Motal(l)a odds
De första 20 minutrarna av måstematchen i Motala är inte lätta att i minnet återbesöka. De skulle, som det verkade, stuvas undan i samma dystra hörn som rymmer bortaförlusterna mot FC Stockholm och Gefle IF. Eller den match som i sin inledning kanske mest liknar den på Idrottsparken - hemmadebaclet mot IF Karlstad (1-3) där en halvlek kantad av missar i försvaret inte kunde repareras av Naeem Mohammeds reducering och ett i andra halvlek kompakt rödvitt tryck.
Förutsättningar mot hemmastarka Motala var de vi vant oss vid, neck in neck i ett race med Vasalund, ett innehav av kvalplatsen bara tack vare (förvisso betydlig) bättre målskillnad. Med 0-3 i häcken och en Vasalundledning mot Karlstad genom Emil Bellander grinade konsekvenserna av underprestation oss återigen i ansiktet.
Motala plågade oss på välbekant ömmande punkter: hög utgångsnivå i förstapressen mot ett på höstsidan haltande uppbyggnadsspel. Rejäl, djärv återerövring mot ett skadeskjutet mittfält. Attack via kanterna mot ytterbackar valda för spel på motståndarens planhalva. Läxan var gjord.
4:e minuten - tafflig undannick i eget straffområde, motalaspelare ren mot Wennergrund som klassräddar (startar på bästa sätt säger kommentatorn).
7:e - Onödigt svår rensning av Wennergrund tar i skallen(!) på Thörn och 1-0. Motalas tappning av Lill-babs gamla “Nu ska jag leva livet” i högtalarna. “Där satt målet, där satt målet - nu vill vi ha många, många fler mål - heja heja MAIF”.
13:e - Hiltunen lite obeslutsam i speluppbyggnaden, sätter sig själv under press och försöker lösa detta genom att spela blint in i mitten. Livsfarligt felpass och Östlund-Rödlund i Motala avlossar ett skott som borrar sig (alternativt långsamt letar sig) in i Wennergrunds vänstra hörn. Och “där satt målet, där satt målet”.
18:e - Hiltunen upprepar med häpnadsväckande exakthet sitt fem minuter gamla misstag med exakt samma utgång. Och “där satt målet, där satt målet - nu vill vi ha många, många fler mål..”
Många, många fler mål. Som tittare kunde man konstatera att förutom de tre målen Motala fick till skänks och den rejäla chans som Wennergrund avvärjde i 4:e minuten så var intrycket att 0-3, efter 20 minuter ändå nästan var smickrande siffror för ett rödvitt som stördes av hemmalagets höga presspel, hade svårt med tekniken, svårt att hitta fram med ens enklare passningar, sprang in i eller i vägen för varandra, förlorade närkamper och andrabollar. Ett inspirerat, samspelt hemmalag mot ett darrande, haltande topplag. Att man som motalasupporter gärna sjöng om många fler mål var på intet sätt grundlöst - men be careful what you wish for!
Mot alla odds, 0-3 efter 18 minuter, tre mål inom 11-12 minuter. En inledning på matchen som bara innehåller ett lag, 10 påföljande minuter där matchbilden jämnas ut och sen något av det osannolikare man upplevt som vän av Sandvikens IF. I 40:e minuten får Naeem en klockren träff på ett skott som går rakt upp i krysset, framspelad av Hartzell. Den typen av mål som måste firas även om konsekvenserna av en förlust skulle jaga oss hela vägen tillbaka till Idrottsparken 2023. Ett par minuter senare jobbar Hiltunen åt sig en hörna som han själv levererar perfekt till Jabir Abdihakim Ali som nickskarvar in 3-2. Hopplösheten har lämnat Sandvikens IF när domaren blåser till halvtidsvila. Och “många, många fler mål!“ hörs inte fler gånger på Motala idrottspark.
I paus byts Hiltunen mot Springfeldt på högerbacken, ett rött piller från Abdulic som skulle visa sig bli mycket betydelsefullt för utgången av matchen. I 69:e minuten stormar han fram på högerkanten och levererar en perfekt passning mot Jabir, Civgin i motalaförsvaret tvingas till ett svårt brytningsförsök som letar sig in i mål och 3-3.
Motala gör vad som står till buds för att bärga den poäng som återstår efter en havererad prestation, men i 91:a minuten kan Tesfay skarva Martin Springfeldts inlägg in i målvaktens högra hörn. Galet firande på Idrottsparkens blöta konstgräs! Tre poäng till Sandviken samtidigt som resultatet från Skytteholm, Vasalund-Karlstad 2-2, ger två poängs dagsljus ned från kvalplatsen i det som i 40 minuter riskerade vara slutet på säsongen.
En resultatmässigt underbar lördag, en vansinnigt imponerande come back vi länge kommer att minnas, men i tränarlägret återstår att reda ut den defensiva balans som i Motala satte segerns pris till fyra mål.
- Jamen samtliga mål kommer efter grova individuella misstag kanske någon säger. Fyra av de fem mål vi släppt in på två matcher(!) bör kunna räknas som sådana. Visst, men de ytor som i sanning FC Stockholm misslyckades med att utnyttja kunde av ett samspelt Motala med Adam Bark i spetsen med bara lite motstuds ha renderat i ytterligare 2-3 mål i häcken.
Så ja, med tre matcher kvar och två poängs övertag på Vasalund bör man nog ställa sig frågan om ett eventuellt superettamotstånd kommer att tillåta sig pungslås av vår anfallsförmåga på samma sätt som Motala, HTFF eller Täby.
Under Daniel Söderbergs avstängning har man testat två i grunden offensiva krafter som sittande mittfältare bredvid Mamadou Koyate. Mot FC Stockholm: Isak Bråholm och här mot Motala: Jonathan Tesfay. Bråholm är i sina bästa stunder en kreatör med virvlande teknik och en lysande bolltransportör men väger för lätt i närkamper och har liksom Tesfay inte tillräckligt defensiv näsa. Tesfay nickade in segermålet mot Motala och hans blick, smartness och passningsspel har varit en enorm tillgång under säsongen. Som offensiv kraft ett av våra starkaste vapen, som sittande mittfältare - för långsam på korta sträckor, för ouppmärksam i defensiven.
Ett innermittfält med slagsida skulle kunna kompenseras av defensivt starkare ytterbackar. Eller tvärtom. Jag tror, om vi ska fortsätta ställa upp med en fyrbackslinje, att vi kommer att behöva båda. Och in med Springfeldt!
