Sällskapspanelen: Så slutar Superettan 2019 – och så går det för ÖIS
Våren är här och den svenska fotbollssäsongen likaså. Men hur kommer ÖIS anfallare leverera, och vilka vinner egentligen Superettan? I en specialversion av Sällskapspanelen diskuteras dessa och andra frågor.
I Sällskapspanelen ingår den här gången Örgryte SvenskaFans fyra redaktionsmedlemmar: Axel Dahnér, Filip Persson, Max Gustafsson och Nils Cedman. De diskuterar alla samma frågor, om Superettan och ÖIS 2019.
* * *
ÖIS har blandat och gett under vintern, som i år innehöll ett cupäventyr som tog slut efter gruppspelet. Vilka är dina intryck av försäsongen 2019?
Axel Dahnér:
– Intrycket känns överlag ganska blekt, för att vara ärlig. Godkänt, varken mer eller mindre. Spelmässigt hade jag önskat lite mer av anfallsspelet, samtidigt som det tar tid att spela sig samman och få allt att sitta. Jag lägger väldigt lite vikt vid försäsongen, det är inte nu det ska se perfekt ut. Det jag tar med mig är att flera av nyförvärven och positionsbyten ser bra ut.
Filip Persson:
– Det var mycket en försäsong där man väntade på att få se Aílton spela. I och med det sparsamma matchandet blev det också en försäsong där det var svårt att få ett helhetsgrepp om hur bra det lag är som står på planen med start i morgon, lördag. Mycket har sett starkt ut – Fredrik Andersson i målet, kantspelet och innermittfältet är tre exempel – men annat har också sett mindre bra ut. Därför är det skönt att försäsongen är just försäsong, och att cupen i slutändan inte är viktigare än den är. Mot bättre motståndare som AIK, Falkenberg och IFK Göteborg gjorde ÖIS stundtals fina spelmässiga insatser. Fortsätter det så mot Superettan-motstånd kan 2019 bli väldigt roligt.
Max Gustafsson:
– Det har varit salig blandning av resultat och insatser under denna försäsongen. Dock så tycker jag mig se en tydligare röd tråd i spelet. Det känns som Sällskapet visat upp nya dimensioner i sitt sätt att tackla en matchbild. Exempel på det är matcherna mot AIK och IFK, trots att resultaten inte gick med oss. Den tydligare stommen av startspelare tycker jag också har presterat på en bra nivå. Nyförvärven börjar komma in mer och ÖIS känns väldigt spännande i år. Det dåliga under försäsongen har varit att vi inte kommit hela vägen den sista tredjedelen. En faktor till det är just den nya samt stora anfallsuppsättningen. Det tar lite tid innan man hittar rätt mix bland anfallarna. De blandade resultaten beror även på rotationerna i startelvan. Vi besitter en stor trupp denna säsongen och Askebrand har velat testa de nya spelarna. Jag tycker dock vi visar upp en högre lägstanivå än vi haft de senaste säsongerna. Trots några sämre resultat och ett tråkigt uttåg ur cupen så ser jag positivt på försäsongen.
Insatsen i genrepet mot IFK Göteborg får, trots resultatet, godkänt.
Nils Cedman:
– Det låter klyschigt, men det är så sant: Dra aldrig för stora slutsatser av en försäsong. Även om jag vet att det är dumt att göra det så har jag gjort det ändå. Så mina intryck av försäsongen? Besvikelse. Första matchen mot Falkenberg var strålande, men vad hände sen? Vad har vi kunnat urskilja av det ÖIS som ska ta Rödblått till Allsvenskan? Har vi fått några svar på våra frågor? Nej, det skulle jag inte säga att vi fått, frågorna finns fortfarande där. Platt fall i cupen och träningsmatcher mot Oddevold och Ljungskile där det såg bra hackigt ut. En bländande utrullning av Falkenberg och en stark insats mot Norrby har blandats med smärtsamt ringrostiga insatser mot Oddevold och Ljungskile. ÖIS har på totalt åtta matcher vunnit fyra, kryssat en och förlorat fyra, och bland förlusterna kan vi räkna in en 0-1-torsk mot de regerande svenska mästarna på bortaplan. Om detta hade varit i fjol eller något annat år så hade jag inte klagat. Men ÖIS har förväntningar på sig 2019, högt ställda sådana. Därför förväntade jag mig mer.
* * *
En stor del av fokuset hamnar i år, såklart, på Aílton Almeida som är tillbaka i Rödblått. Samtidigt gör spelare som Gustav Ludwigson och Victor Sköld att årets anfallsuppsättning på pappret är den starkaste på länge. Hur bra kommer det att fungera på planen?
Axel Dahnér:
– Förväntningarna är höga - med all rätt. För mig är det seriens bästa anfall på pappret. Den kommer att fungera riktigt, riktigt bra. Jag tycker spelarna kompletterar varandra bra. Möjligen att det kommer vara lite trögstartad men det kommer bara bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Ludwigson kommer steppa upp ett steg och vinna skytteligan.
Filip Persson:
– Det finns en otrolig bredd i år, där det känns som att inget av de sex huvudalternativen skulle göra bort sig i en startelva. Tack vare den konkurrensen tror jag att det kommer att bli bra till slut. Thomas Askebrand har dock en delikat uppgift i att maximera prestationerna framåt. Några olika spelsätt har testats, utan att det blivit någon offensiv succé under försäsongen. I form räcker dock förstås spelare som Aílton, Ludwigson och Sköld långt.
Aílton Almeida och Victor Sköld (ur fokus) är två starka anfallsvärvningar.
Max Gustafsson:
– Aílton Almeida, Victor Sköld, Freddie Brorsson samt Fredrik Zanjanchi är starka värvningar som gett vår offensiv en helt ny kapacitet. Vi har sett de agera i olika anfallspositioner under försäsongen och det är precis det som dessa nyförvärv har bidragit med. För att återkoppla till den tidigare frågan så har detta gett oss medel till att skapa nya dimensioner i anfallsspelet. Vi har inför denna säsongen många anfallare som besitter olika typer av egenskaper. Med detta så får vi helt nya möjligheter till att anpassa oss till våra motståndare och utmana deras svagheter. Under försäsongen så tycker jag att det har sett blandat ut. Det gäller att ha lite tålamod då det är flera nya spelare i anfallsuppsättningen. Man får inte dra för stora växlar av försäsongsmatcher heller. Vi har inte haft en stor målskörd än, men anfallsspelet blir bättre och bättre. Jag har svårt att se att det inte kommer ge utdelning under säsongen.
Nils Cedman:
– Ja hur sjutton kommer det fungera på planen? Det går knappt att få en bättre anfallsuppsättning, med Superettans kanske snabbaste forward i Gustav Ludwigson, Superettans kanske mest rutinerade och tekniske forward i Aílton Almeida, och en tung targetplayer med allsvensk rutin i Victor Sköld. På pappret är ÖIS anfall mycket möjligt det bästa i serien. Men det går ju inte att bara ställa ut skorna (en annan klyscha), och Askebrand har en del att tänka på när det gäller anfallet. Jag har länge tjatat om tre anfallare på topp, med Sköld som droppande central striker med Aílton och Ludwigson något högre upp i banan. Då får man enligt mig de bästa av alla anfallstyper. ÖIS anfallsuppsättning 2019 är också bred något som höjer konkurrensen och lastar av anfallarna.
* * *
Totalt sett, hur blir ÖIS 2019?
Axel Dahnér:
– Säsongen 2019 blir året då ÖIS tar sig tillbaka till Allsvenskan. Det kommer vara tätt hela vägen in i mål och många lag inblandade. För mig blir bredden och den hårda konkurrensen avgörande för att laget kommer nå framgångar. Det finns många spelare som kan förändra en matchbild trots mindre imponerande spel. I stort ett mycket mer effektivt lag på alla plan. Jag tror vi kommer få se en mycket jämnare säsong än tidigare år. Inte lika dominerande perioder under våren och hösten, men vi kommer undvika dippen under sommaren.
Efter en försäsong med blandade resultat sparkas Superettan i gång på lördagen, mot Norrby på Ullevi.
Filip Persson:
– Många hoppas att 2019 är året då ÖIS går upp. Fullt förståeligt, för det ska vara året då ÖIS går upp. Men jag är inte helt säker. Superettan är i stort sett omöjlig att bara glida igenom, och även ett stjärnspäckat lag som Helsingborg i fjol hade stora svårigheter. När ÖIS då har tappat en spelare som Diego Montiel, vars betydelse blev tydlig under skadefrånvaron 2018, finns inga garantier hur spännande det än ser ut i övrigt. Med det sagt borde bredden på truppen kunna innebära en större jämnhet i år, och en toppstrid in i det sista. Därefter blir det, om jag ska gissa, en kvalplats och ett kval som förloras. Det är tio år sedan ÖIS senast spelade i Allsvenskan. Det är dumt att hoppas på för mycket.
Max Gustafsson:
– I min mening så ser ÖIS 2019 ljust ut. Som tidigare nämnt så har vi en bredare trupp med mer spetskvalitet än på länge. Det är tydligt att ÖIS satsat för att nå målet: Komma upp i Allsvenskan 2020. Det blir ett viktigt år då det nya tv-avtalet kickar igång nästa säsong, där det är en stor fördel att vara i Allsvenskan. Vi har i princip lyckats behålla alla klara startspelare från förra säsongen. Endast Montiel och Ericsson har lämnat, vilket såklart är tunga spelartapp. Dock så tycker jag att nyförvärven och hemvändarna har gjort denna ÖIS-trupp vassare än förra året. Jag tror att denna upplaga av ÖIS kommer vara ett starkt kollektiv där varje spelare drar sitt strå till stacken. Vi har ingen Montiel denna säsong, så nu är det dags för de andra att ”step-up”. Satsningen är gjord, nu är det dags för laget att leverera. Jag tror på denna upplagan av ÖIS och känslan är att vi kommer få en bättre säsong än förra.
Nils Cedman:
– ÖIS 2019 ska bli det lag som tar ÖIS till landets fotbollsmässiga finrum, Allsvenskan. Det går inte att få bättre läge än så här. Det är i princip helt jäkla omöjligt. I år finns heller inget Helsingborg som redan innan säsongen startat bokat en av platserna till Allsvenskan. Superettan känns som alltid jämn, men ÖIS och Halmstad sticker ut från mängden som två storfavoriter att sluta topp två. Förra året kostade slarv och dåligt med rutin Rödblått en allsvensk kvalplats Med ett års rutin lagd i ryggsäckarna så tror jag ÖIS spelare vet, på riktigt, vad som krävs för att ta det där sista steget. En formsvacka på elva matcher utan vinst kommer vi inte att få se i år. 2019 måste ÖIS (och jag tror det är det) vara ett stabilare lag som presterar på en jämn nivå. Och med en brasiliansk frälsare i anfallet, med en hemvändande SM-vinnare i målet, och med en lagsammanhållning som (verkar) vara av guld så tror jag även att denna säsongen kan kantas av guld. Annars är det ett fiasko. Med stora bokstäver, dessutom.
Thomas Askebrand och hans ÖIS har en hel del förväntningar på sig inför säsongen.
* * *
Hur slutar Superettan 2019?
Axel Dahnér:
1. Halmstad
2. ÖIS
3. Brommapojkarna
4. Öster
5. Jönköpings Södra
6. Trelleborg
8. Degerfors
9. Norrby
10. GAIS
11. Syrianska
12. Västerås
13. Brage
14. Mjällby
15. Varberg
16. Frej Täby
Kommentar: Frej har alldeles för liten och klen trupp för att kunna hålla sig kvar. Varberg har inte lyckats förstärka sin backlinje, Mjällby har inte spetsat sin trupp och Brage har inte åtgärdat sina försvarsproblem från i höstas samtidigt som andra året är svårast. Kring mitten är det jämnt och svårbedömt där det är svårt att säga var man har lagen. De sitter säkert samtidigt som jag inte riktigt ser att de är inblandade i toppen. I toppen ser jag fem jämna lag där små marginaler avgör bakom vinnande Halmstad, som däremot inte är överlägsna på något vis. Brommapojkarna ser riktigt farliga ut men omställningen med ny tränare och nytt spelarmaterial kommer ta lite för lång tid. Öster höjer sig rejält från förra säsongen men det räcker inte hela vägen. Trelleborg och Jönköping saknar sitt riktiga anfallsvapen för att ta hem serien. Halmstad vinner på stark bredd och rutin i truppen. ÖIS kniper andraplatsen efter en imponerande effektivitet och viktig bredd i truppen.
Skyttekung: Gustav Ludwigson, ÖIS, 16 mål
Filip Persson:
1. Halmstad
2. Jönköpings Södra
3. ÖIS
4. Brommapojkarna
5. Västerås
6. Öster
7. Dalkurd
9. Degerfors
10. Brage
11. GAIS
12. Mjällby
13. Syrianska
14. Frej Täby
15. Norrby
16. Varberg
Kommentar: Den svagaste versionen av Superettan på många år har vissa sagt. Men med trupperna klara är det snarare, som så ofta, ett rejält getingbo. Halmstad känns hetast och förtjänar favoritskapet, men ner till plats nio finns lag som jag alla kan se i uppflyttningsstiden. Västerås, tänker du? Ja, det blir årets stora överraskning. Även på den nedre halvan är det ovisst, men jag tror faktiskt inte att Norrby och Varberg kan kriga sig kvar ännu ett år. Frej Täby, däremot, har ju gjort det till sitt signum. Ett lag som Syrianska har värvat extremt många namnkunniga spelare bara de senaste dagarna. För dem kan det sluta i stort sett hur som helst. Det gäller väl i och för sig alla.
Skyttekung: Dragan Kapcevic, Öster, 16 mål
Max Gustafsson:
1. Halmstad
2. ÖIS
3. Jönköpings Södra
4. Öster
5. Brommapojkarna
6. Degerfors
7. Trelleborg
9. Brage
10. GAIS
11. Norrby
12. Västerås
13. Mjällby
14. Syrianska
15. Frej Täby
16. Varberg
Kommentar: Halmstad samt Örgryte tror jag tar de två direktplatserna upp till Allsvenskan, med chans för J-Södra som största konkurrenter. Halmstad känns dock som ett givet lag för Allsvenskan 2020. För Varberg Bois och IK Frej Täby så går nog tyvärr flyttlasset ner till Division 1 där det blir tufft för båda lagen att resa sig. Jag tror även att alla nykomlingar får stanna kvar i Superettan då de känns både bättre samt mer spännande än sina konkurrenter i botten. Det kommer blir en intressant toppstrid men även en intressant bottenstrid i år, det kan jag lova.
Skyttekung: Sadat Karim, Halmstad, 17 mål
Nils Cedman:
1. Halmstad
2. ÖIS
3. Jönköpings Södra
4. Degerfors
5. Öster
6. Brage
7. Dalkurd
8. Brommapojkarna9. Norrby
10. Västerås
11. Mjällby
12. Trelleborg
13. GAIS
14. Varberg
15. Syrianska
16. Frej Täby
Kommentar: Halmstad är favoriter framför ÖIS att vinna serien. Ingen självklar favorit, men Superettans bästa lag. ÖIS tar andraplatsen, på hyfsat behörigt avstånd till J-Södra som kniper kvalplatsen. Känns som att kampen kring kvalplatsen är lite av ett öppet race, där J-Södra tampas med framförallt Degerfors och Öster. Jag tror J-Södra tar hem det racet, om än knappt. I botten får våra kära rivaler GAIS kämpa om fortsatt spel i serien, jag tror det löser den uppgiften också, via kval. I botten hittar vi Syrianska och Frej som inte får någon säsong att glädjas över och åker ned till Division 1.
Skyttekung: Sadat Karim, Halmstad, 20 mål
* * *
PANELFRÅGAN: Vem tror du vinner ÖIS interna skytteliga i år? Rösta nedan.
