Solna tur och retur – en rödblå reseberättelse
ÖIS mötte svenska mästarna AIK i cupen under gårdagen. Nästan 400 ÖIS:are var på plats på Friends Arena – däribland Nils Cedman från redaktionen som följde med Östra Stå upp. Här är hans reseberättelse från gårdagen.
Göteborg 04:30 (vänstra bilden)
I de flesta fall är det ingen höjdare att gå upp 04:30 på en lördag. Men det finns undantag – typ som när en resa till Friends Arena och AIK borta väntar. Detta var ett sådant undantag. Östra Stå-hoodien åkte på, och sedan bar det av till Ringön där bussen väntade. 06:00 rullade bussen iväg, fullsmockad med taggade, men aningen trötta ÖIS:are. Med på bussen fanns även ett fåtal fans till den schweiziska klubben FC Schaffhausen som hade anlänt till Göteborg under fredagen. Det bjöds på öl, men klockan 06 så kände jag mer för min kiwi-smoothie. Ölen fick vänta tills senare.
Ulricehamn 07:00 (högra bilden)
En av många pauser längs vägen, denna i Ulricehamn. Solen var precis på väg upp – likt alla ÖIS:ares pigghet.
Gränna 08:45
I samband med ett ytterligare stopp, fick några syn på den gamla slottsbygnaden Brahehus som tonade upp sig 200 meter från bussen. Självklart skulle det tas en gruppbild där! I den isande kylan (många hade endast t-shirt på sig) tog vi oss upp till byggnaden. Förutsättningarna för en gruppbild här var perfekt – som ni kan se på bilderna var det möjligt att gå in i själva "slottet", eller ruinen om man vill kalla det så. Här togs bilder – en och en annan nidramsa åt Gais sjöngs också.
Friends Arena 13:30
Efter ett antal timmar fyllda av kisspauser, sånger och öldrickande var den slutgiltiga destinationen äntligen nådd – Friends Arena. Inpasseringen på arenan var inte helt smidig – bussen körde först till fel ingång där vi fick vänta i bussen i cirka 20 minuter, innan bussen rullade vidare till nästa ingång, denna gången den rätta. Väl på plats kunde klacken se spelarna värma upp.
Friends Arena 14-15:45
"Tycker ändå det är kul att ÖIS supportrar försökte bjuda upp till dans på Friends igår. Klackmässigt alltså. Har följt AIK i snart 30 år och trodde inte ens de hade något bortafölje. Men här vill jag ändå ge lite cred för en levande supporterkultur".
Så skrev fotografen och AIK-profilen Joakim Hall på Twitter under söndagen. Och han har rätt: Gårdagens prestation från ÖIS-klacken var definitionen av en levande läktarkultur. Vid inmarschen (vänstra bilden) tändes ett antal bengaler och rökbomber, något som resulterade i ett fint tifo, och att en rödblå rök steg upp mot himlen. Klacken var inte klara där – under hela matchen sjöngs det för fullt från de nästan 400 rödblåa på plats. Gårdagens klackinsats visade att ÖIS har en levande supporterkultur som är få förunnad och någonting att vara stolt över.
Det var inte bara på läktaren som Rödblått bjöd upp till dans. Även på planen imponerade ÖIS med en försvarsmur modell större som höll tätt i 85 minuter innan Henok Goitom nickade in 1-0. Men trots förlusten var det inga överdrivet sura miner. ÖIS stod upp bra mot AIK, något som bådar gott inför den analkande seriestarten.
Friends Arena 15:50 (vänstra bilden)
Spelarna fick sina välförtjänta applåder och alla ÖIS:are satte sedan av mot bussen. Väl vid bussen var det dags att stöta på de två första (av många) hinder på hemresan. Utanför grindarna till arenan stod ett 50-tal svartklädda AIK:are och markerade sin närvaro, vilket inte ledde till mer än en sisådär fem minuter extra lång väntan i bussen.
Nyköping 18-20 (högra bilden)
Men strax därefter dök nästa hinder upp – bussen var sönder. Rykten florerade om hur bussen gått sönder; Hade allt hoppande tagit ut sin rätt på bussen? Var det punka? Till slut kom det fram att växellådan hade slut på olja. Byte av buss var nästa steg enligt busschauffören. Men bussen rullade på, utan problem vad det verkade som. Och att bussen var sönder verkade inte påverka särskilt många på bussen. Istället föll de flesta i djup sömn.
Vid ett stopp vid en bensinmack i Nyköping (samma ställe som hade varit skådeplats för ett stort supporterbråk några timmar tidigare) kom så beskedet. Alla skulle av bussen, och den nya skulle anlända om en timme. Tillfället att fylla på tomma magar togs i akt – men efter en timma hade inte någon buss dykt upp. I glassplittret från det tidigare bråket stod vi strandade och undrade hur vi egentligen skulle ta oss härifrån. Efter nästan två timmars väntan dök en buss äntligen upp. Ett unisont glädjevrål bröt ut bland ÖIS:arna, men glädjen dog abrupt – busschauffören hade inte en tanke på att plocka upp ett gäng trötta (vissa festsugna) ÖIS:are.
När jag var på väg att beställa en taxi hem som hade kostat mig ett par tusenlappar, dök bussen upp, och denna gången var det den rätta. Bussen rullade äntligen, några timmar försenad, hem till Göteborg.
