Strikern som kom in från kylan, SIF-BP 1-0
Det var den 22:a augusti, en dryg månad sedan alltså, som man senast kunde skriva att Sandvikens IF tagit tre poäng i Ettan. Knappt så att man kommer ihåg hur det kändes att vända tillbaka från Jernvallen med en seger, men det fick man - och en skön, rättvis sådan dessutom. I en riktig batalj till match.
Mötet i andra omgången vanns av BP, efter att vi i första halvlek fått bevittna det kanske mest imponerande motståndet hittills på ettan-nivå. BP sköljde fram, i våg efter våg och hade när domaren blåste till halvtidsvila 3-0. Man hade öst fram på kanterna, pressat, haft en kvalite och kyla i försvarsarbetet som gjort att dom kändes som ett oövervinnerligt motstånd. När SIF i andra halvlek släppte lite på positionsspelet och tillät sig att chansa mer i pressen så var helt plötsligt förhållandena dom motsatta. Men det blev ingen upphämtning trots att chanserna fanns där, kvaliteten i avsluten fattades - sånär som på en yttersida från mittback Olof Mård som reducerade efter dryga timmen spelad.
En Pelle Olsson som tagit med sig läxan från bortamötet och anpassat sina pjäser därefter, födde en helt annan matchbild nu på Jernvallen. BP pressade intensivt under första halvan av första halvlek men tilläts inte dominera bollinnehavet, och kunde heller spela sig till några vassa målchanser - eller målchanser över huvud taget. När pressen lagt sig kunde rödvitt långsamt kriga sig till ett litet övertag i matchen som utvecklade sig till en riktigt kraftmätning. Men det var rödvitt som stod för målchanserna och närmade sig ledningsmålet mer och mer. I andra halvlek fick Leo Englund öppet mål efter att ha rundat målvakten men kom ur vinkel och skottet kunde räddas av BP-back. 84:e minuten, enter Marcus Hägg och en minut senare kunde han stöta in 1-0 på Bellanders fina inlägg. BP matade in höjdbollar på slutet men kom inte närmre än till ett nästan-läge och en månad av Groundhog day var äntligen till ända.
Hägg blev huvudperson på sina tio spelminuter och kanske, kanske har han visat att han fortfarande är relevant i startelvan. I ett lag där vi efterlyst intensitet, har vi en annan outtömlig källa i Gustav Thörn, kanske matchens lirare som var härligt grinig och fysiskt på högerbacken och gjorde det svårt för BP att komma till sina effektiva spelvändningar. Jimmy Hansson också enorm, Mård, Håkansson ja en helgjuten insats från samtliga. Koidan stod för 100 felpass men bidrog också SÅ mycket till anfallsspelet och hade ett par giftiga skott. Mukunzi vann som vanligt löjligt mycket boll och var som vanligt den som vågade ta risker på mittfältet och på så sätt göra det möjligt för rödvitt att få igång sitt eget spel.
Med två vinster, en oavgjord och en förlust visar vi att vi kan matcha topptrion i år. Karlslund nu på söndag och dags att vinna matcher mot botten också.
