Lirarbloggen: Solen börjar le mot oss
Så smått tycker jag att vi kan se hur molnen skingras lite och allt ser med ens lite ljusare, lite bättre ut för vårt kära sällskap.
Efter några veckor med flyttning och mycket jobb så är äntligen Lirarbloggen tillbaka! Det har varit en stressig tid men det har nu lugnat ner sig en aning vilket ger mer tid att spendera på vårt älskade Örgryte.
Inledningen på säsongen var ju inte någon höjdare kan man säga, förlust i premiären hemma mot Skövde AIK. Därefter följde två stycken riktigt bleka insatser dels i cupen mot Falkenberg och dels mot Motala. Att se Örgryte förlora mot lag som Skövde, Motala och Falkenberg är något jag aldrig kommer kunna acceptera. Även om Örgryte just nu inte är ett av Sveriges bästa lag så sitter det på något sätt inpräntat i ryggen hos mig att man inte ska förlora mot EPA-traktor raggare från landet. Nej, att se våra rödblåa hjältar kriga på en plan som är granne med en bondgård och ortens befolkningen inte ens räcker till att fylla GU känns minst sagt jobbigt.
Men plötsligt hände något, i matchen mot Lund hemma började man se ett litet ljus i tunneln när Jonathan Lindström tände ett hopp som på den senaste tiden varit alldels för frånvarande. ÖIS gick in i pausen med 1-0 hemma och det kändes underbart, nu kvitterade dock Lund i andra halvlek och matchen slutade som vi alla vet 1-1 men det kändes nästan som en seger.
Efter detta var det dags att bege sig norrut till staden där folk pratar som att om de precis fått en stroke. Norrköping var staden, platsen var Nya Parken och här bärgade vårt älskade sällskap sin första seger för året då man enkelt vann över ett blekt Sylvia.
Nu kändes det i luften, ÖIS var äntligen på gång, man hade fått lite ordning i laget och trots en hel del tunga avbräck innan avspark mot Sylvia krigade vi oss till en 2-0 vinst och plötsligt ter sig världen lite ljusare, lite bättre.
Förra helgen kom Rosengård på besök till vår fina stad. Trots en en kavalkad av chanser lyckades inte Örgryte hitta målet förrän i den 93.e minuten då Nicolas Sandberg kunde rulla in 1-0 och avgöra matchen.
Även om det känns mörkt, trist och jobbigt ibland så känns det ändå som att ÖIS i takt med sommaren växer sig starkare och kan vi bara fortsätta såhär så ska vi banne mig se till att vi slipper spela i denna gärdsgårdsserie nästa år. Det är vi för bra för.
