Lirarbloggen: Tankar efter derbyt och 14 omgångar
14 omgångar har spelats, ett derby likaså. Mycket tankar som snurrar i huvudet i en, i stort, positiv tid i Örgryte IS. Om att svära i kyrkan, gårdagens derby, tabelläget, skadelistan och mycket mer.
Derbyt. Det ska erkännas att jag var oerhört nervös över hur många unga och oerfarna spelare som skulle stå i startelvan i ett derby, förvisso utan publik på läktaren. Jag såg framför mig hur vi skulle vika ner oss i duellspel och få oss en riktigt tung kväll framför oss.
Så blev inte fallet, i alla fall inte i stora drag. Även fast GAIS var det lag som skapade betydligt fler chanser tycker jag ÖIS gör det bra i stort. Men det är väl att svära i kyrkan dagen efter ett derby när vi är en man mer i över 30 minuter? Absolut, med en man mer under en så lång period ska man lyckas avgöra en match. Men faktum är att den spelaren GAIS tappar, tappar de enbart i offensiven, vilket verkar glömmas bort. Det defensiva är intakt, om inte mer än tidigare.
Laget förlorar precis allt offensivt och kryper tillbaka och försvarar. Det är tätt och svårt att ta sig fram. ÖIS skapar chanser men det blir mestadels skott utifrån då det kryllar av grönsvarta i straffområdet. Den här gånger var det riktigt bra räddningar och en ribbträff ifrån en seger. Nöjd ska man aldrig vara efter ett sånt skede, men jag är långt ifrån rasande och tycka alla spelare förtjänar underkänt betyg. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Tabelläget. I skrivande stund befinner sig ÖIS på en sjätteplats, vilket låter lite bättre än vad det är. Det är tätt bland lagen och Trelleborg, Brage och Öster har möjlighet att kliva om med en match mindre spelad. En stabil mittenplacering när man snart ska summera första halvan av säsongen, som startade skakigt. Mittenplaceringen kommer efter att laget inte har förlorat på sju matcher och tagit tre segrar på dessa.
Efter en svag inledning med dålig defensiv och stora svårigheter offensiven har det börjat sätta sig för Keith Millens Örgryte. Var han en förlust ifrån att få foten? Det vore inte otänkbart. Istället har ropen på avgång tystats i takt med att poängen trillat in på kontot. Och även fast det såg bedrövligt ut, historiken var oroväckande så kanske vi - utan att ropa hej - ska lära oss att ha lite mer tålamod och förståelse för att det kan ta sin lilla tid.
Skadelistan. Så tunn och ung bänk som visades mot GAIS har jag nog aldrig upplevt tidigare. Det saknades alternativ att kasta in när laget haft tätt spelschema och de trötta benen visade sig. Faktum är att det saknas tre tänkta nyckelspelare i startelvan. Oliver Stanisic, Bubacar Jobe och Daniel Paulson, det är inte vilka spelare som helst. Lägg därefter till breddspelarna som saknas. Det gör det extra imponerande att kunna takta på under så många matcher i sträck. Starkt av alla inblandade.
Debut. När skadelistan är lång är det extra roligt när våra egna kliver fram och utmärker sig. Herman Sjögrell skrev A-lagskontrakt i måndags. I tisdags fick han sånär hoppa in, men Kevin Fransson klev före. Istället fick han chansen av Keith Millen i derbyt och visade upp sig. Med ett riktigt bra inhopp visade han att Mohamed Said minsann inte kan slappna av i startelvan.
Framtiden. Nu blir det åtta dagar av efterlängtad vila för spelarna. Innan första halvan av säsongen ska summeras ska vi städa av Norrby också. När det en period blir lite längre vila mellan matcherna får vi hoppas att det börjar komma tillbaka lite spelare. Och kanske även tillkomma nya. Då kan det här laget bli väldigt spännande. Utan att hoppas på för mycket tror jag på en trevlig höst till mötes.
