Poängen till Blåvitt men Gabrielsson och Falks kontroll blinkar blå
Premiäromgången av Svenska Cupen är avslutad. I slutändan en onödig förlust, men till stora delar kan vi konstatera att Gabrielsson och Falks master plan kan hålla även mot allsvenskt motstånd.
Man väljer i rödvitt att med 3-4-3 ställa upp den av de formationer, som använts under försäsongsmatcherna, som fungerat bäst. Thörn - Molin - Håkansson bildar mittbackstrio i avsaknaden av skadade Olof Mård, Springfeldt-Mukunzi-Jernberg-Hansson på mitten och John jr - Naeem - Bonnah i anfall. Ett underbart offensivt balanserat lag, där valet av Springfeldt som högerwing i praktiken nästan innebär en extra ytter, som stundvis ligger i höjd med John jr, och stundvis (så som vi har sett under träningsmatcherna) tidigt fyller på centralt i straffområdet. Myror i huvudet blev det för det blåvita försvaret, men först efter en för rödvitt lite darrig inledning.
Ja första tävlingsmatchen och det är första gången som en tänkt startelva i sin helhet befinner sig på plan. Lägg till detta att motståndet inte bara är allsvenskt, inte bara är ett klassiskt lag, utan ett lag som också är regerande cupmästare. Under de första tio minutrarna märks det att många i rödvitt är tagna av stundens allvar. Missade passningar, stressat, klent i närkampsspelet. En av de spelare som inte uppvisar några nerver är dock John Jr, som tidigt börjar visa vägen och aktion för aktion tar sina lagkamrater in i matchen. John jr Igbarumah 2.0, inte längre enbart en publikfavorit, nu också vid 29 års ålder en ledare. Här med välbehövlig allsvensk rutin.
Det faktum att rödvitt börjar få tag i spelet lite längre upp i planen gör att Göteborg återkommande får tillfällen till kontringar, som i 14:e minuten där blåvitt får ett mål bortdömt efter taffligt försvarsspel och en tappat boll av Tobias Johansson. Ett återkommande mönster där rödvitt har intentioner, skapar - medan det allsvenska laget är en slugger som bara väntar in sitt tillfälle att straffa eventuella misstag.
I 25:e minuten spelar John jr Ahmed Bonnad fri i straffområdet som får en lite för lång bröst-touch för att kunna avsluta. I 27:e får Martin Springfeldt en underbar passning av Emil Molin, han spelar i sin tur lysande fram Naeem Mohammed som kan avsluta tämligen kontrollerat.
1-0 Sandvikens IF.
Framåt skär Springfeldt och John jr igenom den blåvita vänsterkanten som i varmt smör, serverat av Jernbergs många precisa djupledsbollar. Bonnah - Naeem - Junior plågar den lite sega backlinjen med ett vindsnabbt presspel. Bakåt är det fortfarande lite skakigare. I 33:e minuten missar Tobias Johansson ett inlägg som kommer fram till en blåvit spelare som avslutar i stolpen. I 37:e minuten lyckas Pontus Wernbloom toucha in en hörna slagen mot första stolpen. 1-1 och vi ser ett oroväckande annat mönster. För om rödvitt har speeden, touchen och kombinationerna, så har blåvitt nästan ohotad dominans i luften och i närkampsspelet. I Sandvikens straffområde, särskilt på fasta, är det men against boys. I 39:e minuten får blåvitt på nytt chansen i en omställning efter bolltapp från rödvitt, inspel kommer, överhopp och misslyckat skott som blir till en perfekt framspelning. Johansson står i vägen med en ruggig parad. 1-1 i halvtid, eller halvlek som dom säger i Göteborg.
Inledningen av andra halvlek är snudd på magisk. I 47:e minuten stjäl Naeem en andraboll på mittplan, sololöper in i straffområdet, inläggsfintar och spelar fram Bonnah som sätter 2-1 mellan benen på Göteborgs Giannis Anestis. Ett par minuter senare tar Naeem fram bollen igen, spelar till Bonnah som spelar tillbaka och 3-1. 3-1?
Seger mot cupmästarna, Naeem Mohammed matchhjälte med två mål och en assist.
Jo nog känns det som att dom tankarna började komma.
Nog känns det som att spelarna börjar inse att det finns en chans att helt enkelt hålla tätt och spela på klockan. Så tvåmålsledningen blir en hämsko som därmed börjar få en avgörande framgångsfaktor, intensiteten, att avta.Stundens allvar, absolut, och kanske det faktum att ett division 1-lag har svårt att på försäsongen mäta sig med fysiken hos ett heltidstränande allsvensk motstånd. Felpassen blir fler, Jernberg som haft en master class på mittfältet i första halvlek ser frustrerad ut. Momentum börjar långsamt vridas åt fel håll.
Göteborgs bollinnehav växer (även om känslan är att detta innehav är på tryggt avstånd från offensivt straffområde) och i knappt 20 minuter lyckas man upprätthålla status quo. I 67:e minuten tar dock ett skott från yttre kanten av straffområdet i rödvit block och blir till en lyra mot bortre stolpen. Pontus Wernbloom joggar några steg mot bollen men avbryter när han inser att han är offside. Sandvikenförsvaret stannar och sträcker upp armar - men flaggan stannar nere. Offside? ja definitivt, men ett onödigt mål att åka på i en situation så långsam att man med lätthet kunnat ta det säkra före det osäkra och på så sätt slippa göra sig beroende av domarens bedömning.
Fem minuter senare, fin långboll från Bjärsmyr mot Robin Söder. Annars utmärkta Molin/Thörn är i situationen men är för passiva för att hindra anfallaren från att ta ned bollen och placera den i Johanssons högra hörn. 3-3 och rödvitt är nere för räkning. 75:e minuten, hörna blåvitt, Håkansson förlorar en nickduell mot Carl Johansson som hämtar upp bollen lite bakom sig i en nick som återigen hamnar på Johanssons högersida, som tyvärr är tom då försvaret av den stolpen ramlat när hörnan slogs. 3-4, den långsamma sluggern har rest sig, och bökat till sig tre mål på knappt tio minuter. I 92:a har Bonnah ett gyllene läge att kvittera men får en lite sned träff vid målområdesgränsen och bollen går utanför. Blåvitt kommer undan med tre poäng.
Jomen alla mål som ens eget lag släpper in är ju som bekant skitmål, och den här matchen är inget undantag. Om skillnaden på två divisioner inte syntes så mycket av i spelet, så fanns den där i uthålligheten och definitivt i närkampsspelet i eget straffområde. Vi startar matchen utan två förmodat ordinarie spelare: Olof Mård och Emil Bellander, våra två starkaste kort i just det spelet. Utan tvekan hade klasskillnaden i luftrummet utjämnats med dessa på planen, men frågan blir nästan omöjlig att svara på: hur resultatet hade påverkats.
Med en förmodad Bellander som striker, med allt vad det innebär i form av huvudspel, kraft och target,så hade det, i Naeems frånvaro, också kostat i presspelet. En mer fysisk och (allsvenskt) rutinerad Olof Mård hade kanske inte låtit Robin Söder behålla balansen för att ta ned långbollen till 3-3, men vi hade, i Molins förmodade frånvaro, i gengäld förlorat en bollskicklig, rapp mittback som så ofta fick uppspelsfasen att ticka och dessutom serverade Springfeldt precisa bollar på djupet.
Vad den skillnaden i dynamik skulle kunna betyda får vi inte veta, men frågan är hur ett fysiskt lag på lite lägre nivå, säg ettan, kan skada oss när säsongen väl sätter igång. Även om backlinjen, med Molin i spetsen, gjorde en lysande insats mot yppersta motstånd så finns en del frågor att ställa vad gäller organisationen på fasta situationer: Göteborg har fyra hörnor i matchen och gör mål på två, illa nog, men fråntaget dessa så var heller inte intrycket på övriga fasta eller inläggssituationer att kontrollen fanns. Självklart är skillnaden som sagt stor mot ett lag som kan nöta på heltid, men detta kvarstår som ett litet frågetecken inför säsongen. En säsong som gärna får innehålla mycket speltid för lördagens mittbackstrio, men där det i så fall bör har tagits stora steg i duellspel och tajming i luftrummet. Detta kan bli vår kryptonit, även om det samlade intrycket efter Sandvikens IF - IFK Göteborg är häpnad över hur långt man har kommit och djärvheten och skickligheten över hela planen. Vi kom inte till cupen som turister, vi mötte, stod upp mot och straffade ett allsvenskt motstånd även om vi snubblade på mållinjen.
Alltjämt: Kontrollen hos Gabrielsson och Falk blinkar blå.
