Historiskt reportage: Brages väg till Allsvenskan 1965
I den här artikeln gör vi en tidsresa till mitten av 60-talet, en av Brages storhetstider som kulminerar i avancemanget till Allsvenskan 1965. Med oss på resan har vi den gamle Bragelegenden Sture Lindvall, 87 år, som vänligt nog ställt upp som guide i fören på tidsresebussen.
Vändpunkten
Ett par decennier efter Brages storhetstid på 30- och 40-talet hade intresset för IK Brage svalnat något. i mitten av 50-talet hade visserligen intresset tillfället ökat igen sedan klubben hade tagit sig till Allsvenskt kvalspel säsongen 1957, men laget misslyckades med sitt försök och publiksiffrorna började dala igen. Runt 1963 sker en vändpunkt och publiksiffrorna ökade stadigt i takt med lagets framgångar i division 2. Brage huserade alltjämt i toppskiktet av tabellen, men när säsongerna 1962, -63 och -64 summerades så hade man ändå inte varit riktigt nära.
År 1963 hade Brage ett hemmasnitt på runt 2.100 åskådare, men i enskilda matcher kunde det dock komma betydligt fler. Rivalmötet mot Sandviken lockade det året runt 6.500 personer, och liknande siffror sågs även mot Hammarby.
År 1964 ökade hemmasnittet till runt 3.000 åskådare och 1965 hade man ett snitt på ca 3.400. Mot slutet av säsongen -65 började folk vallfärda från olika delar av Dalarna för att bevittna Brages framgångar och publiksiffrorna på Domnarvsvallen vandrade uppemot 6.000 åskådare.
Dalfolket köar för att komma in på Domnarvsvallen.
Division 2 var på den tiden – precis som det låter – Sveriges andradivision, och delades upp geografiskt i fyra olika serier: Norrland, Svealand samt Östra- och Västra Götaland. Brage tillhörde Svealands-divisionen, där bland andra också Sandvikens IF, Västerås SK och vissa år även Hammarby IF huserade.
Lennart Samuelsson
Brage tränades av den tidigare landslagsstjärnan Lennart Samuelsson, som hade spelat för Elfsborg och franska Nice. Tränarkarriären inleddes i IFK Luleå, där han vid två tillfällen fört norrbottningarna till Allsvenskt kvalspel. Luleås starkast lysande stjärna vid den tiden var den unge, hårdskjutande anfallstalangen Sture Lindvall, som varit en starkt bidragande orsak till klubbens framgångar i norrlandsserien.
Lennart Samuelsson rekryterades som tränare till Brage inför säsongen 1962, varpå klubbens sportsliga framgångar omedelbart började ta fart. Inför säsongen 1963 lyckades Samuelsson också övertala sin forne anfallsstjärna i Luleå att flytta ner till Borlänge och ansluta sig till Brages lagbygge.
- När Lennart skulle flytta så var han på mig, och sen undan för undan så… ja tillslut så hamnade jag här, berättar den forne anfallsstjärnan Sture Lindvall.
87-årige Sture talar fortfarande bred norrländska trots att han bott i Borlänge i 62 år. När jag träffar honom i hans villa i Domnarvet slås jag av hur prydligt och välstädat där är, med fotografier av idrottande barnbarn och olika jaktdiplom och troféer på väggarna. Utanför är trädgården välskött och noga omhändertagen - trots att Sture varit änkling i 15 år och därmed ensam fått sköta om hela hushållet. Källargolvet och trappen målade han själv om för ett par månader sedan, och i garaget hänger verktygen prydligt uppradade på väggarna. Det är utan tvivel en ordningsam och vital 87-åring som jag fått äran att intervjua.
Sture Lindvall anslöt till Brage som 24-åring från IFK Luleå och spelade i klubben 1963-70. Han är för alltid ihågkommen som en teknisk, snabb och målfarlig anfallare, men framför allt för sitt fruktade stenhårda skott. Stures ryktbarhet var en bidragande faktor till det ökande publiksnittet på Domnarvsvallen – alla ville bevittna när han avlossade sina kanonkulor.
Andra stjärnor i truppen var veteranen Tore Åhs – som varit med och fört klubben till Allsvenskt kval redan 1957. Tore var en spelskicklig taktiker som också gjorde en hel del mål. Han tog gärna ledarrollen på planen och var en förebild för de yngre spelarna.
- Tore var en konstruktiv spelare, säger Sture Lindvall. Han kunde säga: ”Vi gör si, vi gör så – och när matchen pågick, då kom bollen där den skulle. Han begrep sig på fotboll, och han hade en hög röst som hördes över hela planen.
- Sen hade vi Leif Ivarsson från Hallstahammar, han var en riktig kämpe kommer jag ihåg. Och Erik Hörnberg från Insjön, han var snabb och bra. Han spelade ytter.
Sture fortsätter:
- Och så hade vi ju målvakten Uffe Blomberg – han var nog en av de bästa. Jag tror han kom någonstans ifrån Örebrotrakten, men jag är inte riktigt säker. Han spelade med oss i några säsonger innan han hamnade i Åtvidaberg.
Andra framträdande spelare från den här eran var den blixtsnabbe yttern Stig ”Lill-massa” Johansson, den tekniske spelfördelaren Nisse Nordahl, den pålitlige försvarsklippan Bengt Kling, den energiske vänsterbacken ”Garvis” Andersson och skåningen Gert Nilsson med meriter från Allsvenskan.
Vad hände 1965, när ni gick från att vara ett lag på övre halvan till att bli dominta i serien?
- Vi började spela mer konstruktiv fotboll, och det tyckte jag om. Inget pang-pang och sparka långbollar, berättar Sture Lindvall.
Hur var publikstödet?
- Jo det var fint, säger Sture med ett leende. Det var många fler än det är idag. Vi hade ofta 5-6.000 åskådare. Idag får man vara glad om det kommer 2.000. Sen hade vi uppåt 15.000 i kvalserien, och ändå var det knappt en polis på plats.
Brage hade också ett starkt bortafölje, något som visade sig i bortamatchen mot Sandvikens IF den 5:e september 1965. Publiksiffran på Jernvallen skrevs till 3.218 personer, och enligt Falukuriren var hälften av bilarna på arenans parkering ”W-märkta”, vilket innebar att de var registrerade i Dalarna, medan Borlänge Tidning uppskattar att fler än hälften av åskådarna var dalfolk.
Falukuriren skriver:
”Och så har vi fått fotbollsfeber här i Dalarna. Det går inte att ta miste på. Ändlösare bilköer än på söndagen mellan Falun och Sandviken torde aldrig ha skådats. Brage är orsak till haussen, som så många gånger förr. Och det är ett Brage som skrivaren av dessa rader aldrig tidigare sett bättre. Inte ens årgång 55-56 spelade en så alltigenom vårdad, snygg fotboll.”
Sture Lindvall delar med sig av minnena från matchen:
- Sandviken hade ett bra gäng och en bra centerhalv – han var nog B-landslagsspelare. Och jag hade nog världens lättaste – för jag lurade honom många gånger… (Sune Sundell, mittback Sandviken, fd landslagsspelare).
Han fortsätter:
- ”Tigern” Nilsson som stod i mål för Sandviken – han var från Islingby här i stan – han hade sagt till ”Slana” (Österberg, Lennart – lagledare och Bragelegend) innan matchen: ”Den där Lindvall, han ska inte få göra ett mål på mig.”
Sture ler lurigt:
- Jag gjorde två och spelade fram till tre.
Han beskriver ett av sina mål:
- Jag drog till bollen - ”Tigern” hann aldrig ens reagera – men bollen slog i ribban. Och sen kom den ut igen utanför straffområdet – av rekylen. Då tog jag ner den på bröstet, sen drog jag två man och sen small det igen. Bollen slog i ribban, sen ner i backen och sen upp i nättaket. Först var det alldeles tyst på läktaren – dom hann nog inte uppfatta vad som hade hänt. Men sen… vilket liv det blev.
Var Sandviken era rivaler?
- Ja, så var det. De var duktiga då. Det var ett riktigt kämpagäng, dom var vildar en del av dom.
Utdrag från Falukurirens matchreferat:
”Hemmalaget blev helt enkelt utspelat efter konstens alla regler. Brage var bättre i praktiskt taget allt, snabbare på bollen och framför allt ett mera fantasifyllt spel, som skapade massor av målchanser.”
Sture magnifik
Stig Sundell skulle ensam försöka ta hand om Sture Lindvall, men den saken gick han bet på. Stures första halvlek var hans bästa i Bragekedjan. Samtliga mål stod han bakom, två gjorde han helt ensam och vid de båda andra i första halvlek var det också han som stod för grovjobbet.”
Brage vinner tillslut bortamatchen mot Sandvikens IF med hela 7-3 i säsongens målrikaste match, och med fem omgångar kvar är Brage i serieledning – tre poäng före IFK Stockholm. Till och med Sandvikens hemmapublik applåderade dalkarlarnas vackra spel. Men tränaren Lennart Samuelsson vill inte börja tala om något kvalspel än:
”- Nej, nej – det är långt dit än. Det återstår ännu fem matcher och mycket kan hända, även om jag naturligtvis inte kan neka för att det nu börjar se rätt lovande ut. Men vi tar en match i taget och även om vi har hemmaplan i fyra av de fem drabbningarna, så finns det ingen anledning att ta ut några segrar i förskott.” sa Samuelsson till Borlänge tidning efter matchen.
I efterföljande omgång tar Brage ytterligare kliv mot kvalspelet när man besegrar Västerås SK i en stenhård kamp inför 6.000 åskådare hemma på Domnarvsvallen. Västerås hade gjort sin läxa och hade satt två man att bevaka Brages norrländska skyttekung. Men Sture lyckas ändå pricka in två mål, och båda skotten är precis så där knallhårda som Sture gjort sig vida känd för. Det första i vänstra krysset efter fem minuters spel, det andra direkt efter paus efter en vacker framspelning av slitvargen Björn Eriksson. Västerås forcerar mot slutet av matchen och lyckas också få in ett reduceringsmål innan domaren Bengt Dahlbäck äntligen blåser av matchen. Tidningarna utser Sture Lindvall och målvakten Ulf Blomberg till matchhjältar i en gastkramande tillställning.
Sture Lindvall gör 1-0 och 2-0 mot Västerås SK.
Vad var hemligheten bakom dina stenhårda skott?
-Ja, det är många som har frågat, berättar Sture. Jag hade ett par skor som jag fått tag i på Norrländska Motorkompaniet i Luleå - Brasil hette dom. Och du vet, dom gamla fotbollskorna från den här tiden, dom var så höga framtill. Men dom här, Brasil – ja, det var så jäkla fina skor – för längst fram var dom låga. Då fick man bollkänsla – för det är det som är det viktiga.
87-åringen gestikulerar när han fortsätter:
- Du måste ha känslan för det där: Pang! Mitt på bollen bara. Och gärna att man ligger över lite grann.
Sture påpekar att det är stora skillnader på dagens bollar och dåtidens läderpärlor:
- Fotbollarna idag måste vara väldigt mycket lättare än dom var en gång i tiden. Jag menar, målvakten idag han behöver ju nästan inte anstränga sig, han skjuter ju nästan från det ena målet till det andra.
Fyra matcher återstår nu och Brage toppar alltjämt tabellen, tätt följda av IFK Stockholm på andraplatsen. Dalfolket känner doften av Allsvenskan och de gamla gubbarna på södra läktaren drömmer sig tillbaka till storhetstiden på 30- och 40-talet – när spelare som Sune Zetterberg, ”Pysen” Jernberg, ”Massa” Johansson och Sixten Skoglund lirade brallorna av motståndarna på Domnarvsvallen. Skulle de få uppleva ännu en storhetstid för stadens lag?
- Alla pratade om 37:orna, dom var tydligen heliga här i stan. Dom spelade riktigt tufft sägs det - kanske på gränsen till fult, berättar Sture Lindvall.
Segrarna fortsätter att inkasseras. Karlstad BK besegras med 1-0 på hemmaplan och Sundbyberg krossas med 3-0 borta i huvudstaden. Förväntningarna är skyhöga och pressen på spelarna ökar alltmer. Tränaren Lennart Samuelsson och lagledaren ”Slana” Österberg får konstant slå bort journalisternas frågor om kvalspel. Ämnet är strikt tabubelagt och mantrat som upprepas gång på gång är ”En match i taget”.
I den näst sista omgången har Brage chansen att säkra seriesegern. För motståndet står Södertälje SK som desperat slåss i botten av tabellen för att undvika nedflyttning. För Brages del räcker det med oavgjort för att säkra en plats i kvalserien. Men Södertälje bjuder på ett oväntat tufft motstånd och Bragespelarna känner av pressen från publiken.
Med 35 minuter kvar leder bortalaget med 2-1 och nervositeten i Bragelägret är påtagligt. Men Sture Lindvall behåller sitt fokus och sitt norrländska lugn, och när inlägget kommer ifrån Brages vänsterkant får han perfekt tajming på upphoppet. Huvudspelet är inte Stures starka sida - i normala fall är det med fötterna som skyttekungen producerar sina mål. Men den här gången får norrlänningen till en perfekt nick och sekunden senare rasslar det till i nätet bakom Kjell Olausson i Södertäljemålet.
- De hade en bra målvakt, men för en gång skull hoppade jag högre och nickade bollen i mål.
Sture Lindvall ska till att nicka in kvitteringsmålet mot Södertälje SK.
Stures kvitteringsmål förverkligade dalfolkets drömmar – Brage var klart för kvalspel till Allsvenskan. Den sista seriematchen mot bottenlaget Karlskoga-Bofors städades av med enkelhet (2-0) och Brage hade gjort en helt fenomenal säsong. Lagets stora hjälte hette Sture Lindvall.
Sture Lindvall med segercigarr - omgiven av damer.
Sture Lindvall (mitten) tillsammans med lagledaren ”Slana” Österberg (vänster) och tränaren Lennart Samuelsson (höger) intervjuas av Putte Kock.
Kan du berätta om den här bilden, Sture?
- Ja, det var en TV-intervju inför första kvalmatchen. Det är ”Slana” och Lennart Samuelsson och jag själv som intervjuas av Putte Kock. Det var kul, han var ju en ganska stor man, en kändis.
Var du en stjärna nu?
- Ja, det var ett jävla tryck. Jag minns att jag fick gratis kläder på bästa klädbutikerna på stan.
Fick ni skriva autografer?
- Ja såklart, både före och efter matcherna. Man fick brev hem från fans också, men då var så mycket runt omkring så man hann inte med allting. Idag skäms jag över att jag inte svarade på dom där breven.
Nu var det fotbollsfeber på riktigt i Dalarna. I kvalspelet möttes vinnarna från varje grupp i varsin match. I Norrlandsserien stod Gefle IF som segrare, i Östra Götaland vann överraskningslaget Grimsås, och i den tuffaste serien – Västra Götaland – stod storklubben Gais som vinnare. De två bästa lagen tog sig sedan till Allsvenskan.
Varje lag fick en hemmamatch, en bortamatch, och den sista omgången spelades på neutral plan. För Brages del lottades man att möta Gais hemma på Domnarvsvallen i den första omgången, följt av Grimsås borta, och sedan skulle man avsluta på Stockholm Stadion mot Gefle IF. Efter att Brage gjort sin bästa säsong på ett par decennier var nu dalfolket rejält förväntansfulla.
Klubbledningen i Brage förstod att hemmamatchen mot Gais skulle locka rejält med folk och nu började förberedelserna för att utöka kapaciteten av arenan.
”Slana” Österberg till Borlänge tidning:
” – Nu skall vi börja värva både från Leksand och från Falun. Extra bänkar och läktare alltså. Vallen tar normalt emot 12.000 personer, nu skall vi förstärka för att ge plats åt bortåt 18.000.”
Man räknade med att det tidigare publikrekordet från 1937 – 12.500 mot Sandvikens IF – skulle ryka med lätthet. Brages kassör och sekreterare Sten Carlsson till Falu Kuriren:
”- Det är jag övertygad om. Jag tippar minst 15.000 åskådare. Vi kommer att sälja 12.000 biljetter i förköp.”
Den stora dagen
Söndagen den 17:e oktober var det dags för den stora dagen. Det kom folk från länets alla hörn och alla ville bevittna den storslagna drabbningen mellan Brage och Gais. Bilköerna på Borlänges alla infartsleder var långa och det var tämligen svårt att hitta parkering på någorlunda gångavstånd från arenan. Flertalet trafikpoliser hade placerats ut för att hålla ordning på trafikanterna och väl framme vid Domnarvsvallen ringlade sig köerna till de olika entréerna långa. Ledningen fick rätt i att intressent var stort. 14.076 betalande åskådare och ytterligare ett par hundra deltagande personer befann sig på Domnarvsvallen den här dagen – ett rekord som står sig än idag.
Domnarvsvallen 17:e oktober 1965, Brage - Gais
I en gammal artikel här på SvenskaFans intervjuas en av åskådarna som var på plats:
- Jag minns framför allt att det var trångt. Alltså, riktigt extremt trångt, säger Lars-Gunnar Gustafsson från Ludvika som upplevde matchen som fjortonåring.
Han fortsätter:
- Vi satt på bänkar som de hade placerat ut längs kortsidan som vätter mot älven (östra). Vi hade bra platser, ungefär tio meter bakom mål.
- Vi hade en kille som hette Sture Lindvall, jag tror han kom från Luleå men jag är inte helt säker. Han var liten och tanig och såg inte mycket ut för värden, men han hade ett skott som var helt makalöst. Jag tror inte Brage har haft någon som skjutit så hårt någonsin varken före eller efter Sture var där, hans skott var helt livsfarliga att komma i vägen för.
Lars-Gunnars vittnesmål ett halvsekel efter händelsen vittnar om vilket starkt intryck Sture Lindvall gjort på dalfolket.
Matchen började trevande och det var tydligt att den höga publiksiffran påverkade Bragespelarnas nerver.
Borlänge tidning om inledningen:
”Det märktes att det var nerver med i spelet när domaren Folke Johanssons pipa ljöd sitt ”sätt igång” i årets stora fotbollshändelse på Domnarvsvallen. Inledningen av matchen var minst sagt trevande från både Gais och Bragehåll, inget av lagen vågade riktigt satsa på något som liknade offensiv.”
Efter några halvchanser från båda lagen ådrog sig Gais en frispark runt 35 meter från eget mål.
Lars-Gunnar Gustafsson igen:
- Det var en bit utanför straffområdet och Sture lade upp bollen. Vi som satt bakom mål var beredda på att om han missade målet kunde det ske ett dödsfall i publiken.
87-årige Sture Lindvall beskriver själv:
- Jag lade märke till att motståndarna i muren hade en väldig respekt. Vissa hade händerna för skrevet, andra skyddade huvudet med uppfällda armar. Då gjorde jag så, att jag siktade på huvudena, och så tittade jag vart ribban låg där bakom…
Matchklockan närmar sig 18 minuter.
Sture drar till – allt vad han orkar.
*Pang!*
För en millisekund är det helt tyst på Domnarvsvallen. Bollen viner som en kanonkula mellan två av huvudena i Gais-muren, och sen rasslar det till i nätet bakom målvakten Leif Andersson. Han hade aldrig en chans. Jublet som bryter ut på arenan är fullständigt öronbedövande.
- Jag hade underskruv på frisparkarna, så dom kunde dyka. Det hade att göra med både tillslaget och tyngden på bollen. Jag gjorde många mål på det viset, förklarar Sture Lindvall.
Det Borlängepubliken hade fått bevittna skulle det pratas om i många generationer framöver. Stures kanon inför 14.000 åskådare blev ett mål som för evigt skulle få en plats i Brages historieböcker. Skräcken hos de som pressats ihop på de tillfälligt uppställda bänkraderna på den östra kortsidan förvandlades inom loppet av en millisekund till vild glädjeyra.
Men jublet skulle inte bli långvarigt. För minuten senare – när Brage knappt samlat sig efter målglädjen - kvitterar nämligen Jan Olsson för Gais på en tveksamt dömd frispark, och i den 32:a minuten tar Gais dessutom ledningen genom Hans Samuelsson – ett resultat som stod sig matchen ut.
Gais pressar på.
Den stora folkfesten fick en bitter eftersmak. I tidningarna dagen efter domineras rubrikerna av en utebliven straff som Brage borde tilldömts i den 63:e minuten.
87-årige Sture Lindvall om händelsen:
- Jag blev fälld innanför straffområdet. Han skulle ha blåst straff där, men det gjorde han inte. Jag gnällde inte på det, men jag vart missnöjd att han inte blåste, för det var en klar fällning.
Borlänge Tidning skriver:
”Vid söndagens möte på Domnarvsvallen mot Gais gick man i ett mycket viktigt skede i matchen miste om en solklar straff som kunde ha gett åtminstone ena poängen. En oförklarlig domartabbe, tyckte även domarkolleger, och då skall det som bekant vara mycket illa. ”
Händelsen beskrivs i en annan artikel i samma tidning:
”Brage berövas på en solklar straff sedan Sture Lindvall i ett av sina genombrottsförsök fällts en bit innanför straffområdet. Domaren Folke Johansson blundade dock och viftade avvärjande med händerna till publikens hörbara missnöje.”
Även Sture Lindvall intervjuas om händelsen på samma uppslag:
”- Visst var vi värda en poäng men det är typiskt att förlora en sådan match, sade han. Sture var närmast otröstlig och hade dessutom inkasserat åtskilliga smällar på båda benen.
- Jag brukar inte klaga och ropa på domarna, men var inte detta straff när benet rycktes undan på mig och jag föll platt till marken, då kan aldrig straff dömas för något ojuste. Även Gais-spelarna sade efteråt att det borde varit straff.”
Feststämningen på Domnarvsvallen byttes alltså ut mot besvikelse och klagan, men två matcher återstod av kvalserien – och nu väntade Grimsås på bortaplan.
Revanschen i Grimsås
Bortamatchen mot Grimsås ansågs av många som den svåraste nöten för Brage att knäcka. Laget från den lilla orten mellan Borås och Jönköping hade skaffat sig ett nationellt rykte efter segern i Östra Götalandsserien och gjort sig kända för att aldrig vika ner sig. Brage fick en vecka på sig att ladda om efter missödet på Domnarvsvallen.
Inför ödesmatchen mot Grimsås valde ”Slana” Österberg och Lennart Samuelsson att plocka in den 19-årige supertalangen Per-Anders ”Pajen” Jonsson i truppen, som hämtades från Falu BS i dalafyran. ”Pajen” – som också spelade allsvensk bandy med Faluklubben på vintrarna - var känd för sin snabbhet både med och utan skridskor. Draget var djärvt och den stora frågan var om den unge vänsterspringaren skulle hålla på den här nivån. Kanske var det också ett taktiskt drag för att förvirra Grimsås som med säkerhet hade spioner på plats i matchen mot Gais.
Laget reste söderut dagen innan matchen och övernattade på ett hotell en bit från Grimsås. På matchdagen var det full kalabalik i den lilla orten med 600 invånare, som hade invaderats av folk från Borås, Jönköping, Ulricehamn, Värnamo och andra kringliggande orter som ville se när uppstickarna från Grimsås skulle spela sin första allsvenska kvalmatch på hemmaplan i historien. I den första kvalmatchen hade man besegrat Gefle IF på bortaplan, och vid seger mot Brage så skulle saken vara klar – Grimsås skulle vara ett Allsvenskt lag.
Om tillbyggnationerna på Domnarvsvallen inför Gais-matchen hade varit omfattande så var det ingenting mot vad man hade åstadkommits på Grimsborg. Här hade man lånat in hela läktare för att få rum åt den förväntansfulla folkmassan. Biljettpriserna – 7kr för sittplats och 5 för ståplats – var väl värda den minnesvärda upplevelsen som väntade publiken.
Brage hade dock stött på problem. Trafikkaoset som rådde i bygden till följd av den stundande stormatchen orsakade väldiga svårigheter för laget att ta sig från hotellet till arenan. Poliser fick tillkallas för att eskortera spelarna från hotellet till Grimsborg.
- Det var nog första gången något lag fått poliseskort för att ta sig fram till en arena, säger Sture Lindvall. Dom fick tuta och skingra dom andra trafikanterna, ja det var fullt pådrag där.
- Att det skulle bli mycket folk, det visste vi om. Det var vi lite vana vid, vid det här laget.
Grimsborg, 23:e oktober 1965.
Brage överraskade Grimsås med att låta nyförvärvet ”Pajen” Jonsson starta till vänster i kedjan istället för veteranen Tore Åhs som fick börja på bänken. Det genidraget ställde Grimsås helt som inte var alls förberedda på att den vindsnabbe vänsterforwarden skulle behöva hanteras av lagets strateg och spelfördelare, högerhalven Lars-Ove Halvarsson. Han var ju tänkt att sköta stora delar av det offensiva spelet – istället fick han nu springa livet ur sig efter den ettrige 19-åringen från Falun. Alla defensiva kvalitetsspelare som laget förfogade över hade man istället satsat på att uppvakta en viss hårdskjutande centerforward. Sture Lindvall hade nämligen två-tre försvarare på sig genom i stort sett hela matchen.
Detta innebar att ”Pajen” fick stora ytor att verka på från sin vänsterposition, och i den 10:e minuten gör han 1-0 för Brage på egen retur. Den 19-årige Falutalangen hade alltså knappt blivit varm i sin nya grönvita tröja innan han blev målskytt i sin debutmatch – en av Brages viktigaste matcher i historien. Hatten av.
- Han var oerhört snabb, säger Sture om ”Pajen”. Det var ingen dålig lirare. Men det där målet vill jag minnas att vi hade en otrolig tur, för jag tror han sköt två-tre gånger innan han fick in bollen i målet.
”Pajen” var dock inte färdig, för med minuten kvar av ordinarie tid skulle han också ligga bakom spiken i kistan. När Grimsåskeepern Alf Karlsson lämnar ännu en retur på ett av ”Pajens” skott så håller sig nyinbytte Tore Åhs framme och smackar dit returen. Ridå ner för Grimsås.
- Det var en skön vinst, konstaterar Sture.
Bland de 15.520 åskådarna som tagit sig till matchen är det nu bara de 1.300 tillresta bragesupportrarnas jubel som ekar i skogarna kring Grimsås. Revanschlustan efter Gais-förlusten var mättad och Brage var åter med i racet om en plats i Allsvenskan, mycket tack vare den 19-årige supertalangen från Falun.
Delar av Brages bortafölje uppges för övrigt ha betett sig ganska svinigt nere i Grimsås.
Borlänge tidning skriver:
”Det fanns många bland de ca 1.300 åskådarna från ”masriket” som gjorde sitt bästa för att kasta mest möjlig smuts över såväl Dalarnas som Brages renommé. Halvfulla, skränande individer, sorgligt nog större delen ungdomar, raglade omkring både på och utanför planen före matchen och skrek sitt Heja Brage på ett sätt som fick övrigt dalfolk att skämmas å det gruvligaste.”
Var det måhända Brages första ultras-sektion som uppmärksammades i media?
Finalen
Brages tredje och sista kvalmatch skulle spelas på Stockholms stadion mot Gefle IF. Brage behövde vinna matchen för att vara säkra för avancemang, men det kunde också räcka med oavgjort. Gais hade besegrat Gefle hemma på Ullevi och var redan klara för Allsvenskan, men den andra platsen kunde gå till vilken av de tre andra lagen som helst. Även Gefle hade fortfarande chansen trots noll inspelade poäng, men då måste man vinna över Brage med två mål eller mer samtidigt som Gais slog Grimsås på Ryavallen i Borås – den andra neutrala spelplatsen. Även från Brages håll önskade man sig att Gais skulle tvåla dit Grimsås, för då skulle det räcka med oavgjort mot Gefle.
Det var alltså två lag som tänkte göra allt för att vinna som möttes i huvudstaden. Brage var dock favoriter, även om vissa experter hade varnat för Gefle. 11.400 åskådare hade tagit sig till Stockholms stadion, och den stora merparten var Bragesupportrar. En hel del hade rest från ”masriket”, men en stor andel masar och kullor bosatta i Stockholmstrakten hade också tagit sig till arenan. Från Gävle kom bara att drygt tusental för att heja fram sitt lag.
”Pajen” Jonsson får återigen förtroendet från start efter succédebuten mot Grimsås, och även denna gång får veteranen Tore Åhs sitta på bänken. Och liksom i den matchen är det återigen Sture Lindvall som uppvaktas hårdast av Gefle-försvaret.
”Pajen” fortsätter göra succé från sin vänsterkant och i den 20:e minuten sätter ynglingen 1-0 bakom Lars Andersson i Gefle-målet. Stockholms stadion exploderar när 10.000 masar och kullor stämmer in i ett lyckovrål som ekar över hela Östermalm. I detta nu är Brage i Allsvenskan, tack vare bandyspelaren från Falu BS. Men Gefle hade inte gett upp hoppet även om uppförsbacken nu var lång. I andra halvlek kvitterar nämligen en annan bandyspelare - Örjan Modin gör 1-1 på Stockholms stadion, och nu är det nervöst i Brage-lägret.
Om det här resultatet står sig måste nämligen redan klara Gais ta minst en pinne mot Grimsås – laget som aldrig viker ner sig. Telefonlinjen mellan Stockholm och Borås går nu varm medan Brage och Gefle båda kämpar febrilt för att få övertag i matchen på Stockholms stadion. I 75:e minuten nås ”Slana” och Lennart av glada besked: Gais har tagit ledningen i Borås. Blodtrycket sjunker en aning. Matchen på Stockholms stadion fortgår utan att några fler mål görs. I den absolut sista matchminuten kommer så ytterligare ett glädjebesked, Gais har utökat ledningen till 2-0.
När slutsignalen ljuder står det klart: Brage är tillbaka i Allsvenskan efter 21 år! Jublet från Bragesupportrarna vet inga gränser. Glädjetårar rinner ner för kinderna på många av de tillresta supportrarna som inte kan hålla tillbaka sin lycka. Planen stormas av fans som vill krama om sina grönvita hjältar – och den största hjälten av dem alla är en 19-årig bandyspelare från Falun:
Per-Anders ”Pajen” Jonsson.
Brage klara för Allsvenskan.
