcher där man får spela ut och vinna tämligen komfortabelt med ett par bollar. Nu är jag ju övertygad om att det kommer att bokas in någon mer match, åtta stycken är rätt lite och vi har ett hyfsat stort gap mellan sista cupmatchen och seriepremiären, så det är inte alls omöjligt att vi får se någon på pappret enklare match.

Robin Persson:
– Här är jag lite ambivalent. Samtidigt som det skall bli oerhört roligt med ett ÖIS som återigen får möta lag av allra högsta kaliber, så är jag lite tveksam till om spelschemat är sunt. Jag tror personligen inte att det hade skadat med mer variation på kvalitén på motstånden under försäsongen. Risken är att vi lämnar försäsongen utan vinst, vilket kan tära på självförtroendet. Å andra sidan visar det hög långsiktig målsättning och ett mod jag ändå någonstans måste uppskatta.

* * *
Avslutningsvis, om du får leka Kent Agent för en stund. Vilken realistisk värvning ror du i hamn innan seriepremiären och varför?

Andreas Kristensson:
– Det enkla svaret är såklart Danny Ervik, för vårt mittbacksbehov efter Jonssons sorti och Erviks historia hos oss. Men är det verkligen den position där förstärkningsbehovet är som störst? Lycén, Björkeryd, Anderberg, Pettersson och Lindström är spelare som vi tappat – och som alla nyttjades på yttermittfältet ifjol. Alla har dessutom ett visst mått av rutin. I gengäld har vi tagit in den i grunden centrala Johan Lundgren och oprövade Ericsson, Ohlsson, Nilsson (korsbandsskadad) och Paulson. Säg mig; ser inte det lite tunt ut? Hade vi inte behövt en RENODLAD, lite mer erfaren ytter? Namnförslagen på vem det skulle kunna tänkas vara är dessvärre få, och det enda namn som instinktivt poppar upp i huvudet är Jonatan Berg. 28 år i maj, en känslig fot och erfarenhet från såväl Superettan (24 starter för Varberg förra året) som Allsvenskan. Den idén tilltalar i varje fall mig.

Robin Persson:
– Jag vill se Kent göra en pudel och ringa upp Robin Jonsson och be han komma tillbaks. Om jag nu inte får min vilja igenom – vilket väl måste ses som orrealistiskt – så tar jag gärna in en ny mittback. Och som många så är jag lite svag för Danny Ervik. Det hade inte heller varit fel med en ny anfallare av erkänd Superettan-kaliber.

Fredrik Hansson:
– Exakt vilken spelare det skulle handla om är oerhört svårt att säga eftersom det helt och hållet handlar om vad som finns tillgängligt på marknaden som för tillfället är ganska svårläst när det handlar om lag på ÖIS nivå. Talar vi istället position skulle vilja ha in en pålitlig, rörlig mittback som komplement till Leinar och Rosén. Med tanke på lagets låga snittålder och positionens utsatthet bör det helst vara en spelare som har erfarenhet från tidigare spel i Superettan och som snabbt kan komma in i gruppen och spelet.

Nu kommer det naturligtvis vara många som vill ha in en etablerad anfallare istället för en rörlig mittback, men faktum är att jag tycker att vi redan har en pålitlig anfallsbesättning i Emil och Oskar och en hungrig framtidsman som Henrik Carlsson strax bakom dem. Att i det läget spendera pengar på en ny spelare skulle innebära mindre speltid för Henrik och en högre lön i onödan.

* * *
PANELFRÅGAN: Till vilken position tycker du förstärkningsbehovet är som störst? Rösta uppe till höger i artikeln eller på löpsedeln.