Sur förlust, Sandvikens IF - Sylvia (1-2)
Sylvia hemma och chansen att ta rygg på tätklungan ordentligt, men som så många gånger tidigare, inte minst under förra året, så upptäckte vi precis när vi så smått börjat känna vindsuget - att dom jäklarna hade bättre glid i nedförsbacke.
Seriefinal, ett postmortem:
Vi inleder matchen bra,håller Sylvia tillräckligt långt borta från straffområdet för att undvika instick och kombinationer. Samtidigt skapar vi en riktigt vass målchans när Christoffer Aspgren skickar in ett perfekt tidigt inlägg som Emil Bellander missar men som dyker upp vid bortre stolpen hos Leo Englund, som på något sätt också misslyckas med att få bollen på mål. Med cirka halva första halvlek förfluten mattas den rödvita offensiven av, och i 31:a minuten gör Max Olsson i Sylvia 0-1. Det är efter en fin kombination av lite klack och överhopp som man tar sig in i straffområdet. Runt straffpunkten kommer ett avslut på det resulterande inspelet som blockeras av Niclas Håkansson, tyvärr väljer bollen att studsa ut förbi Tobias Johanssons högra stolpe och ut till nämnda Olsson som stormar fram och trycker in bollen.
Jäkla oflyt såklart, lite frågetecken på Christoffer Aspgren som långsamt rört sig in i samma yta som Håkansson och Mård, och därmed släpper Sylvia-yttern.
Men nej, mest oflyt, svårt för Aspgren att förutsäga att bollen ska ta en så uddan bana.
Hade vi satt vårt kanonläge i början av matchen hade vi gått in med 1-1 i halvtid, det kan vi inte skylla på otur.
Andra halvlek inleds med ett kompakt Sandvikentryck, Hansson och Aspgren matar inlägg med varierande kvalite mot Sylvias straffområde som tyvärr aldrig når fram till riktiga avslut. Med kvarten spelad av andra dräller sandvikenförsvaret lite med bollen, Mukunzi spelar i stressat läge fel. Han jagar efter och lägger, utanför straffområdet vid långsidan, handen på en Sylviaspelare som tar chansen att ramla. Frispark från dålig vinkel tar i muren och blir på så sätt till en perfekt passning till en Sylviaspelare som får på ett bra skott. Tobias Johansson är på bollen tillräckligt för att den ska studsa ut till ännu en perfekt passning till dagens lyckost Max Olsson som sätter 0-2. Jäkla otur med studsen gånger två. Samtidigt ser en efter 1-0-målet övertänd Max Olsson till att vara först på bollen, medan yt-roomies Jimmy Hansson och Herman Johansson avvaktar. Jäkla otur igen. Såklart. Men onödigt av Mukunzi att dra på sig en frispark i ett ofarligt läge och för i ordningen 2 och 3 förlorar vi alltså andrabollar i straffområdet.
Ett visst tryck byggs upp igen efter kallduschen, Leo Englund reducerar på straff och när till sist Niclas Håkansson joggar upp i anfall och bollar matas in i straffområdet så skulle kvitteringen med lite tur kunnat slinka in. Alla försök blockeras dock och Sylviaförsvarare ser till att vara först på lösa bollar.
Under andra halvlek smög sig en bugg in i sändningen - kommentatorn fick konkurrens av ljudet från matchen BP-GIF. Det var inga större problem med det, tvärtom, de alternativa kommentatorerna var väldigt färgstarka och underhållande medan vår dito lämnade gott om utrymme. Så det fanns plats även om det då och då var svårt att veta vilken domare som blåst i pipan.
Förvisso kommenterade han BP:s målgörare, Albin Linner, men han träffade rätt även gällande Sylvia. “Han är fylld av självförtroende efter målet, det vet man själv när man gjort mål i division 6 att man i en halvtimme känner sig som Maradona”. Max Olsson slet som ett djur, skrek och gestikulerade. Hann med att döma ut Sandvikens IF i halvtid. Det slutade med ett rött kort i 92:a, men frågan är om inte det här är den kvalite som gjorde att Sylvia vann den här matchen, och kanske är det här en förklaring till att dom gjort en så fin inledning på säsongen. Intensiteten som finns över hela laget och hela vägen in på bänken som detaljstyrde spelare och skällde ut domaren. Förmodligen inte det bästa motståndet på Jernvallen i år, kanske inte så sympatiskt, men det sken i alla fall av vilja och tro i det där gänget. Vilja och tro finns säkert också hos rödvitt, men kanske att man skulle behöva kunna ta fram lite mer av den där intensiteten.
Alltså, många gör en bra match - Engqvist gör det bra, Mukunzi var tillbaka till sin normala standard. Aspgren flår som en vinthund upp och ner för sin kant. Vi förhindrar Sylvia att etablera långa anfall. Men frågan är om inte valet av uppställning ändå är det som fäller oss. Väljer vi Mukunzi och Engqvist på mitten så får vi två fysiska, försvarsstarka spelare som saknar den där riktiga spetsen framför offensivt straffområde. Yttermittfältarna Herman och Mendy positionerades aningen indragna, och tanken var väl att det skulle kombineras med ytterbackarna till inläggslägen mot ett ungt Sylvia. Även om framkomligheten på kanten fanns där, så försvarade Sylvia bra i boxen samtidigt som kvaliteten på inläggen inte var tillräcklig, det lämnade oss med en för liten verktygslåda att skapa riktiga avslutslägen.
Mot slutforingen klev Simba in på högerkanten medan Mendy kom in på mitten, Mukunzi ut. Med Simba kommer en mer traditionell yttermittfältare, och en förmåga att bryta in i straffområdet. Mendy driver upp tempot i speluppbyggnaden men hamnar i en position där han blir den lite mer sittande av dom två innermittfältarna, medan Engqvist fler gånger sätts i situationer där han ska manövrera på små ytor i offensiven. Lite upp- och nervända världen. Mendy hade sannolikt varit ett så mycket större hot på förlupna bollar, som avslutare och framspelare än det Engqvist kunde bidra med som ytterligare ett fyrtorn på dom bollarna som lyftes in.
Ja två stora starka mittfältare och två stora starka anfallare. Många gånger en välsignelse - och något andra lag säkert grämer sig för att möta, men det kommer också med en kostnad. Hur synkat, väloljat och metodiskt presspelet än må vara så begränsas det av den ensidiga fysik som hela vår centrallinje besitter. Vi saknar helt enkelt intensitet. Tänk en Naeem Mohammed på topp och en Raymond Mendy/Rasmus Lindgren på mittfältet och man får spelare som kan vara där snabbare när motståndaren ställer till det i uppbyggnaden och som kan komma igen och jaga ikapp snabbare och alltså inte behöver vara så rädda för att sälja sig, särskilt i den tidiga pressen.
Vi neutraliserade i stort sett Sylvias förmåga att kortpassningsspela sig till anfall, men fick ödsla allt för mycket tid på att se dem bekvämt rulla boll i egen backlinje. I det som förmodligen då Sylvias tvåmålsskytt skulle kalla attraktiv fotboll. Ett tidigt mål i häcken och det är här vi hamnar i stort sett mot samtliga lag av den här typen (exempelvis Dalkurd i Svenska cupen).
Vi har 8 poäng upp till täten, 6 poäng upp för att hänga på tätklungan, 21 matcher kvar, det här är ett långlopp och vi har att göra en bit in i vinter. Men ska vi vara med in på upploppet så måste vi hitta ett spel som mer konsekvent leder till tre poäng mot dom här lagen.
Vi har ju en norrman i mål för fasen, det här tar vi!