STATISTISK ANALYS: Rånade HIF Hammarby på Tele2:s konstgräs?
HIF spelade 2-2 mot Hammarby i söndags. Trots att matchen gick på konstgräs och att man saknade en lång rad ordinarie spelare. Siffror från statistikverktyget Wyscout visar hur HIF lyckades med detta, trots att man var i stort spel- och chansmässigt underläge under stora delar av matchen.
MATCHEN I SIFFROR:
Hammarby-HIF 2-2
1-0 Imad Khalili (12), 1-1 Max Svensson (47), 2-1 Aron Johannsson (55), 2-2 Alex Timossi (74)
Matchreferat och spelarbetyg finns på följande länk: Hammarby-HIF 2-2.
Förväntat antal mål (xG): 4,56-1,67
Avslut: 22-12
Avslut på mål: 11-5
Passningar: 622-317 (varav 555-253 korrekta)
Passningsprocent: 89%-80%
Bollinnehav: 62%-38%
Vunna dueller: 89-86
Källa: Wyscout.
Siffrorna ovan får en att haja till. 4,56 förväntade mål i en fotbollsmatch är mycket högt. Ovanligt högt. Faktum är att inget annat lag under de fem senaste åren nått upp i ett lika högt antal förväntade mål mot HIF.
Vad säger då denna statistik egentligen? Statistikverktyget Wyscout beräknar det förväntade antalet mål utifrån varje avslut ett lag tar i en match. Måttet är ett index där ett större antal variabler ingår: Längden från mål avslutet kommer ifrån, vinkeln till mål, om det är en nick eller ett skott, var passningen kommer ifrån och så vidare. Varje avslut ges utifrån detta en sannolikhet att gå in i mål, exempelvis 20 procent. Summan av sannolikheterna för varje avslut ett lag haft i en match ger det förväntade antalet mål för laget i den matchen. Om ett lag exempelvis har särskilt giftiga avslutare, så kommer man säkert över en säsong att kunna göra fler mål än det förväntade antalet mål. Och tvärtom.
Och 4,56 är alltså en hög siffra. Men hur kunde Hammarby skapa så mycket bra målchanser – och varför gjorde man bara två mål?
HUR KUNDE HIF TA POÄNG?
Utan Martin Olsson, Mohammed Abubakari, Brandur Hendriksson och Alexander Nilsson – fyra spelare som var riktigt bra i HIF:s föregående match, vinsten mot Djurgården, så fick HIF med sig en poäng. Detta alltså trots att Hammarby enligt Wyscouts statistik förväntades göra nästan tre fler mål än HIF. Varför?
1. Hammarbys ineffektivitet
I den första halvleken hade Hammarby 13 avslut. Inget annat lag, förutom Malmö FF i derbyt, har varit i närheten av sådana siffror mot HIF i år. Det resulterade dock bara i ett mål.
Det finns inga 100%-iga målchanser i fotboll, men Imad Khalilis 1-0-mål kom på en av de klaraste målchanserna vi sett i årets allsvenska – ett sådant avslut ger 79 procent chans att få in bollen från det läget, beräknar Wyscout. Chansen han brände tjugo minuter senare, när Mix Diskerud räddade på linjen, skulle enligt Wyscout gått in 72 gånger av 100.
Hörnor var också en del av spelet som Hammarby skapade lägen på. Man fick iväg fyra avslut efter sådana – så många har bara AIK, Malmö och Kalmar tidigare lyckats med mot HIF i år.
Rickard Magyars nick i slutet av halvleken kom efter en sådan och det läget ger mål 51 gånger av 100.
2. HIF hade Ian Pettersson mellan stolparna
Magyars nick var dessutom välplacerad, vilket ytterligare ökar sannolikheten för mål. Men HIF hade en målvakt på tårna i Ian Pettersson – den räddningen var en av säsongens svettigare! Pettersson räddade totalt åtta skott i den här matchen, varav fyra definierades som reflexräddningar!
18-årige Pettersson gjorde ju sin andra allsvenska match – den första var mot Sirius förra sommaren. Då höll han nollan och hyllades efter en bragdartad insats som gav tre poäng till HIF. Men faktum är att han räddade fler skott i söndags. Mot Sirius gjorde han sju räddningar, varav tre reflexräddningar.
3. HIF:s offensiva spelare agerade med skärpa och kvalitet i de avgörande lägena
Rasmus Jönsson och Max Svensson gjorde bägge insatser som var bland säsongens bästa. Den sistnämnde hittade ett bra samarbete med Anthony van den Hurk och när inhopparen Alex Timossi serverades en målchans förvaltade han den.
HIF:s chanser var inte lika klara som Hammarbys – men målskyttarna Svensson (35 procents chans att hans avslut skulle gå in) och Timossi (39 procent) hade bättre skärpa än Hammarbys Imad Khalili och Aron Johannsson. Alla fyra spelare gjorde varsitt mål, men Hammarbys anfallare hade lägen för att göra fler. Bara Khalilis xG i matchen var höga 1,93.
HAMMARBYS PASSNINGSSPEL - DET BÄSTA HIF MÖTT I ÅR?
Vi såg ovan att Hammarby slog nästan dubbelt så många passningar som HIF. Särskilt i vissa delar av matchen dominerade hemmalaget. Det mesta av det här spelövertaget hade Hammarby i andra halvan av första halvlek och under slutskedet av matchen. Under den sista kvarten av respektive halvlek hade Hammarby 72 respektive 71 procent av bollinnehavet.
17 gånger under matchen lyckades Hammarby få till passningar där mottagaren befann sig max 20 meter från HIF:s mål. Det har inte något annat lag lyckats med i årets allsvenska – förutom Hammarby själva, som hade 24 sådana passningar på Olympia. 45 gånger fick man ha bollen i straffområdet – även det en betydligt större siffra än vad någon annan motståndare lyckats med mot HIF i år.
Hammarbys passningsspel var ett av de mest potenta HIF ställts mot i år. När man väl hade bollen gick det drygt tre sekunder mellan varje passning – den enda andra motståndare som överträffat den siffran är Sirius.
Första kvarten blev mycket svettig för HIF, som dock klarade sig undan den utan att släppa in mål. Hammarby en utpräglad konstgräsfotboll där plastmattan gjorde att laget kunde rulla boll extra snabbt och duellspelet uteblev. HIF bara kom in i tre dueller under första kvarten, samtidigt som Hammarby slog 131 passningar. Men Hammarby gjorde inte mål under den perioden och mål är som bekant ganska avgörande i fotboll…
FÖLL HIF IGENOM I DEN HÄR MATCHEN?
Nej, det skulle jag inte vilja säga – bortsett från den nämnda första kvarten. Det är också svårt att peka på att försvarsspelarna gjorde avgörande stora misstag, även om man kanske kan anmärka på Erik Figueroas positionsspel vid Aron Johannssons 2-1.
Den enda HIF:are som enligt statistiken hade en riktigt jobbig eftermiddag försvarsmässigt var Joseph Ceesay. Paradoxalt nog var mitt intryck i halvtid att han varit HIF:s bäste offensive spelare under de första 45. Men lika mycket som han dominerade på högerkanten mot Hammarbys vänsterback Tim Söderström, så hade han problem bakåt. Han förlorade 10 av 12 ”defensiva dueller” (detta definieras av Wyscout som en situation där en spelare ställs en mot en mot en motståndare och försöker stoppa dennes löpning eller dribbling). En hel del av dessa ägde rum precis utanför det egna straffområdet. Det var två ytterbackar som hade sina styrkor i offensiven som möttes på den kanten och med tanke på att Hammarby hade mycket mer anfallsspel så får man säga att Tim Söderström (som vann fem av tolv defensiva dueller) gick vinnande ur den tvekampen.
Oroväckande för HIF var att man, trots det defensiva spelet med samlat försvar, råkade ut för hela nio kontringar mot sig (fem från vänsterkanten), varav sex ledde till avslut. Rasmus Jönsson, som ju låg bakom 2-2-målet med sin briljanta passning, hade faktiskt under kvarten före det tre hemska bolltapp på mittplan som ledde till kontringar för Hammarby.
Men även när det gäller kontringar så överglänser återigen HIF Hammarby i effektivitet. Alex Timossi avslutade en av HIF:s två med mål och Hammarby gjorde inga alls.
FLER SIFFROR FRÅN HAMMARBY-HIF:
Inlägg: 28-9
Hammarby vräkte inlägg och inspel mot HIF:s straffområde. Främst låga sådana – man är inget lag som gillar att slå nickbollar mot en stor forward. Men det var faktiskt bara nio av de 28 som nådde en annan Hammarbyspelare. Darijan Bojanic, som i övrigt gjorde en bra match, nådde faktiskt bara fram med en av fem bollar. Kebba Ceesay bröt totalt sex passningar i HIF:s straffområde. Erik Figueroa bröt tio, varav åtta i straffområdet!
Luftdueller: 17-19
Hammarby gillar som sagt inte att slå luftpastejer. Därför saknade HIF inte sin bäste defensive huvudspelare (exklusive Andreas Granqvist) Martin Olsson lika mycket som man kanske gjort mot ett lag som spelar på ett annat sätt. Den spelare i HIF som var involverad i flest nickdueller var Anthony van den Hurk – han vann tre av nio sådana. Trots det stora spelövertaget fick inre mittbacken Kebba Ceesay bara gå upp i fem luftdueller – han vann fyra. Tillsammans med Rasmus Jönsson var han involverad i näst flest luftdueller i HIF. Jönsson vann tre av fem.
Passningar (bakåt/sidled/framåt): 85/261/167-53/96/115
HIF var betydligt mer direkta i sitt passningsspel än Hammarby och det visar sig i dessa siffror. 43,6% av HIF:s passningar gick i djupled – motsvarande siffra för Hammarby var 32,6%. 71% av HIF:s framåtpassningar slogs med rätt adress och 80 procent av Hammarbys.
En stor del av de här passningarna inom HIF var de för det nya 5-3-2-systemet karakteristiska bollarna från yttre mittback till ytterback. Erik Figueroa slog åtta djupledsbollar till Adam Eriksson och Mix Diskerud slog fem till Joseph Ceesay.
Progressiva passningar: 82-61
Ett intressant mått är så kallade ”progressiva passningar”, som mäter de passningar som leder till att bollen kommer ”signifikant” närmare motståndarens mål – 30 meter om den slås inom egen planhalva, 15 meter om den slås från egen planhalva till motståndarens och 10 meter om den slås på motståndarens planhalva. Det här var den ”jämnaste” passningsstatistiken i matchen, vilket ytterligare visar på HIF:s mer direkta spel. Den vanligaste sådana passningen gick från Mix Diskerud till Anthony van den Hurk (fem gånger). HIF slog 77 procent av dessa till adress, Hammarby 86 procent.
PPDA: 8,6-32,91
PPDA står för ”Passes per defensive action” och är ett mått för att mäta hur effektivt ett lag genomförde sin höga press. Det är spelet på de offensiva 60 procenten av planen som räknas och måttet tas fram genom att dividera motståndarlagets antal passningar med det egna lagets totala defensiva aktioner (frisparkar emot, brutna passningar, vunna dueller och glidtacklingar). Ett lågt värde innebär att man lyckats med ett högt presspel.
HIF:s värde 32,91 är mycket högt – Hammarby fick alltså slå så många passningar för varje defensiv aktion HIF genomförde på Hammarbys bakre sex tiondelar av planen. Man hade alltså en mycket begränsad hög press i den här matchen. HIF var antagligen tillfreds med att låta Hammarby hålla i bollen i den här delen av planen och fokuserade på att minimera ytorna på den sista tredjedelen där Hammarby är så snabba och giftiga på sitt konstgräs.
Särskilt passiva var man under den första kvarten, då Hammarby slog 101 passningar inom det aktuella området utan att HIF gjorde en enda defensiv aktion.
32,91 var HIF:s högsta PPDA den här säsongen – och överlägset så. Näst högst värde hade man i den horribla premiären mot Varberg – 22,57. Den gången hade HIF ännu inte stämplat in i årets allsvenska.
Hammarbys 8,6 är ett av de lägre talen HIF ställts emot i år. Bara Östersund (6,75), Varberg i premiären (7,07), Rickard Norlings Atalanta-inspirerade AIK hemma (7,22) och Djurgården (8,2) har haft mer effektiv hög press enligt detta mått.
SUMMERING
"Hur tusan lyckades HIF med detta?", var frågan jag ställde mig i min "sex intryck från matchen"-artikel efter slutsignalen i söndags. Då syftade jag mest på prestationen i att ta poäng borta mot ett Hammarby på uppgång utan Martin Olsson, Mohammed Abubakari och Alexander Nilsson (utöver alla andra skadade spelare).
Efter genomgången av statistiken inser jag att frågan nog i första hand bör ställas mot bakgrund av matchbilden. Hammarby fick igång sitt konstgrässpel rejält bra i söndags och "borde" vunnit – ingen annan motståndare har enligt siffrorna haft ett sådant här spel- eller chansövertag på HIF i år.
Men för att lyckas i fotboll behöver man också vara skarp i straffområdena. Det har inte minst HIF fått lära sig under de senaste säsongerna, exempelvis nedflyttningssäsongen 2016. Där överträffade HIF Hammarby med råge den här gången. Hammarby bjöd på ytor och bra anfallsslägen. Rasmus Jönsson, Anthony van den Hurk och inte minst målskyttarna Max Svensson och Alex Timossi såg med sina kvaliteter till att utnyttja dessa.
Fortsätter den kvartetten på inslagen väg under de sista tio omgångarna blir det ingen nedflyttning 2020.
