Thörn: HIF:s största problem är ideologiskt.
Man kan se olika saker i en fotbollsmatch. Inte minst när man är supporter. Misstagen och felstegen blir ofta det som man skriker på och skakar huvudet åt. Utifrån matchen igår skulle därför Ali Suljics böjelse för att sätta andra i problem med bollen vara en huvudanledning till en förlust och Rasmus Jönssons med fleras markeringsspel en annan. En del kanske vill hytta ett finger åt Arian Kabashi för hans bolltapp. Men sanningen är att det varken är korrekt eller rättvist. För HIF:s främsta problem utspelar sig alltsomoftast inte på planen. Utan HIF:s problem inför säsongen anno 2023 fanns där tidigt i Januari och kommer antagligen vara där i april. En del kan även argumentera för att det fanns där redan 2022. Det som sker på planen är endast ett symptom på denna diagnos.
Nä, HIF:s största problem är inte individuellt. Det är ideologiskt. För man skulle kunna tro att Gud han själv gett Andreas Granqvist två stentavlor under dennes pilgrimsfärd till att bli fullblodad sportchef. På dessa två stentavlor ristade Gud den allsmäktige endast en enda fras. Den fras som ska genomsyra föreningen, dess spelare och akademi. Den frasen löd… “Du skall spela 4-3-3”.
Sakta men säkert har han transformerat föreningen till taktiska fundamentalister. Med sig har han sina två lärjungar i Santos och Mattias Lindström. Även jag kan tycka att det är ansvarsfullt att ha en tydlig spelidé och med det också taktisk kongruens. Men problemet ligger i att de ideologiska (läs taktiska) skygglapparna gör att man missar elementära delar i sin spelar-mässiga utvärdering och inventering. Detta då rätt steg inför säsongen hade varit att analysera sina starka sidor och låta Mattias Lindström & Santos utveckla en tanke och spelsystem därefter. Andra halvlek mot Mjällby visade med all önskbar tydlighet att HIF definitivt har sidor som hade kunnat konkurrera med högsta nivån i Sverige. Snabba kanter med Simon Bengtsson och Anton Nilsson är ett, den i övrigt offensivt isolerade Amin Al Hamawis förmåga att pressa högt och vinna boll är ett annat. Därför hade ett mindre komplext 4-4-2 som fortsatt har sin krubba i det som en gång var HIF:s ideologiska ställningstagande i Fotbollssverige med en offensiv ådra och högt presspel, istället kunnat vara en blåslampa för HIF:s ungdomliga vår i en mindre sportsligt krävande division. Synd på så rara ärtor…
Eftersom att man så kraftigt tagit ställning taktiskt redan innan säsongen ens har börjat ställer det också högre kreativa krav på sin mittfältstrea i sitt 4-3-3. Det är därför ironiskt men knappast förvånande att det också är där som HIF:s största truppmässiga och sportsliga sår ligger. I dagsläget är det i min bok endast en spelare som har tekniken, spelförståelsen och energin att ha förmågan att styra takten, starta anfall efter anfall och på små ytor lösa problem med sin teknik: Benjamin Acquah. Att lägga hoppet till en 22-årings ljumskar, jämnhet och förmåga till snabb utveckling är ett stort ansvar på en ung ghanan där just jämnhet knappast varit ett kännetecken. Det är därför ingen tillfällighet att Andreas Granqvist gjort om Helsingborgs IF:s försäsong till svensk fotbolls svar på “America’s Got Talent” där jänkare från Arkansas och 25-åriga MFF-produkter får slåss om en plats på HIF:s mittfält 2023. Detta trots att Ervin Gigovic, Lukas Kjellnäs och Vilgot Carlsson trodde att de hade en guldbiljett till finalkampen eftersom att de tyckte att de stod för identitet och långsiktighet. Helsingborg…. Vi har ett resultat! Rackarns. Lycka till nästa år, pågar. Nästa år kommer Granqvist säkerligen predika om samma ledord igen. Hoppas telefonrösterna räcker då. Själv tvivlar jag.
Det kan såklart visa sig att Granqvist, Lindström och Santos löser mittfälts-problematiken innan säsongen börjar. För presspelet, kanterna, påläggskalvarna i andra halvlek är alla tre goda ting som man kan ta med sig från igår. Samtidigt vill jag inte heller att 4-3-3 ska bli ett sportsligt ankare som får Lindström och Santos att rensa skrivbordet i Maj innan de ens fick chansen att själva bestämma vilken skärmsläckare som passar bäst bara för att Sportchef Granqvist en gång läst på en stentavla eller två.
Det tar ofta tid att frälsa organisationer och städer med sina ideér. Det tar än mer tid när man inte uppnår resultat och processen är än mer komplicerad när man redan varit sportchef i vad som börjar närma sig 3 år. Då hamnar man istället i en debatt om dåtid och nutid och hur mycket av tidsperioden däremellan som kan karakteriseras av framgång. Inte alltför ofta slutar debatten med tappat mandat och makt. Till slut tappar man också sin trovärdighet...
