Tankar inför hösten
I Sverige så är det ju på hösten som stjärnorna kliver fram, de viktigaste matcherna spelas, och framför allt så är det på hösten som allt avgörs.
Texten författades i juni och har pga semestertider inte kunnat publiceras förrän nu.
Knappt så har juni månad ebbat ut förrän det i många sammanhang är dags att planera inför hösten. Personligen tycker jag att det kan vara ganska sunt att låta sommaren ha sin gång innan man börjar tänka på hösten och dess bestyr. Jag har dock ett undantag. När det gäller fotboll så ser jag med spänning fram emot hösten. I Sverige så är det ju på hösten som stjärnorna kliver fram, de viktigaste matcherna spelas, och framför allt så är det på hösten som allt avgörs.
Det ser ju onekligen ganska bra ut för vårt ÖSK när vi snart äntrar den viktigaste delen av säsongen. ÖSK anno 2013 har slagit rekord i antal raka hemmasegrar, har släppt in minst mål i serien och framför allt så leder man serien med fyra poäng. Jag kan nog till och med sticka ut hakan med att slå hål på myten om att människor bördiga från Närkesslätten är ovanligt pessimistiska. Jag känner mig nämligen väldigt positiv inför hösten. Den största anledningen till min optimism är att ÖSK numera uppträder som vinnare. Man har gjort Behrn Arena till en ointaglig borg och man vinner matcher utan att imponera. Två saker som är väldigt signifikativa för ett vinnande lag som äger samt vinner matcher på hemmaplan. Samtidigt som man spelar enkelt och gör precis det som krävs för att ta tre pinnar på bortaplan.
Det viktigaste att tänka på inför hösten enligt mig är att man fortätter att spela ett enkelt och rakt spel med en stabil centrallinje från målvakt till mittbackar vidare genom det centrala mittfältet och upp till anfallet. Detta kryddat med flärd på kanterna. Även om det låter tråkigt och oromantiskt så är det viktigaste i årets säsong att vinna. Dagens trupp är den bredaste i superettan och behåller man bara fokus på allsvenskan så ska det här gå vägen.
I skrivande stund så nås jag av nyheten att Crespo kommer att återvända till huvudstaden och AIK vilket är synd för vår del.När William Atashkadeh varit skadad så har Crespo med sina löpningar kompletterat de mer statiska Hasani och Samuelsson. Så när vi nu tappar kraftpaketet från Sierra Leone skulle nog forwardsbesättningen behöva utökas med en till pjäs. Även om anfallarna som finns kvar fortfarande är bra så behövs en till anfallare med tanke på Atashkadehs skadehistorik. En forward som kan ligga på rulle och hota i djupet samtidigt som Hasani/Samuelsson agerar target och hotar i luftrummet. Misslyckas man med att binda till sig en forward så kanske Yasin kan vara ett alternativ. Dock är jag övertygad om att ledningen tänkt på att Crespo eventuellt skulle komma att försvinna mitt i säsongen och att man därför borde ha en klar plan på hur man ska agera.
Behöver man fler förstärkningar? Jag kan nog tycka att det centrala mittfältet ibland kan vara lite väl fantasilöst. Saeid och Nkili gör ett imponerande jobb när de spelar, men jag ser helst att dem inte spelar tillsammans då det blir lite väl mycket passningar i sidled. För någon säsong sedan så trodde jag att Emil Berger vid det här laget skulle ha utvecklats till det svenska seriesystemets bästa mittfältare. Tyvärr satte långvarig sjukdom käppar i hjulet förr hans utveckling. Inte heller Tobias Nilsson har haft den säsong man hoppats på. Antingen väljer ledningen att försöka ta in en kreativ kraft på innermittfältet, någon som med hjälp av en fin passningsfot kan öppna upp låga försvar som bara kommer att bli lägre och lägre allt eftersom säsongen lider mot sitt slut, eller så väljer man att satsa på någon ur duon Berger/Nilsson tillsammans med Saeid. ÖSK skulle nog må bra av lite krydda på mittfältet för vi får nog räkna med en och annan parkerad buss á lachelsea i höst, för det är ÖSK alla vill slå.
Summa Summarum så ser jag fram emot hösten. När man läser och lyssnar på intervjuer med spelare och ledare så känns det fokuserat och att man inte kommer att släppa det grepp som man nu har kopplat om förstaplatsen. Så nu håller vi händerna knäppta under resten av pilgrimsfärden tillbaka till den svenska fotbollens finrum.
