Los Angeles Galaxy - DC United

Snåriga häckar på bortagräs väntar Ljung och ÖSK

Det ville sig inte riktigt sist på Behrn Arena. Trots att de svartvita stundtals spelade riktigt bra och mestadels var det spelförande laget slutade rond ett i dubbelmötet med BK Häcken med seger för göteborgarna. På torsdag är det dags för rond två, en match som på förhand ser klart svårare ut än söndagens hemmamatch.

BK Häcken

De gulsvarta från Hisingen i Göteborg parkerar för tillfället på en sjundeplats i tabellen, vilket får ses som klart godkänt. Tillsammans med Åtvidaberg är de seriens målgladaste lag med 32 gjorda så här långt. Att häcken är ett lag som kan vinna över vilket lag som helst i allsvenskan om de har en bra dag har vi sett flera exempel på. Hittills har man t.ex. vunnit över MFF med 5-0 och IFK Norrköping med 6-0. Dessa segrar har dock kommit på den ordinarie hemmaplanen Rambergsvallen. I och med att Häckens kassako, Gothia Cup, spelas för fullt då mötet mot ÖSK är schemalagt, kommer matchen istället att spelas på Gamla Ullevi. Man kan alltså säga att det är två bortalag som möts, även om det ena givetvis har betydligt närmare hem än det andra...

Peter Gerhardsson har under den tid han varit huvudtränare för Häcken infört ett offensivt tänk i laget. Gerhardsson förespråkar en modern offensiv fotboll långt ifrån långbollar och "sparka och spring". Istället bygger laget omsorgsfullt sina anfall med start från målvakten Christoffer Källqvists helt ok passningsfötter. På mittfältet finns spelare som Makondele och Ericsson som är skickliga med boll och duktiga på att hitta öppnande passningar. Tittar man sen på anfallet så ser det inte heller så pjåkigt ut. Där finns nämligen den som gjort mest mål i allsvenskan så här långt, Majeed Waris, en spelare som är såväl snabb som teknisk och har ett lurigt tillslag.
Värt att notera är hur de gulsvarta hittills löst de problem som ibland uppkommit i samband med att det centrala mittfältet blir för svårt att spela sig igenom. Då har man istället, relativt konsekvent, istället startat anfallen genom att slänga iväg en lång boll på den reslige vänsterytterbacken, Tom Söderberg. Det gäller alltså inte bara för ÖSK att stänga av häckens skickliga innermittfält, utan även att hålla koll på den långa bollen till Söderberg. Gör man inte det tjänar det liksom ingeenting till att man stänger av de centrala delarna av planen med ett kompakt försvarsspel.

Tittar man på det defensiva så är BK Häcken även där ett modernt lag i den meningen att de ställer om blixtsnabbt från anfall till försvar med hela laget och direkt börjar med en aggressiv press på den motståndare som erövrat bollen. Att märka är även att Häcken oftast har sina ytterbackar väldigt högt upp i planen samtidigt som en central defensiv mittfältare sjunker ner och spelar i mer som en central försvarare. När ÖSK erövrar boll finns alltså goda möjligheter att ställa till med oreda om man riktar in sig på yotorna bakom de offensiva ytterbackarna.

Örebro SK

ÖSK spelar med ett helt annat självförtroende nu än innan P-O Ljungs inträde i klubben. Framförallt märks detta defensivt genom att de lag vi möter inte längre kan spela sig igenom vårt mittfält och försvar utan att anstränga sig. Med Haginge och Lumbana på det centrala mittfältet har vi en sköld som tar död på motståndarlagens centrala mittfältsgenier. Det är bra, men inte tillräckligt. För fotboll handlar ju inte bara om att förstöra för motståndarna, även om det ibland kan vara nog så viktigt, utan även om att vinna matcher. För att göra det senare är det av vikt att den där lilla runda tingesten som vi kallar boll förpassas in i det andra lagets mål. För att så ska ske krävs utöver ett bra kollektivt försvarsspel ett minst lika bra och kollektivt anfallsspel. Som det ser ut nu så är anfallssepelet stundtals bra, men ganska långt ifrån kollektivt. Allt som oftast härstammar de farligheter vi skapar från individuella initiativ signerade t.ex. Valdet Rama. Det är bra, spelare ska utnyttja sina kvaliteter, men det håller inte i längden att nästan bara vara beroende av individuella initiativ. Det krävs att alla vet vad de ska göra även offensivt. Det är troligt att även anfallspelet kommer att utvecklas till det bättre under P-O Ljung. Vi kanske bara behöver ge honom lite tid, killen har ju trots allt inte varit i klubben speciellt länge.

En som inte är helt förtjust i Ljungs centrala mittfältssköld är vår kära Tobias Grahn. Det är lätt att förstå honom när han säger att det han har i sin verktygslåda inte kommer till användning när han inte får spela centralt. För visst vore Grahn den som skulle kunna slå de där passningarna som ingen gör i dagsläget. Visst vore han den som skulle kunna driva upp tempot i vårt anfallsspel och visst vore han den som skulle kunna komma med offensiva djupledslöpningar som sätter myror i huvudet på motståndarlagen. P-O Ljung vet naturligtvis allt detta. Att han ändå inte väljer att spela Grahn centralt beror naturligtvis på att han inte tror att laget är redo för det än, att han är rädd för att han skulle förlora mer än han skulle vinna på det.

Utöver Grahn-gate så fick vi ÖSK-supportrar två negativa besked i inledningen av veckan. Såväl Atashkadeh som Haddad är nämligen indisponibla p.g.a. skador i ytterligar några matcher. En positiv nyhet är att U-21 laget såg riktigt bra ut i gårdagens match mot GAIS som slutade 2-0 till de svartvita. Bland de A-lagsaktuella spelarna såg framförallt Berger, Holmberg, Alimi och Yasin riktigt vassa ut. Kanske vore Yasin ett alternativ att slänga in om det går lite si och så med målskyttet?

Förra säsongens möten mot de gulsvarta slutade med två ÖSK-segrar varav den på bortaplan skrevs till 1-2. Vi hoppas naturligtvis på en repris...