Sällskapspanelen: "Säsongen är en ordentlig besvikelse"
Säsongen 2017 fick för ÖIS del en dramatisk och minnesvärd avslutning. Sällskapspanelen är samlad för att blicka tillbaka på den och tänka på framtiden.
Sällskapspanelen är en artikelserie där tre personer, för det mesta redaktionsmedlemmar, diskuterar aktuella ämnen rörande ÖIS. Medverkar den här gången gör Filip Persson och Martin Pettersson. De får sällskap av Axel Dahnér, som vi passar på att välkomna till redaktionen!
* * *
ÖIS blir kvar i Superettan efter att ha besegrat Mjällby i ett riktigt kvaldrama. Med facit i hand, hur skulle du kort sammanfatta säsongen i stort?
Axel Dahnér:
– En riktig berg- och dalbana där vi är fruktansvärt ojämna. Vi blandar med stundtals väldigt bra prestationer samtidigt som vi också vid flertalet tillfällen blir fullkomligt förnedrade. Laget får en tung inledning av säsongen med mycket märkliga utvisningar och tunga förluster på bortaplan. Vi fortsätter ha det tungt i bortamatcherna samtidigt som vi väger upp med att vinna mycket på hemmaplan. Vi lyckas länge ha häng på topplagen i tabellen, lyckas ta tre poäng i vissa matcher trots att vi inte spelar bra och tankarna om ett nedflyttningskval fanns trots allt inte.
Sedan hamnar vi i en rejäl formsvacka under sommaren och efter det är det motigt. Vi får in ny tränare samtidigt som flera av bottenlagen plockar väldigt mycket poäng. Även fast vi lyckas undvika förluster länge så klarar vi inte av att ta på poäng när det gäller som mest. En helt klart underkänd säsong i sin helhet där målet var att stabilisera sig i mitten.
Filip Persson:
– Det har sannerligen varit en säsong då resultat och känslor har skiftat rejält. Samtidigt som det har känts fint att åter se Elmander och Hamrén i ÖIS, har vi upplevt några ordentliga bottennapp. Samtidigt som man känt av positiva vindar i supporterleden under hösten hamnade vi i ett negativt kval. Kvalet i sig fick ju ett underbart slut, men det var absolut inte där vi skulle hamna. Sammanfattat är 2017 alltså ett stort misslyckande; vi borde haft kapaciteten att hamna i toppen men var istället nära att åka ur. Ett stort underbetyg till såväl ledningen som många av spelarna.
Martin Pettersson:
– Säsongen måste ju beskrivas som en ordentlig besvikelse. Truppen kändes på förhand tillräckligt stark för att kunna kämpa om en plats på övre halvan av tabellen i alla fall. Men långtidsskadan på Fredrik Björck blev ett hårdare slag än vad man kanske trodde till en början. Nya backkonstellationer var och varannan match, samt en högerbacksplats som läckte ordentlig oavsett vem som spelade där, kombinerat med ett anfall som för andra året i rad hade förtvivlat svårt att göra mål, leder inte till några topplaceringar. Sen blev det ju allt tydligare att Marcus Lantz inte var rätt tränare för klubben. Där tycker jag att det var rätt att han fick gå, men kontraktslängden svider fortfarande.
* * *
Thomas Askebrand tillträder som ny tränare 2018. Vilka är dina spontana reaktioner på det?
Axel Dahnér:
– Det känns väldigt kul med en förändring! Askebrand känns som ett vettigt val i det stadiet vi befinner oss i nuläget. Spontant hoppas jag han tar med sig mycket av sitt tidigare arbete vilket gör att vi utvecklas och blir taktiskt kunnigare. Jag vill att vi får med fler spelare i anfall samt att vi blir lite friare i våra positioner för att göra det svårt för motståndarna. Förhoppningsvis kan vi även få se en rödblå trebackslinje säsongen 2018. Självklart hoppas jag även få se en bättre relation och mer uppskattning till oss supportrar som finns med i vått och torrt.
Det är med försiktig optimism som Thomas Askebrand tas emot som ny ÖIS-tränare.
Filip Persson:
– Det är inte så att man jublar och skriker ”wow” måste jag erkänna, men samtidigt är kanske Askebrand vad ÖIS behöver nu. Marcus Lantz var ju något av en oprövad chansning när han tog över 2013, och det gick ju sisådär för att uttrycka sig milt. Med Askebrand får vi trots allt rutinen och förhoppningsvis en tränare som kan utveckla ÖIS. Även om det inte är det mest charmiga valet förstår jag det, och är till och med benägen att tycka det är ett helt okej sådant. Sedan blir det förstås väldigt viktigt att se vilken filosofi han utvecklar, speciellt när det handlar om att tänka ungdomar och framtid.
Martin Pettersson:
– Det är kanske inte ett drömnamn sett till att det ryktats om både Erik Hamrén och Allan Kuhn. Men med de ekonomiska förutsättningar som klubben har känns valet rimligare. Askebrand har ju ändå gjort det relativt bra i samtliga klubbar han varit i som haft någorlunda förutsättningar för att nå framgång. Så jag tror säkert att han kan stabilisera ÖIS i superettan, men jag har svårt att se att Askebrand är tränaren som lyfter oss till nästa nivå. Men han får mer än gärna motbevisa mig.
* * *
Vi kliver nu in i Silly Season. Lagkaptenen har redan lämnat, och det lär röra sig mer på truppsidan framöver. Vilka positioner behöver förstärkas?
Axel Dahnér:
– Det kommer uppenbarligen ske en hel del förändringar i truppen men jag känner trots det en positiv känsla där vi har en bra stomme inför framtiden. Jag vill prioritera alla centrala positioner. Vi behöver en stabil ledare som mittback, en mer defensiv mittfältsgeneral och till sist en målskytt längst fram. Det blir mina främsta prioriteringar i nuläget innan det är klart med vilka som väljer att förlänga sina kontrakt. Det blir många bänkspelare som lämnar och då anser jag vi bör ta vara på vår fina ungdomsverksamhet och fylla på med unga, hungriga juniorer som utfyllnadsspelare.
Filip Persson:
– Utan Hammar blir det förstås en mittbackslucka att fylla, även om han som kapten inte är oersättlig. I och med att exempelvis Atashkadeh och Carlsen också ser ut att försvinna är en defensivt stark innermittfältare samt en spetsig anfallare också att önska. En duktig högerback likaså.
Samtidigt som man drömmer om nyförvärv tror jag dock att det är viktigt att lita på våra egna produkter också. Ge en spelare som Mohamed Said en tydlig plats i a-truppen 2018, istället för att göra som inför i år och värva in erfarna (och dyrare) namn som Daniel Sliper och Hakeem Araba – som egentligen inte gjort större spelmässiga avtryck än spelare som Cajuste och Said. En handfull startspelare – främst till positionerna ovan – behövs emellertid också.
Mohamed Said frälste ÖIS i kvalet, och omnämns nu flitigt när 2018 ska planeras.
Martin Pettersson:
– Samtliga lagdelar förutom målvaktsposten behöver förstärkas. Sedan är det ju lite beroende på vilken uppställning Askebrand tänker sig att Sällskapet ska spela. Men en ny högerback känns akut. Annars tycker jag det känns viktigare att förvalta det som finns, snarare än värva nytt. Ta tillvara på det fina jobbet som akademin gjort, och fundera istället vilka spelare vi kan förstärka med som skulle kunna vara till hjälp för att spelare som till exempel Momo Said och Jens Cajuste ska kunna blomma ut och ta ytterligare steg i sin utveckling.
* * *
Glädjen efter kvalsegern var trots allt stor. Hur placerar sig det ÖIS-minnet historiskt för dig?
Axel Dahnér:
– Historiskt minns jag självklart väldigt väl derbyna mot Blåvitt. Matchen mot Väsby 2008 när vi tog oss åter till Allsvenskan och även kvalet mot just Mjällby 2015 hamnar också högt upp på listan. Däremot har jag har aldrig upplevt så mycket olika känslor under en och samma match som mot Mjällby. Det gick från att kännas helt kört vid 0-1 och tankarna om att vara tillbaka i Division 1 gjorde mig illamående. För att sedan bli en så mäktig tillställning där en 17-åring av alla på planen kliver fram för att förändra matchbilden helt. Det slutade i spänning in i det sista och total eufori. Det blir en match jag aldrig glömmer.
Filip Persson:
– Som hyfsat ung ÖIS:are är det ett av de skönaste. Lite sorgligt då förstås att det rör sig om ett negativt kval, och egentligen borde man väl snarare ha blivit lättad över att ha klarat kontraktet. Sättet returmatchen regisserades på gör den dock helt unik – med Momos två mål och Arabas avgörande i 119:e minuten. När jag tänker tillbaka på det blir jag genuint glad, och jag lär så bli i många år framöver. Det är långt ifrån varje år man upplever sådana ÖIS-tillfällen, så det placerar sig helt klart bland de senaste årens uppflyttningar. Hade avgörandet kommit tidigare, och med vilken annan spelare förutom Momo som hjälte, hade glädjen förmodligen ebbat ut rätt snabbt.
Martin Pettersson:
– Det var så klart en euforisk upplevelse, och där och då var det otroligt starkt. Men i efterhand var det ju mer en känsla av lättnad än glädje. Avancemanget i Mjällby 2015 är starkare, och när den allsvenska platsen bärgades mot Väsby 2008 likaså. Sen falnar minnena så klart lite med tiden också. Men cupguldet 2000 gjorde mig väldigt lycklig då, och det är klart att derbysegrarna på fullsatta Ullevin med Afonso Alves i spetsen fortfarande kan frambringa rysningar. Men det var ett roligare sätt att avsluta säsongen på än om det till exempel blivit 0-0 hemma mot Helsingborg i näst sista omgången.
* * *
PANELFRÅGAN: Vilken position vill du prioritera högst i jakten på nyförvärv? Rösta nedan eller på löpsedeln.
