Thörn: Förmågan att klandra rätt...
Kalle Svensson tittar alltid ner samtidigt som eposet Helsingborgs IF skrivs. Han ler ständigt. Jag med. Eposet är långt men ändå evigt ofullständigt. Varje dag är en ny mening om det vackraste som någon människa någonsin lagt sina ögon på. Här finns kapitel om Giuseppe Meazza och om Daniel Anderssons högra hand på Ali Sami Yen-Stadion. Men med alla dessa kapitel är det lätt att gå vilse i den röd blåa brödtexten. Tappa perspektiv. Missförstå vad allt handlar om. Vad vi lever för. Var vi vill att nästa del i kompendiet egentligen ska leda hän…
Kanske är det någon ur äldre led som istället velat ha en text där jag likt Matadoren i Tjuren Ferdinand retoriskt hoppar och studsar i paragraf efter paragraf av frustration för att det som är en svartvit fotnot i Svensk Fotboll för en gång skull slog sin Goliat. Pyttsan. Sen förstår även jag att de själva såg händelseförloppet igår ur ett Lake Placid-perspektiv där Al Michaels när som helst hade kunnat hoppa in och skrika “Do you believe in Miracles? Yes!”.
Men det var ingen stor röd maskin som äntrade det gröna fältet igår. De spelade inte heller något som var nära att efterlikna det heller. Istället är det någonstans där som analysen och perspektivet ska ta vid. För den här truppen är felbyggt sedan årets början. Det är för få spelare i Helsingborgs IF som i dagens läge spelar på en acceptabel nivå för Helsingborgs IF. Det innebär inte bara att startelvan ligger under ribban för vad som är tillräckligt skicklighetsmässigt. Utan även att det finns för få adekvata alternativ på bänken.
Visserligen finns det gott om ungdomlig återväxt i HIF men dessa behöver tid för att acklimatisera sig på nivån. Mycket kan till exempel ur ett reduktionistiskt perspektiv summeras med Amin Al Hamawis prestation. Vem som helst kan se att det finns stor offensiv potential, men vem som helst kan också se genom hans agerande på hörnan som gav 1-1 att han har en väg att vandra. Den vägen ska han få vandra. För vi måste också se HIF:s "new wave" ur ett holistiskt perspektiv där ungdomsvägen som nu kommer behöver få en plats för att HIF som förening också ska kunna utvecklas i symbios.
Det är fel att efter gårdagens förlust putta ut Stuart Baxter naken i mittcirkeln för att hans löften om Glasnost och Perestrojka inte efterlevs till pricka under 90 minuter när vem som helst kan se att det är ideologin från människor före honom som istället bör hållas till svars. Vem som helst kan även se hans tanke i hans nya regim. Det finns ett syfte med bollen och spelidé som visserligen inte är ofelbar och fullkomlig. Men den har potential och möjlighet till utveckling. Det tror jag även han tycker. Att han sedan inte har spelarmaterialet som krävs för att nå ända fram är en annan fråga. En fråga som han inte bör klandras för utan istället få chansen att utveckla, analysera och förändra.
Istället är det dags att gå tillbaka till förordet för det som är eposet Helsingborgs IF igen. Här skrivs det om grundläggande filosofi, passion och värderingar. Om vilken målsättning vi har, vilken fotboll vi vill spela, vad som är unikt för oss och varför HIF är vackrare än allt annat på denna jord. Kanske låter du ditt finger vandra genom det som är indexet. Här finns sidinformation om SM-guld, hur Alvaro blev Gud och Luton Sheltons löpsteg. Kanske påminns du då om perspektiv igen.
För ovanför lyser månen. Stjärnorna med den. Kalle Svensson tittar alltid ner. Han och jag är kära… Så även du.
