Som en (Öre)bro över mörka vatten
Mitt i det gatlopp som är Sandvikens IF:s sensommarschema väntar idag onsdag Svenska cupen och allsvenska Örebro SK. Vi blev hållna av, och kvitterade på, av ett Umeå som fick tillbringa 40 minuter med 10 man på Jernvallen.. Tidigt ledningsmål blev till ställningskrig blev till totalkollaps blev till tokforcering som slutade i ett… kryss. Första chansen att på riktigt dämpa det som Glenn Strömberg brukar upprepa, TRON PÅ DET hos motståndarna
och när Dalkurd komfortabelt vann mot Gefle IF hemma blev resultatet en 6 respektive 7 poängs marginal ner till toppkonkurrenterna. Status quo runt strecket medan BP fortsatte att vinna.
Inför det olägliga bortaderbyt mot Gefle IF fanns det för plötsligt nyfrälsta optimister som undertecknad, ett litet hopp om en möjlighet till fortsatt rygg på BP i händelse av vinst för Dalkurd i den match dem emellan som schemalagts till samma dag. Nu förutsatte ju detta även vinst för oss i detta olägliga, och skulle det visa sig, olycksaliga derby mot Gefle IF:
Vi dominerar matchen, egentligen mer än i hemmamötet som slutade i seger 2-0. GIF har en mer utpräglad defensiv matchplan som visar sig lyckosam efter att en briljant långboll från Amadou Kalabane når Leo Englund som via en tillräckligt subtil knuff i ryggen och en spark i bollförande Hartzells bakhasor får fram bollen till Jacob Hjelte. Som snubblar in 1-0. Hårt arbetande gävlebackar, med Kalabane och Sahlin i spetsen, har just den där dagen, just den där energin för att blockarna och rensningarna ska sitta, för att dom hotande studsarna ska hamna utanför stolparna.
Från rödvitt håll släppte man liksom mot Umeå bara till en ynka målchans och återigen är det tillräckligt för att tappa poäng, denna gång alla. Skillnaden denna afton är att spetsen i anfallsspelet saknas. Ännu en gång har vi stora problem att göra mål, ja komma till avslut, mot samlade försvar. Offensivt liknar matchen på Gavlevallen i mycket förlusten mot HTFF där slutprodukten i straffområdet blir inlägg och snett inåt bakåt-passningar utan adress. Motståndare som lyckas dra ner tempot genom att ta frisparkar och ett närmast löjeväckande antal skadeavbrott. Denna gång tillräckligt för GIF att ta en första derbyvinst i mannaminne. Om än på ett sätt som snarare cementerar bilden av hackordningen lokalt.
Men lokalrivalitet i all ära, de frågor förlusten mot GIF eventuellt ger upphov till har inte med styrkeförhållandena i gästrikefotbollen att göra utan handlar om vår fortsatta kampanj för att bärga en plats i Superettan. Det obarmhärtiga svar resultatet ger, kommer via BP:s kross av Dalkurd: Ettan norra 2021 handlar om 15 lag som gör upp om tabellpositioner medan BP blickar ner från förstaplatsen. För rödvitts del kan denna Superetta bara nås via kvalplatsen.
Nästa delfinal och möjlighet till att hänga av en konkurrent om kvalplatsen väntar på Söndag i Uppsala. Får vi en seger där har vi sannolikt utrymme för ytterligare något hack i kurvan. Vinner Dalkurd har vi å andra sidan en kvalfylld höst att vänta, där vår förmåga att konsekvent besegra den räcka mitten/bottenlag som följer blir avgörande.
Med två av tre nyckelmatcher avverkade, denna sensommarbatalj, befinner vi oss alltjämt med samma poäng tillgodo på konkurrenterna. Tveksamt om Gabrielsson&Falk anser dessa 6 poäng vara tillräckliga för att riktigt gå för det mot ÖSK och att på så sätt riskera status på truppen mot Dalkurd. Kanske å andra sidan att det kan vara en möjlighet att återfinna groovet i anfallen mot ett lag som sannolikt erbjuder en öppnare matchbild. Svenska cupen som en påminnelse om vart vi strävar, en ögonblicksbild av en tänkbar superettankollega. Att bära oss över mörka vatten.
