Örebro - Sundsvall
2 - 1

Snöplig 2-1 förlust när Giffarna gästade Örebro

Jag hade planerat att skriva en lång artikel om Giffarnas imponerande kollektiv, vårt tålamod och vackra passningsspel. Allt det grusades när Sundsvallsdödaren Bertilsson kunde skjuta in 1-1 från ingenstans. Efter det så lyste höstlöven klart rött på min näthinna och jag kunde ana Rogic 2-1 mål innan det till slut kom på tilläggstid. Det var en sån match, en sån match som fick luften att gå ur mig fullständigt och orsaken till denna försenade matchrapport.

Giffarnas första halvlek definerade allt som den här säsongen hittills har handlat om, tålamod, passningsspel, kollektivt press- och försvasspel. Giffarnas spelare såg taggade ut redan vid avspark och det syntes från första matchminuten, de spelade med pondus och energi. Örebro fick jaga boll, fram och tillbaka över planen medan Hallenius konstant hotade i djupled. De få gånger Örebro lyckades få bollen (efter misslyckat skottförsök eller liknande av Giffarna) slog de mest långt mot någon av sina kantlöpare. Föga förvånade resulterade inte detta i några större problem för Giffarna.

Som sagt så var det spelarna i blått som styrde matchbilden. När Wilson kunde sopa in 1-0 (ett mål som inte var det snyggaste men präglades av det kollektiva och en gnutta tur) stämde jag av min bild av matchen mot sifforna fran en statistik-app. Den visade hela 72% bollinnehav till Giffarna och det kändes som i underkant. Örebro hittade lite ny energi i och med Giffarnas mål, men det gick snabbt tillbaka till att bara handla om Giffarna igen. Problemet var dock att spelinnehavet inte resulterade i något mer i denna halvlek, eller hela matchen för den delen. Efter en sådan dominans borde matchen varit över för länge sedan och Hallenius borde klivit upp i toppen av skytteligan. Istället kunde Örebrospelarna få pusta ut och lunka till omklädningsrummet för att prata ihop sig. I Cmores obligatoriska halvtidsintervju sammanfattade Martin Lorentzson läget på ett bra sätt: "Vi får jaga en del..." och "Vi måste lyckas hålla i bollen så vi får chans att vila lite".

Vid första anblick så kändes andra halvlek väldigt lik de tidigare 45 minuterna, Giffarna passade runt, runt och runt men utan att verkligen få till det där "sista" som man pratar om. Först tyckte jag att Örebrospelarna såg frustrerade ut, de svor åt domaren, stämplade Giffare och gick tufft in i duellerna. Jag tror dock det var något de pratat ihop sig om, alltså inte att spela fult, men att spela hårdare. Istället för att försöka utmana Giffarna på passningsspel valde de att göra något annat, och det gick vägen. I den 59:e minuten fick Bertilsson bollen efter att Örebro stoppat Giffarnas passningsspel. Giffarna som blivit mer och mer avslappnade, mer och mer naiva och spelade med en väldigt hög backlinje straffades direkt. 1-1 var ett faktum.

Giffarna gav inte upp, och jag hade fortfarande chansen att skriva en hyllningsartikel. Kollektivet fortsatte att jobba för varandra och som så många gånger förut den här säsongen så gick vi för seger istället för att vara nöjda med 1 poäng eller en hedersam förlust. Alla trodde nog också att det skulle få avkastning, till exempel så missade Wilson öppet mål med en nick, Batanero tvingade Jansson till en kvalificerad räddning och Hallenius var extremet nära efter ett inlägg från Tamimi. Närmare kom vi dock inte. På tilläggstid kunde Rogic göra 2-1 efter ett obefintligt försvarsspel. Jag är positiv till att flytta upp spelare i straffområdet, men att göra det när motståndaren ska slå en hörna är nog lite väl optimistiskt.

Det som jag tar med mig från denna match är dock det som gör fotbollen så underbar och är anledningen till att man fortsätter titta oavsett förra veckans resultat. Det är att det är målen som räknas, inte bollinnehav eller antal skott på mål. Örebro gjorde ett mål mer än Giffarna och förtjänar därmed sina 3 poäng. För Giffarna blev det en lärorik lektion i att vi måste göra mål på våra chanser och att aldrig tillåta sig själva att slappna av.

Istället för att cementera sin femteplats och fortsatt ha en teoretisk kontakt med topp 4 blev det istället uppenbart att vi istället får slåss om platserna 5-10 (även om jag fortsätter att hoppas). Jag ser nu fram emot ett revanschsuget Sundsvall som kan göra en liknande insats mot Brommapojkarna. Ett BP som inte alls har samma defensiva kapacitet som Örebro, och kommer därmed få mycket svårt att stå emot pressen i 90 minuter.