Sällskapspanelen: Så slutar Superettan 2017
ÖIS premiär är bara dagar bort, och redan på lördagen sparkades säsongen 2017 igång. Vi samlade ihop Sällskapspanelen för att förutspå utgången i Superettan.
Sällskapspanelen är en artikelserie där tre personer, för det mesta redaktionsmedlemmar, diskuterar aktuella ämnen rörande ÖIS. Medverkar den här gången gör Andreas Kristensson, Filip Persson och Martin Pettersson.
* * *
Seriepremiär hemma mot Varberg på måndag. Sällskapet spelar, som första svenska elitlag, på hybridgräs och Johan Elmander gör comeback. Blir det en match att minnas?
Andreas Kristensson:
– Förutsättningarna finns onekligen där, och känslan är att ÖIS är i behov av en flygande start för att få fart på den här säsongen. Försäsongen och allt vad den innehållit har bromsat snarare än accelererat vilket gör en premiärfest än viktigare. Möjligheterna till det är ändå ganska goda. Spelet när manskapet har varit ordinarie har sett helt okej ut och med 3 000 (?) rödblå i ryggen ska man bara kunna besegra Varberg. Ett vackert tifo, Elmander-mål och 2-1 på resultattavlan? Vi säger så.
Filip Persson:
– Utöver en stabil insats av Elmander kommer matchen i sig inte att lägga sig på näthinnorna, men ett avgörande nickmål av Johan Hammar i den 65:e matchminuten innebär ändå tre rödblå premiärpoäng. Snackisen blir annars den härliga stämningen på läktaren, där Östra Stå håller igång som aldrig förr, bjuder på ett tifo av högsta klass och en inramning väl värd entrépengen.
Martin Pettersson:
– Definitivt. ÖIS befäster sin ställning som svensk fotbolls ohotade pionjärer genom att visa nationen hur man spelar fotboll på hybridgräs. Johan Elmander visar att han inte är återvänt för att ligga på latsidan, utan springer och springer och springer i vanlig ordning. Han lämnar dock planen mållös, men ÖIS vinner ändå matchen med 2-3 bollar.
* * *
Hur slutar Superettan 2017?
Andreas Kristensson:
1. Dalkurd
2. Helsingborg
3. Gefle
4. Trelleborg
5. ÖIS
6. GAIS
7. Varberg
8. Brommapojkarna
9. Falkenberg
10. Åtvidaberg
11. Öster
12. Degerfors
13. Värnamo
14. Norrby
15. Syrianska
16. Frej
Kommentar: Som vanligt är det helt omöjligt att tippa, då det mellan plats 4 och 12 i slutändan kan visa sig skilja ett övertidsmål inprickat av någon persons lilltå. Jag känner mig dock tämligen övertygad om att Helsingborg studsar tillbaka och det skulle förvåna mig ifall något annat lag än de jag tippat blandar sig i bottenstriden. ÖIS? Räcker inte till, men hamnar givetvis före GAIS.
Skyttekung: Ove Akpoveta, Helsingborg, 15 mål
Filip Persson:
1. Helsingborg
2. Dalkurd
3. Gefle
4. Brommapojkarna
5. Varberg
6. Åtvidaberg
7. GAIS
8. Falkenberg
9. ÖIS
10. Öster
11. Trelleborg
12. Värnamo
13. Frej
14. Syrianska
15. Degerfors
16. Norrby
Kommentar: Det ser kanske lite dystert ut som ÖIS:are och i ärlighetens namn kan det sluta så mycket bättre. Inget av lagen är egentligen övermäktigt något annat, även om det finns tre-fyra lag i botten som får ses just som bottenlag. Helsingborg kan mycket väl studsa tillbaka direkt, då de trots allt har kvar en hel del allsvenskt kapabla spelare. Samtidigt är jag inte helt övertygad om Dalkurds storhet. Får de det att funka hägrar emellertid Allsvenskan.
Skyttekung: Oke Akpoveta, Helsingborg, 17 mål
Martin Pettersson:
1. Dalkurd
2. Gefle
3. Falkenberg
4. Helsingborg
5. Trelleborg
6. ÖIS
7. Brommapojkarna
8. Åtvidaberg
9. Varberg
10. Öster
11. Värnamo
12. Degerfors
13. Frej Täby
14. Gais
15. Syrianska
16. Norrby
Kommentar: Dalkurd var vassa som nykomlingar redan förra året. Nu vet de vad de kan förvänta sig och efter att ha vässat truppen under silly season får de ses som favoriter, närmast följt av Gefle och Falkenberg. I botten är Norrby storleken för liten för superettan och åker ur direkt. Syrianska var dåliga redan förra säsongen. Ingenting tyder på att de är bättre i år. Superettan ser överlag något roligare ut än förra säsongen. Efter att 2016 ha varit ensamma om att ha haft några meriter att tala om, så är det kul att både Helsingborg och Öster gör oss sällskap i serien.
Skyttekung: Ricky Yarsuvat, Dalkurd, 20 mål
* * *
Hur blir ÖIS 2017?
Andreas Kristensson:
– Spännande, högkvalitativt, ojämnt, ångestframkallande. Ungefär så. Det råder inga tvivel om att den här ÖIS-upplagan i sina bästa stunder är väldigt bra, men kombinationen tunn trupp, stor spelaromsättning och ett försvarsspel med frågetecken efter sig borgar för ojämna prestationer. Det gör att den verkliga framgången kommer hålla sig borta men nog finns kvalité för en topp 8-placering.
Filip Persson:
– Kryss i hemma- och förlust i bortaderbyt mot GAIS svider, men i övrigt gör Sällskapet en stabil säsong där formtoppen likt 2016 kommer på våren och svackan på hösten. Ett par tunga skador blir bortförklaringen som räddar kvar Marcus Lantz trots en dyster trend efter sommaruppehållet, däribland på Johan Elmander som därmed rundar av karriären från läktaren i säsongens sista omgång. Pessimist, javisst, men på måndag börjar jag ändå att drömma.
Martin Pettersson:
– ÖIS 2017 är ännu mer än fjolårets upplaga Marcus Lantz skapelse. Han har gjort sig av spelare och han har framförallt varit ansvarig för att plocka in nya. Enligt Lantz själv är truppen spetsigare, men bredden är oroväckande tunn. Två renodlade anfallare, varav endast en har kontrakt säsongen ut, skrämmer mig. Men om Johan Elmander spelar hela säsongen och klarar sig utan skador kan ÖIS nog bli att räkna med. Kanske inte för en toppstrid men strax därbakom. Tyvärr ser det ut att räcka med en skadad Elmander, tillsammans med ytterligare någon nyckelspelare, för att ÖIS ska bli ett lag för nedre halvan.
