Från Svenska Cupen och tillbaka, Sandvikens IF - Mjällby på Lördag
Efter att ha kvalat in till gruppspelsfasen via en dramatisk match på Jernvallen, där vi ur förlängningen går vinnande mot AIK med slutresultatet 3-2, ställs vi (som nyblivet div2-lag) i första matchen mot Mjällby. Ja vi pratar mars 2014, halvkallt och cup-lotten har tyvärr fallit på tre motståndare utan den där riktiga lyskraften.
Mot Mjällby ställer rödvitt upp med Rickard Andersson i mål, mittförsvaret består av Jack Sharples och Oliver Ekroth. En annan Jack, “of all trades, master of none” är Marcus Olofsson på högerbacken. På vänsterbacken evighetsmaskinen Jimmy Hansson, som tillsammans med parhästen Andreas Sipuri vid den här tiden bildar en riktigt tung vänstersida. På högerkanten hittar vi den ganska misslyckade nyrekryteringen Yoni Berhanu, en av tre amerikaner i denna upplaga av Sandvikens IF, en kille som glimtar till då och då, men känns seg och otränad även för spel i division 2. Innermitt, Gustav Källberg och Jens Åberg. Längst fram Björn Berglund och Seth Rudolph.
Rödvitt gör en bra defensiv första halvlek som slutar 0-0. I början av andra halvlek gör Mjällbys rutinerade centertank, Marcus Ekenberg, 0-1 på hörna. Sandviken pressar dock på så bra att Mjällby under andra halvlek tvingas spela direktare, någon spelare skriker - slå upp den på eken bara! I 81:a minuten byts Filip Norell in som inte hinner vara på plan många minuter innan han åker på en allvarlig knäskada. Matchen slutar 0-1, veckan efter blir bolltrillande Häcken för svåra på Jernvallen (1-4) och cup-äventyret avslutas med förlust (2-1) borta mot Örgryte. Ett rödvitt som hösten 2013 inte lyckades ta med sig energi från knallen mot AIK nog för att rädda ettan-kontraktet, fick heller ingen flygande start i division 2. I seriepremiären hemma mot ,närmast korpmässiga, Morön fick man se sig besegrade med 0-1. Ja sådana var kontrasterna.
AIK, Häcken, Örgryte, Mjällby.
Morön, Sandvik, Anundsjö. En början på en tre säsonger lång ökenvandring.
Ökenvandring blev det också för Mjällby, säsongen 2014 slutade med nedflyttning från Allsvenskan, 2015 halkade man via kval ner till division 1 södra där man under 2016 är indraget i bottenstriden. Vid 2018 har man vänt skeppet, klättrar upp i Superettan och i slutet av 2019 står det klart att man återigen kan kalla sig ett allsvenskt lag.
We go again!
På lördag möter Sandvikens IF återigen Mjällby och inleder därmed Svenska Cupen-spelet och med det ett uppehåll i försäsongslunken som sträcker sig över tre matcher - Mjällby på Jernvallen, Djurgården den 2:a mars på Göransson arena och slutligen den 7:e mars: John Juniors och Samuel Perssons Dalkurd på Studenternas i Uppsala.
Tre matcher har rödvitt haft på sig att rulla igång säsongen, vilka alla har slutat i förluster. Målskillnad 1-7 om man vill se det negativt, om man vill se glaset som halvfullt så har vi bara släppt in 2 spelmål på 3 matcher.
Matcher där Pelle Olsson roterat flitigt, vilket gör det i stort sett helt omöjligt att gissa sig till en startelva. Spelare som man med varierande grad av säkerhet kan räkna bort inför lördagen är dock: Naeem Mohammed (avstängd), Jonathan Hellström (skadad), Yannick Mukunzi (skadad), Raymond Mendy (skadad) och Marcus Hägg (skadad).
Man kan väl gissa att vi ställer upp en 442 och att man startar med spelare som är vana vid tänket:
Kalle Jansson
Christoffer Aspgren, Emil Molin, Olof Mård, Jimmy Hansson
Slava Koidan, Rasmus Lindgren, Emil Engqvist, Moonga Simba
Emil Bellander, Leo Englund
I så fall har vi två spelare som återfanns i matchtruppen 2014: Jimmy Hansson och Emil Molin, och det är väl egentligen den enda gemensamma nämnaren mellan dessa två upplagor. Från 2013 till 2020 har vi gått från frejdigt till failsafe, eller utopism till utilitarism, från lite blåögd frejdig nytänkare till organiserad och professionell. Och vad som än kommer ur cupspelet så har vi förhoppningsvis nu insikten att det vi har att göra mot allsvenskt motstånd i cupen har vi också att göra en kall våt tisdag i Täby. Det som tog oss till gruppspelet under 2019 var truppspelarna och strukturen. Det som var en välkommen verklighetsflykt under säsongerna 2013/14, och som kanske steg vissa spelare åt huvudet, borde idag kunna vara ett tillfälle att få igång matchpulsen, få till kollektivet och ta reda på var ribban ligger.
Ta en skalp mot Mjällby, avfärda Dalkurd som under förra vårens träningsmatch. Vafasen gör som Sirius 2014, slå Djurgården och vinn gruppen. Men allra viktigast - det vi gör i cupen måste i precis allt vara en förberedelse och ett verktyg för det vi har att uträtta i serien.
