Thörn: "Det finns inga alternativ"
Hörde du också det där? Såg du det också? Myten som spelades upp? Som man vill skapa om HIF, av de som inte förstår eller som aldrig har haft aldrig har haft tillräckligt mycket kunskap om Helsingborgs IF?
Vi kan diskutera mycket om det här lilla haveriet uppe i Göteborg. Diskutera vad det betyder för HIF i närtid, frenetiskt kolla spelschema i applikationer, lägga ihop ett och två och beroende på hur optimistiskt du är lagd som HIF-Supporter ställa dig in på avancemang, kval eller mellanår. Jag väljer däremot att fokusera på vad resultatet betyder för HIF ur ett rent organisatoriskt, framtidsperspektiv.
“Hur viktigt var det att få in en bra kull, vid rätt ålder, vid rätt tidpunkt?”
Frågan är ställd av HBO-Max:s utsände till Mikael Dahlberg. På ett sätt är den korrekt formulerad. För frågan ska kontinuerligt ställas till sportsligt ansvariga oavsett vilken divisions-tillhörighet HIF samtidigt som den tysta delen, det exceptionella i sammanhanget man vill åt, lägger också fingret på den sportsliga ökenvandring HIF, tidigare varit inne på.
Den är också naiv inför den akademiska infrastrukturen som HIF sätter inne på. Det exceptionella i 04-kullen är inte den höga nivån, utan kvantiteten på spelare som även håller nivån. Men att peka på det unika i att HIF får fram talanger, är en infantil tolkning av det som är HIF. För det sker kontinuerligt och kommer så även att göra.
Igår kom en notis om att FC Twente, som nyss spelat 1-1 mot Fenerbahce i Europa League, hade unge Lukas Kjellnäs på sin radar. En del svarade med panik, en del svarade med en ironisk prislapp på 100 miljoner och Lukas Kjellnäs svarade själv med ett felpass och hög ansvarsgrad på Utsiktens 2-0. HIF:s bästa talang för året har spelat till sig en individuell Airbag mot kritik.
Samtidigt summerar de här 24-timmarna HIF ganska väl. Alla vill ha ett nordvästskånskt rödblått Atletico Bilbao, men få ser stigen genom skogen för att nå dit. Här är det förlagt med sprintförbud. Samma regel gäller för Lukas individuella karriärbana. Därför infaller sig en känsla av lugn hos mig själv. För både han och jag vet att han just nu inte är redo för ett sådant steg.
Insatsen mot Utsikten förtjänar kritik. Momenten som också förfogar kritik och listan över spelare som inte kom upp i standard är lång. Samtidigt analyserar man saker i fel ände om man pekar på att ungdomarna inte “håller måttet”. Ungdomarna har hållit måttet kontinuerligt under året. Spelarna runt omkring dem, gör det inte. För det är dem som ska hålla båten flytande när kidsens dagsform flukturerar. Det gjorde de inte idag. Spetsen är tyvärr icke-existerande. Därför säger dagens insats mer om framtidens HIF, än om vardagen och dåtiden.
Svaret på Tjernobyl-insatsen i Bravida är ironiskt nog inte färre ungdomar. Utan snarare fler. Där åker Dahlberg snålskjuts på en av de bästa akademierna i landet. Nästa år ska fler talanger in i den här truppen. För trots HBO Max-logiken finns det flertalet sådana som ännu inte fått chansen.
De som redan är talanger, går från benämningen talanger till unga, bärande spelare. Dahlbergs främsta uppgift är istället att hitta Wilhelm Nilsson värvningar. Just nu har han hög hitrate (Juryn ser med skepsis på Rasmussen) och för att HIF ska gå upp nästa år måste han behålla sin framgångs-procent.
Det är lätt att läsa föregående stycke och tro att jag själv har gett upp. Att framtidvisionen indikerar att jag har ställt in mig på ett mellanår och redan nu tittar på nästa år. Det stämmer inte. HIF har fortfarande god chans på avancemang och bör också fortsatt ta den om man får den, även fast den drömmen fick ett rejält slag idag. Men gör man det har man nått det genom att snubbla dit med en trupp inte sitter ihop och är ett hafsjobb av föregående regim, talanger som behöver rutin, och billiga värvningar som känns välscoutade. Det är få gånger den cocktailen räcker långt. Istället säger jag “Vaya con dios” till hösten. Ödet får helt enkelt bestämma.
Det är okej att vara arg idag. För insatsen var långt ifrån godkänd, på gränsen till ovärdig. Men imorgon är verkligheten densamma. Utmaningarna likadana. Stigen är också där igen. Den som redan är utstakad.
Då bör du istället ta till ton, likt HIF:s bästa spelare idag. De som alltid är där. Vi som älskar så mycket. Vi som aldrig ger upp, viker ner oss eller går hem. Vi som står på betongen.
“Det finns inga andra alternativ…”
