Nyköpings BIS - Sandvikens IF0 - 4
Nyköping BIS - Sandvikens IF 0-4
Söndagens drabbning borta mot Nyköping BIS gav rödvitt chansen till revansch efter två sent tappade poäng i veckomatchen mot Täby. Även om Sandvikens IF dominerade och till synes hade kontroll på matchbilden mot Täby, så var ändå den kvardröjande, bittra sanningen från den matchen, att vi har svårt att behålla aggressiviteten i ledning.
Svårt att behålla en ledning hade också bissarna i förra årets motsvarande match, man gick upp till 3-0, började (såsom det lag bissarna uppenbarligen är, och något man skulle upprepa även i returmatchen) trickpassa, klacka och posera. Det där stilandet straffade sig dock hemma på Rosvalla, under matchens tio sista minuter lyckades ett furiöst pressande rödvitt att reducera och tillslut kvittera. Matchen slutade 3-3.
På höstkanten tog Sandvikens IF emot bissarna hemma på Jernvallen, om den vårens match var en missräkning under en då ändå lyckad start på serien - så var höstens motsvarighet ett försök att rädda säsongen från en känsla av misslyckande. Bissarna å sin sida kämpade för att hålla nedflyttningsstrecket från dörren. Nyköping gick upp i en tidig ledning, vilken drygades ut till 0-2 efter att Samuel Gussman omotiverat fällt en kontrande bisse i absoluta ytterkanten av straffområdet. Emil Engqvist reducerade snyggt, men Alexander Alp kunde strax efteråt skyffla in 1-3 efter taffligt försvar på ett inlägg. Ja ni kommer ihåg känslan förra hösten. Som lök på anrättningen visades Naeem Mohammed ut efter ett stycke utsökt skådespeleri signerat Suad Gruda. Låg orörlig tills röda kortet visades, dansade sen upp och high-fivade.
Ja det är svårt att tycka om Nyköping BIS.
Nyköping i år ser delvis annorlunda ut, tränarbyte och lite spelaromsättning - bla förlust av förra årets stjärnmittfältare Enis Achmetovic till Umeå. Detta till trots börjar matchen i söndags i ganska bekanta mönster, bissarna håller boll och kommer med kortare framstötar. Rödvitt verkar ha glömt skruvdobbarna, och har en del besvär med Rosvallas blöta naturgräs.
Men där förra årets SIF var en ganska tungfotat slugger som bara väntade på nådastöten, så visade sig årets version vara på hugget ordentligt. Efter tio minuter dunkar Herman Johansson in 0-1 via ribban, och några minuter senare skruvar Emil Bellander in ett perfekt skott från straffområdets högra hörn. Enorm klass helt enkelt, och under andra halvlek kan Herman göra sitt andra för dagen innan inbytte Naeem Mohammed sätter lapp på luckan inför ett resignerat Nyköping.
Ja den där oron man bar med sig efter Täbymatchen kunde man lugnt släppa, delvis kanske beroende på startuppställningen (återkommer till det) men kanske också beroende på att vi lärt oss läxan efter två snopna kryss mot Karlslund och Täby. För årets upplaga av Sandvikens IF är, för första gången i division 1-sammanhang, ett lag som inte bara organisatoriskt utan också individuellt, spelare för spelare, är bättre än den absoluta majoriteten av seriens lag. Ska man dra nytta av det och i synnerhet då från vårt starka mittfält, så är det att dominera matchbilden som gäller. Om tidigare års valspråk har varit något i stil med - “Gärna några touch på mittfältet, men först en rejäl kontring”, så har vi vuxit till ett lag där sannolikheten att vinna mycket bygger på hur mycket vi synar motståndarna på deras egen planhalva.
Det fina med den här matchen är också att vi ställer upp med ett roterat innermittfält, Rasmus Lindgren och Raymond Mendy. Eller roterat, det absolut finaste är att detta också förmodligen är det effektivaste innermittfältet mot lag som vill hålla i bollen. Två bollsäkra, smarta och rappa spelare som blev hjärtat i den här segern.
Raymond Mendy som spelade på vänstra sidan av innermittfältet, blev en speluppläggare, en regista dit bollen alltid återkom. Med sin snabba bollbehandling kunde han sätta sina lagkamrater i fördelaktiga lägen, ge ytor. Något som sannolikt bidrog till att Jimmy Hansson kunde göra en av sina bästa matcher på länge, samarbetet dem emellan ledde nästan tankarna tillbaka till gamla fina firma Sipuri-Hansson för hundra år sedan.
Men ja, beslutsamhet och klass är det omdöme som lever kvar och 0-4 är inte på något sätt ett smickrande resultat för rödvitt som hade minst 3 lägen till som kunnat (borde) lett till mål. Nu ställs vi mot Sollentuna på Lördag, ett lag som kanske inte riktigt är lika nedslaget som Nyköping - men förutsatt att vi går in i det med samma anda som i söndags så finns det all anledning att vara optimist.
(Kanske i sig ett ont omen? )
Bäst i rödvitt:
Raymond Mendy - Dominerar på mittfältet och är katalysator till det mesta framåt. Spelar en aning svårt i vissa lägen, men det väljer vi att se som en badge of honor. Fortsätter att se ut som att det skiljer två divisioner mellan honom och motståndet. Måste vara Sulo Vaatovaara man såg det i senast.
Jimmy Hansson - gjorde en perfekt match offensivt och defensivt. Serverar bla assist till assisten på första målet.
Herman Johansson - Fin insats igen, två mål och delaktig i mycket både framåt och bakåt.
Emil Bellander - Presenterades för första gången på hemsidan under den underligt beskedliga rubriken “Ny anfallare till SIF”. Lagets kanske viktigaste spelare gjorde 0-2 med en perfekt kopia på Tom Hellings (Täbys) ledningsmål i onsdagsmatchen.
