Thörn: Den riktiga anledningen
Ekan Helsingborgs IF har i takt med säsongen gått, bytt skepnad från guppande kabinbåt som sakta men säkert blivit bättre till att idag blivit ett kryssningsfartyg som när de spelar som bäst, håller sig till sina principer och krymper ytor. Du kan såklart peka på att det är Thomas Rognes och hans kaptens-hatt till att det är så. Istället är den stora analysen till det hela att ungdomarna, som en gång var på nedre däck och skulle vara glada för sina minuter, idag är oumbärliga för HIF.
Han kom in mot Örebro en gång. Vi minns det för att det bröt isär den annars så trista, psykiskt nedbrytande säsongen som var 2023. Vi minns det för att han tillsammans med Lukas Kjellnäs och William Westerlund gav oss någonting annat som vi inte varit vana vid.
Ungdomlig entusiasm, glöd, flärd och fart i spelet. Det blev inte så många fler minuter det året. Svaret till det hittar du i Stuart Baxters arbete med att länsa vatten från den lilla eka som föregående sportchef hade satt honom i. Det blir oftast lättare att hålla saker flytande med rutinerade spelare som varit med förut.
Ekan Helsingborgs IF har i takt med säsongen gått, bytt skepnad från guppande kabinbåt som sakta men säkert blivit bättre till att idag blivit ett kryssningsfartyg som när de spelar som bäst, håller sig till sina principer och krymper ytor. Du kan såklart peka på att det är Thomas Rognes och hans kaptens-hatt till att det är så
.
Istället är den stora analysen till det hela att ungdomarna, som en gång var på nedre däck och skulle vara glada för sina minuter, idag är oumbärliga för HIF.
Lukas Kjellnäs har vid 20-års ålder varit HIF:s mest stabila och genomgående bästa spelare för året. Meningen är bisarr, men den är bara bisarr för att HIF tidigare år sällan, för att inte säga aldrig, låtit akademi-produkter få agera vattenbärare match in och match ut.
“Det där klarar han aldrig av”. “Den rollen är för stor för honom”. Pyttsan, Lukas Kjellnäs plogar inte bara HIF upp i ett avancemangs-race från sin mittfältsposition, han dödar dessutom, i match efter match, den uråldriga utvecklings-ideologin som en gång funnits i HIF som baserats på förutfattade meningar och föråldrade myter om att gammal är äldst.
Adrian Svanbäcks genombrott detta året ligger inte i någon spektakulär enskild aktion, händelse eller match. Sådant som tidigare krävdes för talanger för att putta ur föråldrade globetrotters ur HIF-startelvor. Nej, det som krävdes var en tränare som gav honom chansen kontinuerligt från start, att få utvecklas, att lära sig.
Kleber Saarenpää har genomgående detoxiferat HIF från den uråldriga doktrinen av ströminuter som varken hjälper talangen i fråga eller föreningen i längden. Adrian Svanbäck har nu inte bara skakat rejält liv i ett HIF som går för Allsvenskan, han har dessutom stått för ett personligt genombrott som börjar ta sig upp på Rasmus Jönsson-nivå.
Det finns segrar som är viktiga ur ett rent sportsligt perspektiv, inte minst den som kom idag. Men vi bör inte glömma de segrar som HIF har gjort organisatoriskt och värderingsmässigt på vägen då de just nu är lika viktiga för ett HIF som måste få morgonluft i morgondagen.
För om vi ska vara helt krassa och sportsligt fokuserade. HIF är inte i positionen de är i just nu tabellmässigt och vinner inte idag “trots” sina ungdomar. Man gör det istället tack vare sina ungdomar.
Den sista meningen i föregående paragraf har du inte kunnat ta ur munnen som HIF-supporter på lång tid. En del av det är också anledningen till att du inte har kunnat se HIF i Allsvensk tabelltopp på lång tid heller.
Men just nu är de anledningen till att HIF ligger i en tabelltopp i Superettan.
